Leksaksvapen är väl skit?

Låt dem leka allt vad de vill med vapen som inte liknar dagens moderna vapen.

Ingen köper väl k-pistliknande vapen till sina barn?

Om de inte får egna gevär så lånar de av kompisar.

Mina två bröder och min 17-åriga dotter har alla haft cowboy-gevär och pistoler och ingen av dem har blivit våldsam.

jag köper bla soft air gun-vapen till sonen, de är svåra att genast skilja från riktiga vapen (på sätt och vis är dom ju riktiga)

Jag har mycket svårt att tro att en i övrigt frisk och sund människa (även en ung sådan) skulle utveckla våldsamma tendenser pga leksaker (eller filmer/spel)

Men att ge dom leksaksvapen, mot sin egen övertygelse, bara för att "annars lånar dom av kompisar", verkar knasigt. Vad skulle man vinna på det?
 

Vad är det med moderna vapen som gör att de skiljer sig från andra vapen? Är det att de är "verkligare" än äldre vapen? Att de är mer skrämmande i sin utformning?

För mig är det konnotationerna. Plastreplikor av Uzis och liknande ser i mina ögon otäcka ut - de leker man krig med, inget annat. Jag vill verkligen inte att min son ska se ut som en soldat. Jag klär honom inte i kamouflagekläder heller, det är inte sött i mina ögon, även om det var poppis för ett par år sedan. Om min son har ett lasersvärd eller en pilbåge eller en pirathuggare så ser han ut som en sagofigur - inte som en barnsoldat. Det är ok att leka dramatiska strids- och hjältelekar, men krig är bara tragik och skit.

Däremot har jag inget emot att han får prova gammelmorfars värjor (med försiktighet!) eller att han får lära sig skjuta luftgevär. Jag skulle inte ha något emot om han tog jaktexamen när han blir tillräckligt gammal heller. Då är det ingen lek - då använder han vapen till det som jag tycker är ok att göra med dem, nämligen skaffa sig mat.

Friska barn blir inte psykotiska massmördare för att de leker med realistiska leksaksvapen. Sjuka barn behöver inga leksaksvapen för att tortera smådjur till döds.

Som jag kommer ihåg det var det ingen skillnad på om det var en replika sexskjutare eller en böjd träpinne man sköt med. Den andra ungen dog likförb*nnat. Pang du är död!

Jag ser det som onödigt hysteriskt att haka upp sig på om vapnet ser realistiskt ut eller inte. Funktionen är densamma. Någon ska dödas.

Och ungarna mår bra ändå.

Dottern sa precis idag på affären: "Titta pappa!", och så kom hon med en knallpulverpistol, modell vilda västern och tittade på mig med bedjande ögon. Men vi hoppade över den idag.

Nästa gång kanske.

Sonen brukar spela nått gangster-spel där man kan leva riktigt "gangsterliv" komplett med gängbildning, strippklubbsbesök och drive by-beskjutningar.
När jag frågade vad spelet går ut på sa han:
-Du behöver inte oroa dig mamma! Jag ska inte titta på nakna tjejer, jag ska bara döda "fienden" (aka rivaliserande gängmedlemmar)

När vi fick vårt första barn (-02) hade vi inte heller tänkt köpa några realistiska skjutleksaksvapen. Sonen (och nästföljande syskon) lekte dock i tidig ålder krig med allt han kunde hitta, pinnar, Duplo, ja allt. Det var både skjutvapen och svärd för honom. Numera har vi fullt hemma med mer eller mindre realistiska leksaksvapen.

Till saken hör att min man och jag är intresserade av medeltid och krigshistoria, och vi bägge har riktiga svärd i vår ägo och kan hantera dem. Jag tränar japansk kampsport där det ingår vapendiscipliner (svärd, stav och kniv). Våra barn har alltså växt upp i en miljö där vapen/krig är en naturlig del av vardagen. Inte har det gjort dem mer våldsbenägna än andra i samma ålder.

Våra barn har sk softvapen, mjuka vapen gjorda av glasfiberstavar, liggunderlag och med ett överdrag av latex. Vi har dock varit väldigt noga med att lära barnen hur man hanterar dem. Man får bara slå mot ben och bål, och bara hugg och inga stötar. Man får inte heller ta i för hårt. Man varken slår eller siktar på någon som inte är med i leken. Om barnen blir för uppspelta och inte följer reglerna, ja då lägger vi undan vapnen för en stund.

Jag förstår inte riktigt varför moderna vapen skulle vara "värre" än historiska. Syftet är ju det samma. Jag har mer förståelse för realistiska kontra ickerealistiska vapen. Ett ickerealistiskt skickar ju ut andra signaler, "jag är en leksak".

Hmm, varför är vattenpistoler 'bättre'? Det är ju fortfarande pistoler, tror du barnen inte uppfattar detta?

Sedan är det ju för barnet bara en lek helt skild från verkligheten. När folk 'dör' i deras lekar så får man ju komma ihåg att 'dö' är något helt annat för dem, tom om de har haft släktingar som dött. Nu pratar jag om barn 4-5 år som är aktuellt för mig just nu.

Jag var lite tveksam tidigare när grabben var liten och hans första leksaksvapen 'försvann' också. Nu håller jag det på en rimlig nivå. Han har ngn leksakspistol som är ganska 'verklig' och ngn rymdpistol.

Jag hade en del leksakspistoler när jag var liten. Vi gjorde även egna större i trä när vi var ca 8-9 (Imiterade moderna vapen som inte var vanliga som leksaksvapen). Känner inte att detta gjort mig våldsam på något sätt. Har dock för mig att min mamma relativt tidigt pratade om att vapen 'på riktigt' var otäcka.

Som allt gäller det att hålla beteenden från att ta över helt dock.

Klart så, men lik förbannat skjuter de ju bara vatten och är mer en vattenleksak än en krigsleksak som jag uppfattar det. 

Läst allas inlägg, både för och emot. Det är, som jag skrev i trådstarten, inte det att jag oroar mig för att man ska bli våldsam för att man leker med vapen (läs om min egen sambo och bror). Nej, det är budskapet jag hänger upp mig på!  Att jag som förälder ger eller tillåter mitt barn att leka med vapenleksaker och att han/hon ska få sikta på och skjuta mot andra människor oavsett att det är lek -det är helt enkelt något sjukt med det som jag vill att mitt barn ska slippa. 

På vilket sätt förändras budskapet av att pistolen är av grön plast (vattenpistolen) istället för av svart/silver metall (knallpulverpistolen)?

Jag är verkligen ingen barnpsykolog, men så mycket har jag förstått (och vad jag minns, jag har trots allt varit barn själv) är att barnens lek inte bara används för att roa, utan också för att lära, utveckla och bearbeta. Barn försöker komma underfund med världen och gör det genom roll-lekar. Att de leker krig handlar därför inte nödvändigtvis om att de iscensätter våld, utan att de försöker förstå och/eller bearbeta vad de tex sett på TV eller hört vuxna diskutera.

Om ditt barn känner behov att att leka krig, varför hindra det? Naturligtvis har du som förälder en viktig roll, att förklara för ditt barn om död, våld och annat, men kanske att barnet behöver den lekande biten också? Bara en tanke.

Så, det är för att du skall känna dig bättre? Lite mindre 'dålig' mamma? Inget fel i det menar jag, men det verkar så.

Jag har inga sådana leksaker hemma till mina barn. Den äldsta är 4 år och har aldrig bett om något sådant...Han börjar dock gilla star wars så jag känner att det är en tidsfråga innan han vill ha lasersvärd. Känner mig kluven, vapen-leksaker bör ju rimligen uppmuntra våldsammare lekar. Min man vill inte att vi köper nåt av den anledningen. Jag vet inte... Han har ju inte bett om det ännu så jag behöver ju inte bestämma det nu. Däremot tror jag att han skulle bli väldigt glad om han fick ett lasersvärd även om han inte bett om det. Han har små lasersvärd till sina legogubbar. Jo just det, han hade ett sjörövarsvärd i somras som gick sönder...han verkar inte ens sakna det. (Han fick det av en släkting).