Dyra leksaker

Min mans 14-åriga dotter har så smått börjat tjata om en Iphone. Hon kommer troligtvis aldrig att få någon (om hon inte köper den själv förstås) men hon har flera kompisar som har fått. En av kompisarna har både Ipod, Ipad och Iphone samt egen bärbar dator (såklart...). Själv förstår jag inte alls hur man resonerar när man köper sådana dyra "leksaker" till sina barn. Gör man dem verkligen en tjänst genom att vänja dem vid att de kan få precis vad som helst bara de uttrycker en önskan om att "vilja ha"? Vad händer när de blir vuxna och själva skall finansiera sina dyra vanor? Vad hände med att längta och spara?

Jag och min man är överens om att vi inte köper allt som barnen önskar sig, även om vi skulle ha nog skulle ha råd med rätt mycket. Det handlar på nåt sätt om att vilja lära barnen saker och tings värde och ge dem möjlighet att längta efter någonting och uppleva känslan av att kämpa för att få det man vill ha (och till slut lyckas). Men det är inte alltid lätt att argumentera för denna ståndpunkt, särskilt inte då min mans ex (mamman till 14-åringen) tycker att vi som har så "mycket pengar"  minsann borde köpa tjejen vad hon vill ha.

Tycker att det vore intressant att höra hur andra tonårsföräldrar resonerar gällande detta med "dyra leksaker", och hur ni argumenterar för eran ståndpunkt i frågan.