Vår dotter hade sönder en lampa, jag blev galen!

Jag vet inte om så små barn förstår att man straffar deras beteende på det sättet?

Om hon inte gör det med mening så ta bara hennes ursäkt, att hon börjar gråta, och trösta sen henne.

Okej tack för svaret Lena, ska göra så i fortsättningen. Det borde väl egentligen säga sig självt hur man ska göra, men jag har som sagt bara varit mamma i ett år och det var första gången detta hände mig :)

Du kanske ska ställa dessa svindyra saker utom räckhåll för eran ettåring i fortsättningen? Barn är nyfikna och ja det händer att saker går sönder. hon vet inte lampans värde utan tyckte väl den var intressant och fin. 

och ja du betedde dig aningen omoget då det trots allt vad DITT fel att den gick sönder inte hennes. I fortsättningen kanske du kan tänka en extra gång innan du ställer ömtåliga dyra saker inom räckhåll för erat barn. Sen kan hon ju faktiskt skada sig också men du blev mest arg för din dyra lampa verkar det som?

Bli absolut inte arg om hon inte gör det med meningen, det kommer bara leda till att hon blir rädd för dig.

Skulle du bli arg(för det kan ju hända alla) så be om ursäkt för ditt beteende.

Jag var grymt klumpig som barn och tog av misstag isönder saker rätt ofta. Mina föräldrar blev jättesura och skällde på mig varje gång och jag kan fortfarande komma ihåg den där känslan och den vill jag aldrig att min dotter ska behöva känna. När min dotter slår i sönder nått kramar jag om henne och säger att det inte är nån fara och sen plockar jag upp. Hon slänger ju knappast saker i golvet med vilje.

när min son var ungefär 1 år så hade han också sönder en lampa, jag blev mest livrädd av allt glas och kände mig som så himla puckad att han lyckats nå tag i den. slängde han över till sin pappa och tog hand om glaset medans han tröstade.

Jag tror på att ALLTID trösta ett ledset barn, även äldre. blir det gladare av en kram, varför inte? du berömmer inte för att du tröstar.  
gör min son något han inte får därimot och blir arg för att jag säger ifrån så tröstar jag inte, då det inte går. för han är ju bara arg. då förklarar jag enkelt (han är 1½) eller så väntar jag tills ilskan går över så gör vi något annat skoj då.

hon är ju bara 1 och ville nog inte ha sönder lampan, ville nog bara titta och känna på den. ha sådant utom räckhåll om du känner att du skulle bli arg om det går sönder.

det är lätt att vara efterklok men man kan ju själv jobba för att inte vara för hård.

Förresten så kanske du har dåligt samvete nu, i synnerhet då folk skriver sådant som de skriver, men ha inte det. En gång är ingen gång. Tänk efter en extra gång i fortsättningen, bara. Alla har säkert rytit till åt någon som inte förtjänat det någon gång. Jag som är van vid djur kom på mig själv med att bestämt säga "NEJ" till sonen förut när han satt och pillade med sånt han inte skall (en tejpbit som satt undangömd på något sätt i bokhyllan. den är nu avlägsnad och slängd) och han blev förstås jätteledsen och jag kände mig dum. Sådant händer, helt enkelt. Huvudsaken är att man lär sig att hantera det på ett annat sätt nästa gång.

Det är lätt hänt att bli arg när de har sänder saker! Jag blev skitarg och besviken för inte så länge sedan när han rev ut ett kassettband som jag tyckte om. Man blir arg, man svär till. Det går nog inte att undvika. Trösta henne så fort du kan! Ett bra tips är att räkna till tio inom sig, det hjälper faktiskt.

Hon är 1.
Och om du nu har köpt en svindyr lampa som antagligen står på golvet(?) så borde du väl fatta att den KAN gå sönder med ett sånt litet barn i närheten.
Så NEJ - du reagerade INTE korrekt.
Min första tanke hade vart " Är han/hon okej?".

micalela.blogg.se 

ja en ettåring förstår som sagt inte. Där måste man som förälder vara förutseende. När det handlar om saker som man absolut inte vill ska gå sönder så måste man ta undan dom.

Vi har inte plockat bort prydnadssaker osv... men det har heller inte varit någon katastrof om något av det har gått sönder.