Var finns alla tips för trötta ensamstående flerbarnsföräldrar?

Jag har lärt känna finna underbara grannar som har barnbarn i mina barns ålder o som gärna är med mina barn med. Har några ungdomar som oxå avlastar mig ibland. Annars njuter jagmed barnen o tänker att min tid kommer tids nog

Undrar jag med?

Är ensam med tre barn. 12, 5 och en på 4 månader.

Jag är ensamstående på heltid (24/7) till 2 underbara pojkar på 3 och 1år..
Jag har ett fungerande socialt nätverk runt omkring mig och OM jag skulle be om hjälp får jag det,
har dock aldrig kännt behovet utav det.

Jag har håller strikt på mina rutiner här hemma, som gör att min vardag fungerar:

-Mat på samma tider varje dag. +-en halvtimma..
Det gör att barnen har ett någorlunda jämnt humör och inte blir griniga av att dom är hungriga,
dels slipper jag "stresslaga mat".

-Sova samma tid varje kväll.
Min äldsta (3år) lägger sig kl.19 efter Bolibompa.
Börjar en kvart innan att påpeka att efter bolibompa är det dags att sova,
lägger och bäddar om honom varpå han somnar ganska direkt.
Den yngsta (1år) lägger sig kl.18 efter välling som intas i soffan med lite "gos".
Då får jag lite ensam tid med den äldsta och när bägge barnen somnat har jag min EGEN TID!!
OM nått av barnen vaknar, går jag in och lägger ner barnet igen.
Mina barn är så vana vid att sova hela natten och med dessa rutiner, så det är väldigt sällan några problem.

Min egen tid på kvällen innebär att jag städar och diskar i köket 30 min.
Jag struntar i det på dagen så jag att jag kan ge av min tid till barnen istället.
När köket är färdigt, duschar jag och sen kan jag göra precis vad jag vill. (Inom husets 4 väggar.)
Prata ostört i telefon,surfa på datorn, titta på tv eller rent av lägga mig tidigt.

För att orka så är det viktigt för ALLA föräldrar att få sin egen tid...
Det gör att man kan andas ut och ladda batterierna igen.
Och för oss ensamstående är det ännu viktigare och kan man inte få hjälp med det av sin omgivning är
sovrutiner väldigt viktigt... (Tror jag i alla fall.)

Jag fick dessa råd av en ensamstående 4-barns mamma när min yngsta var 6 månader och hon är min hjältinna!!! Utan dessa hade jag nog brutit ihop. :-/

Hoppas att jag kunnat hjälpa lite i alla fall.

Jag vet hur du känner. Jag blir själv ganska frustrerad av att höra andra beskriva sina liv som "nästan ensamstående" när de har exempelvis män som reser, jobbar mycket eller "ensamstående" när de har barnen varannan vecka. 
Det är en stor skillnad mot att ha barn/en 100% själv.  Som Frogman, städning måste göras varje dag, för jag kan inte storstäda nån helgdag när barnen inte är hemma. Slänga soporna? Ja efter att barnen lagt sig, köpa mjölk, glöm det. Alla tips och råd om ensamtid är att andra parten eller någon närstående släkting ska ta barnet.

Jag tycker att alla tipsen ovan, även om få, är bra. Jag har begåvats med en superaktiv och supersocial tjej som inte leker själv i sitt rum hela dagarna som vissa av hennes vänner (2 år). Jag försöker se det som positivt, att hon gillar när jag tar med henne till andra för att umgås. När hon var liten bestämde jag mig för att försöka ta mig ut så mycket jag kunde till andra för att annars skulle jag bara vara hemma hela helgen. Insåg att folk inte bjuder för att de inte tänker på det, inte för att de inte vill ha en där, de är bara upptagna av sina egna liv. Men nu har vi fredagsmys ofta hos andra av hennes kompisar. Jag håller med Frogmam, rutiner hjälper. Läggning relativt tidigt (om barnet fixar det, i mitt fall vaknar hon tidigt då), så jag får egentid, är guld värt. Strunta i städning under dagen, ta en samlad halvtimme... eller...skit i det om du hellre vill bada eller titta på TV. Jag tänker faktiskt så, ibland måste jag bara göra något eget, och krafsar ihop allt åt sidan och "tar det sen". Vi lever i Sverige och inget barn far illa om det inte handlar om smuts eller barnsäkerhet; lego på golvet får ibland bara vara.

Eftersom hon vaknar tidigt och kan titta på TV länge på morgonen så passar jag på att plocka då istället eller mysa i soffan. Och just det, strunta i alla dom som har åsikter om barns tv-tittade och annat! Då ler jag och tänker för mig själv "du skulle inte klara en vecka i mina skor själv" och låter det vara. Vissa av mina vänner kallar in sina mammor varje dag de har sina egna barnveckor eller om mannen reser bort, det är ofta dom som säger sånt. Om du frigör tid genom att barnen tittar på TV, ja då får det vara så, om man kontrollerar VAD de ser, vad de spelar på telefonen etc. 

Jag försöker "träna" min tjej på att mysa i soffan (det funkar bra, hon har en egen DVD-spelare som hon tittar på om jag vill titta eget program, annars läser jag tidningar, fredagsmyser. Vi "tränar" också på att leka själv, men som sagt, hon är en supersocial person. Jag kopplar också mentalt av behovet att kolla varje steg hon tar, och litar på henne. Hon klarar sig i vardagsrummet medan jag duschar i 5 minuter, jag vet det efter 2 år. 

Tyvärr har jag inte så många konkreta tips men ett är att verkligen FRÅGA vänner om de kan tänka sig att passa tjejen en stund så jag får klippa mig/gå på föräldrarmöte/julfest på företaget etc. De flesta har faktiskt stor förståelse för din situation. Nu inser jag såklart att det är annorlunda med tre barm då kanske det är tuffare att fråga. Hur är din ekonomi, kan du betala en barnvakt en gång i veckan för några timmar så du kan göra dessa saker? Jag har en släkting som tar tjejen en förmiddag i helgen, och mentalt betyder det ALLT. Sova, gå ut själv, ta en kaffe, du behöver det! 

Och så; tipset; det blir bättre sen från ovan är ett bra tips! Det är enorm skillnad på min egentid från när hon var spädbarm sen blev hon ett, sen blev hon två. Snart kommer de att ha lekkompisar de går hem till! Jag tänker också positivt och att jag måste ge 100% i några år, sen blir det enklare. Tänk på att du inte måste vara perfekt, superglad jämt, det är viktigare att ni har en bra relation och att du är mänsklig, du gör ett mycket tuffare jobb än de flesta och du är en supermamma! 

 

Mitt största problem är att mina barn sover dåligt på nätterna. Den störste vaknar 3-6 ggr per natt så jag får stoppa om honom för att han ska somna om. Mellantjejen vaknar 1-3 ggr per natt men somnar inte om lika lätt. Lilltjejen äter 1 gång per natt. Så jag är dötrött efter alla uppvak natt efter natt efter natt...

Är ensamstående med fyra härliga ligister..nu är de stora...14, 9, 7 och 4 men vi har varit utan pappor mest hela tiden och inga släktingar i närheten. Mitt bästa tips är att göra barnen delaktiga i vardagssysslorna...lär dem tidigt att det är roligare att göra saker tillsammans typ hänga tvätt, duka, duka av.. Barnen känner sej duktiga och du får hjälp med saker som annars tar tid efter barnen lagt sej. T.ex så brukar jag säga till mina att ;nu såg det för himlarns rörigt ut på era rum..vi hjälps åt allihop med allas rum, sen går vi ut och gör nåt kul...jag lovar att de inte tar många minuter innan rummen är kanonfina =) Alla barnen har alltid följt med på handling, läkarbesök mm när de inte gått att göra sådana saker under dagistid. Nackdelen har varit att man kännt att vi tagit stor plats många gånger, men å andra sidan blir barnen vana att vara med och uppför sej väl vid sådana tillfällen ...

Stackars dig, jag förstår att det måstre vara fruktansvärt jobbigt. Du skriver inte hur gamla dina barn är, men jag gissar att de stora är större än 1 år. Då skulle jag starkt rekommendera en sömnmetod du känner dig bekväm med. Det är guld värt att få sova en hel natt, och det är värt några dagars helvete. Jag lärde min tjej sova hela nätter när hon var sju månader, jag hade inte klarat att fortsätta annars. Och nej, hon var inte redan en sjusovare, utan hon vaknade då 2-3 ggr per natt. 

Barnen är 7 mån, 1,5 år och snart 3 år. Barnen delar rum. Jag har inte hittat någon sömnmetod som verkar fungera och inte

Inte innebär att man ska låta barnen ligga och skrika.. Några tips?

Jag lärde mina barn att sova hela natten genom att helt enkelt ,
när de började gråta och skrika, bara gå in och ge nappen och lägga ner dom på nytt!
Utan att prata med dom...
Visst det blir ett jädrans spring de första nätterna men barnen vämjer sig snabbt vid att inte plockas upp..

Jag vill gärna hjälpa till, det beror ju på vart du bor då jag finns i stockholmsområdet. Jag har bil, jag kan sitta barnvakt, laga mat..ja vad som helst, det skulle vara min välsignelse! (eller om någon mer/annan behöver hjälp med något).

Mammor ni gör ett fantastiskt jobb! Jesus loves the women and the mothers because the love and the compassion of their hearts is the love of God, the unselfish love and the tenderness how a woman cares for her children or her husband/man and love them more then herself, Jesus loves you all!! Please don't forget how precious you all are, how God loves you and ALWAYS stands by your side and holding you up, protecting you and loving you unconditionally, he has seen every tear and every heartake in your lifes! You are so precious in his eyes and he will never forsake you!

Jag har inte skrivit nåt i min profil än så jag antar att det dyker upp massa frågor så skriv gärna till mig här eller privat om jag kan göra något för dig/er!

God bless you and keep strong, you are all doing a wonderful job, peace be with you!

jag skulle också kunna hjälpa  dig med barnpassning jag har själv två pojkar jag vet vad du pratar om . Jag fick alldrig nån hjälp eller avlastning så jag var nära tappa förståndet inte ens mitt ex eller  barnmorskan hjälpte till.Fan vad man kännde sig ensam med åren blev det bättre. Många år senare tror dem att han har ADHD
det är inte spikat  så jag hjälper gärna till om vi mammor inte kan hjälpa och stötta varan så kan ingen annan.