Hej hej skulle vilje veta er uppfattning som har haft familjehem med små barn. Jag har en son på 2 år o en i magen.
Funderar på hur det påverkar dom med familjehem om man har olika barn hemma hela tiden om det är negativt för dom.
Det är min dröm att få ta hand om barn som har det jobbigt o vet att vi har både plats o kärlek att ge dessa barn :)
Jag ser det possetivt då barn lär sig av barn.
Kanske kan bli avundsjuka bland barnen också men jag är ingen expert skrev bara de jag tänkte var mest logiskt.
De familjehems-proffs jag har träffat avråder generellt från att ta emot placeringar när man har egna barn under 3 år. Men att det beror på hur familjen fungerar och hur sammansättningen blir.
De kompisar jag har vars föräldrar var familjehem tidigt, har berättat att de kände sig undanskuffade och svikna, eftersom de placerade barnen alltid hade större och "viktigare" problem än de biologiska, och att de placerade barnen ofta flyttade "just när man började tycka om dem".
Vi har ett barn och ett fosterbarn, nu är ett nytt biologiskt barn på väg och vi kommer definitivt inte ta emot fler fosterbarn på ett antal år. (Men hade vi inte blivit gravida så hade vi gärna gjort det.) Det är svårt att på förhand säga vad ens ork räcker till, och om man tar fel - tar emot ett placerat barn och så orkar familjen inte riktigt med den ombildningen - så får barnen i familjen, placerade såväl som biologiska, betala ett rätt högt pris för det.
Behovet av familjehem finns kvar om några år, jag lovar... ni har tid att vänta. Kanske kan ni börja med att anmäla er som kontaktfamilj, dvs att ett barn eller syskonpar kommer till er 1-2 helger per månad, för att börja få en bild av hur er familj påverkas?
(Plats och kärlek är jättebra att ge sina placerade barn, men man ska också ha energin att hantera kaos, konflikter, egna känslor, kontakter med biologiska föräldrar, osäkerhet kring framtiden, strida för rätt stöd från skola/BUP/vård osv osv. De är de sakerna som är jobbiga, inte att ta hand om barnen.)
Lycka till oavsett vad ni bestämmer er för.
Jag tycker inte att det är en bra idé. Min familj var familjehem när jag var liten och jag råkade ut för psykisk och fysisk misshandel av ett par unga tjejer som bodde hos oss. Givetvis var detta mina föräldrar aldrig såg då de inte kunde ha koll på oss vareviga sekund. Jag var mellan fyra och sju år.
En väninna blev utsatt för övergrepp av en kille som var placerad i deras hem, hon var fyra och han var tolv.
När jag var runt sju år så började jag tycka att det var riktigt roligt med de barn som kom hem till oss, de var i samma ålder eller yngre och vi kunde leka ihop.
Så jag skulle råda till att vänta, helt klart.
Hej !!
Mina första år bodde jag i ett storfosterhem/tonårshem - som det hette då. Det innebar att jag och min två år äldre storebror delade våra föräldrar med tre till fyra tonåringar. Jag har BARA positiva minnen därifrån - även min bror. Jag var sex månader till åtta år då mina föräldrar jobbade på detta viset. När jag och brorsan började komma upp i samma ålder som placeringarna bytte mamma och pappa jobb ett tag. Fokuserade på sina egna tonåringar ett tag och tog hand om yngre barn i stället på familjebehandlingshem.
Det handlade inte om ungdomar med grova missbuk och tung kriminalitet som bodde hon oss, eftersom vi också fanns i hemmet. Man visst fanns det massor av problematik.
Jag har småbarn nu och är kontaktfamilj. Funderar mycket på familjehem. För vår familj skulle det nog vara vilktigt att de placerade barnen inte är i samma ålder, Så varför inte börja med tonåringar nu när ni har små barn själva. Sen skulle i alla fall VI se till att båda föräldrarna var hemma i stortsätt hela tiden då både bio och placerade barn var hemma. Det funkar ju inte riktigt att tex mamman går och tränar på kvällen samtidigt som det finns två biobarn OCH placerad. Jag vill poängtera igen att VI tänker så här. På detta sätt blir biobarnen inte bortglömda när det händer något viktigt/akut kring placeringen.
Så baserat på mina och min brorsas upplevelser så tror jag mycket väl att ni kan vara familjehem ,så snart er nya bebis landat lite så klart :))
Det handlar mycket mer om hur bra ni är som familjehemsföräldrar, än om hur gamla era biobarn är.
Att ta mot familjehemsplacerade barn påverkar alltid den egna familjen. Egna små barn har rätt till "egen tid" med sina föräldrar. Liksom placerade barn har rätt att få egen tid och "bli sedda" - det är svårt att få ihop om barnen är i samma ålder. Tipset är alltså; har man egna små barn skall man ta stora familjehemsplacerade barn. Har man äldre egna barn skall man ta emot små familjehemsplacerade. Ta aldrig mot placeringar med baktanken att de skall bli goda lekkamrater till de egna barnen - det fungerar inte! Inte heller bra att i samma familje ha flera barn i samma klass i skolan .....
Tack så hemskt mycket för era svar :) vi har nog funderingar på äldre barn tonåringar då vi båda jobbat på behandlingshem för missbrukande ungdomar. jätte skönt att höra om barn i egna ålder det tar jag nog era råd på jag vill absolut inte att mina barn eller någon annans ska känna sig utanför. Men man är ju lite rädd även om man skulle ha äldre ungdomar att de skulle skada våra barn på något sätt....