Just positiv förstärkning är ju helt ofarligt 
. Misslyckas man så är det iaf ingenting som barnet tar skada av. Bestraffning förekommer givetvis inte. Det gjorde det i början av 60-talet när den tillämpade beteendeanalysen var i sin linda, men man gav ju upp det snabbt. Time out förekommer, men inte på det sättet som autismcenter har lärt ut. I Peter Karlssons bok "Beteendestöd i vardagen" står det hur man går till väga och att det bara får användas av folk som fått utbildning. Man får aldrig lämna barnet ensamt, utan man sitter med, man skuldbelägger inte, utan är neutral. Man använder sig av det då situationen har urartat och man behöver få barnet till ett lugnare ställe. Man avleder dock inte med någon rolig aktivitet utan sitter lugnt och är lite småtråkig. Men vi använder inte time out och jag har inte hört talas om någon som gör det heller. Däremot har vi mycket beteenderegistrering för att veta vilken funktion ett visst beteende har. Min son har haft självskadebeteende och ibland så kraftigt att vi varit tvungna att lägga en kudde under hans huvud så att han inte skulle slå sönder sig. Nu har det beteendet försvunnit med hjälp av kravanpassning, kommunikationsträning och ett mer lågaffekt och lugnare bemötande.
Om mina barn hade målat en regnbåge på väggen skulle jag låta bli att säga att den var fin. Istället hade jag sagt: Vad glad jag skulle bli om du kunde måla en regnbåge till mig på det här pappret.
