Jag skulle nog inte anmäla (trots att jag egentligen tycker att det är det rätta) men däremot skulle jag säga till personen ifråga vad jag tycker.
Jag skulle inte anmäla visst det är fel att göra så men inte min sak att lägga mig i !
finns säkerligen en andledning tex ja som ensamstående med ingen pappa i bilden kan inte vilket jobb som helst för beroende av dagis (går inte på soc)
Jag hade låtit bli att anmäla, eftersom det bara ville ge en massa trubbel med myndigheterna.
Men jag hade haft ett allvarligt samtal med personen och öppet visat min stora besvikelse.
Inte första gången. Då skulle jag ta ett snack med personen. Skulle det upprepas skulle jag anmäla.
Nej jag anmäler inte.
I Tyskland tex(där jag bor) är prostitution lagligt, och i praktiken skulle det betyda att om jag skulle leva på soc. och bli skickad till bordell för att praktisera, skulle jag inte få tacka nej till det jobbet och sitta fast i sexträsket.
Och om jag skulle tycka att jag var "mer värd" än att sälja mig till andra slemmiga män, så skulle jag bli polisanmäld av någon grinig gubbe/kärring som tycker att de som går på soc, minsann ska vara tacksamma för det jobb de får....
Alltså, tänk efter två gånger och kom ner från era jävligt höga hästar, snabbt innan ni själva bryter benen!
Nej, det går så mkt rykten så jag skulle inte lita på att det var sant...
Visst får man själv bestämma var ens egen gräns ska dras, men man kanske inte ska räkna med att bli försörjd av staten då.
Någon måste bestämma var den allmänna gränsen går - dvs vilka jobb som kan anses vara jobb som "alla" kan utföra - och den som bestämmer det bör vara den som betalar ut ersättningen. Vilka jobb det är bestäms nog till stor del av den allmänna opinionen, t ex tycker nog inte många att någon ska tvingas till prostitution, om vi ska fortsätta med det som exempel.
Jag har förresten inte svarat på frågan i ts: jag har lite svårt att sätta mig in i situationen, jag tror inte att någon jag känner är "i riskzonen" för att hamna hos soc. Jag skulle nog inte anmäla, men berätta för personen i fråga vad jag tycker om personer som lever på bidrag och samtidigt tycker sig kunna vara fisförnäma.
annat, jag skulle tycka personen i fråga var en idiot och skulle snackat med den.. men ringa fk? kom igen...
Nej, däremot kanske jag pratar med den bekanta.
I de fall jag sett där vänner tackat nej till jobb pga de varit tråkiga har det legat andra saker bakom tex psykisk ohälsa, en tjej som visade sig ha odiagnosticerad ADD, hon har idag fått diagnos och med det blev hon en helt annan människa när hon kunde förstå sig själv, idag läser hon på högskolan.
Tror knappast det hjälpt i det fallet att anmäla/sätta dit henne.
Beror på hur starka band man har till kompisen, men vid upprepade ggr hade jag definitivt gjort det.
Människor som tvingas gå på socbidrag och får ett erbjudande om jobb, och sen dessutom tackar nej, tycker jag är skandal. Inte fan ska dom leva på våra pengar bara för dom är högfärdiga/snobbar/lata - you name it. Det tycker jag verkligen inte!
Jag blandar mig inte i andra människors liv (om det nu inte handlar om liv och död, lidande) så nej skulle aldrig anmäla men om man nu vill förstå varför så kan man väl fråga om vilka anledningar ligger bakom ett sådant val. Jag har respekt för individen först och främst och vill inte vara den som sätter krokben eller hindrar människor på
något sätt. Det skulle inte finnas något värre än att bli den som förstört en människas liv när myndigheten sväljer
de levande.
Om det inte var ett arbete som utannonserats på platsbanken skulle jag inte anmäla.