Galet, jag är gravid!

Vad kul - GRATTIS!

Men grattis! Så häftigt.

shit vad häftigt Stort grattis!! Under & mirakel sker. 

Grattis grattis!

Stort, stort tack för gratulationerna. Jag vet dessvärre att det skär i hjärtat på många av er, och jag vet också hur det känns och att det inte beror på missunnsamhet. Jag kan bara önska att det ska hända fler av er, kanske till och med er som är mer beredda på det?! Dock inte mitt under adoptionsprocess naturligtvis.

Tack igen, mina fina adoptionsvanner.

Dock var det en gratulation som jag inte blev glad av att läsa, och den det vederbör borde förstå varför. Jag vill inte sprida misstämning i tråden/forumet så jag måste tyvärr nämna namnet för att kunna bemöta inlägget. Jag vore dock oerhört tacksam att slippa ett svar från dig och att vidare höra ifrån dig, på vilket sätt det vara må, i framtiden.

HäxanSurtant3, med tanke på den oerhörda respektlösheten och elakheten du tidigare visat mig känns dina gratulationer falska. Här dyker du upp mitt i adoptionskategorin som någon gumman i lådan och låtsas som om vi är jättekompisar igen. Det är vi inte. Det finns inte en chans att jag skulle vilja ha någon som helst kontakt igen med en människa som har betett sig så genomvidrigt emot mig -- du vet vad jag menar.

Till råga på allt -- och trots min TS! -- så klampar du dessutom, i sedvanlig respektlös stil, på i ett adoptionsforum, och vräker ur dig hemmasnickrade teorier till barnlöshet resp graviditet, baserade på ett egenupplevt fall?! En rätt remarkabel kontrast till den vetenskap du annars alltid brukar vara så noga med att åberopa! Jag hoppas att du har läst och tagit till dig de kommentarer om det som du har fått, bra mycket mer diplomatiska än du förtjänar.

Nå, jag hade tänkt ignorera ditt inlägg, men så idag inträffade något som faktiskt gjorde mig tvärförbannad. Jag blev gratulerad till min graviditet av en ytlig vän som jag absolut inte har avslöjat något för. Nej, avslöjandet hade du stått för! Jag utgår ifrån att du inser den milsvida skillnaden mellan att här anonymt skriva till sina FL-vänner i adoptionsvärlden och meddela denna nyhet och att offentliggöra graviditeten IRL?! Då inser du också vilket övertramp du gjort dig skyldig till? Detta är extra remarkabelt då man kunde hoppas på, med tanke på såväl ditt nuvarande som ditt framtida yrkesval, lite sunt förnuft? Tydligen icke. Sekretess gäller uppenbarligen endast då man har skrivit på papper om det.

Jag är mycket besviken på dig, jag väljer själv vilka jag vill berätta om min graviditet för, i detta staduim såväl som senare, och i vilken ordning de jag känner ska få reda på det. Så nu får jag uppenbarligen uttryckligen be dig hålla käft. Och att i fortsättningen lämna mig i fred, på alla plan. Tack.

Jag vill såklart också gratulera er som skriver att ni befinner er i liknande/samma lyckliga omständigheter!

Kul och grattis Knase med ett tredje barn! Men jag måste bara fråga (för jag blir så väldigt förvånad av det uttalandet?): Vilka skulle det skära i hjärtat på att du är gravid menar du?

Och varför önskar du att fler av oss blir gravida?! Det är barn vi vill ha. Just nu är vi i adoptionsforumet och av den lilla erfarenheten jag har här så blir vi, mig veterligen, väldigt glada av de barnen vi får via adoption..

Kul med tillökning hur som helst, hur de än kommer våra gullungar.

Hej, fina morgonsolan!

Jo, jag tänkte på den här evighetslånga processen som många här står mitt uppe i, ovissheten, allt det tunga och jobbiga -- stundtals har det då, både för mig och andra, det vet jag, känts lite extra hårt de dagar man hör om barnbesked som inte är ens eget -- man längtar lite extra bara, och det är det som kan yttra sig i t ex smärtor som av en kniv som vrids om i ens längtande hjärta. Inte för att man är missunnsam, som sagt, utan bara för att man känner att man nästan är beredd att ge sitt liv för att få besked om sitt barn nu nu nuuuuu, inget värre än så!

Och att jag skrev att jag önskar graviditet åt flera här, tja, det är bara som ytterligare barnbesked och inget konstigare än så; det är ju trots allt mindre krångel (hm, förhoppningsvis) som återstår för en gravid kvinna som ska föda än för en kvinna som väntar barnbesked. (Samtidigt som jag vet att somliga aldrig riktigt, riktigt kommer över sin biologiska barnlöshet, hur överlyckliga de än är över sina a-barn -- det var väl främst dem jag tänkte på och unnar att uppleva en graviditet också.) 

Ah, jag trasslar in mig. Men var det något det inte var så var det illa ment, i alla fall!

Knase, tack för att du förklarade! Menade inte att låta så "hård", blev bara nyfiken . Kanske också kände att jag vet att du klarar av att få en fråga, för att du ofta vet hur du menar!

Ja, så olika vi alla är och tur är väl det. Det där med krångel menar jag.. . kanske hajjade till just för att min egen sits är raka motsatsen. Det absolut värsta som skulle kunna hända mig är graviditet, men jag litar på att både spiralen och pillrena ska få mig att slippa det!

Att vänta på barnbesked, och nu resebesked, är det finaste och största jag varit med om . A walk in the park om jag jämför när jag fick biologiskt barn, som var det värsta jag upplevt.

Kusin Knase skrev 2011-01-25 21:31:00 följande:

Hej, fina morgonsolan!

Jo, jag tänkte på den här evighetslånga processen som många här står mitt uppe i, ovissheten, allt det tunga och jobbiga -- stundtals har det då, både för mig och andra, det vet jag, känts lite extra hårt de dagar man hör om barnbesked som inte är ens eget -- man längtar lite extra bara, och det är det som kan yttra sig i t ex smärtor som av en kniv som vrids om i ens längtande hjärta. Inte för att man är missunnsam, som sagt, utan bara för att man känner att man nästan är beredd att ge sitt liv för att få besked om sitt barn nu nu nuuuuu, inget värre än så!

Och att jag skrev att jag önskar graviditet åt flera här, tja, det är bara som ytterligare barnbesked och inget konstigare än så; det är ju trots allt mindre krångel (hm, förhoppningsvis) som återstår för en gravid kvinna som ska föda än för en kvinna som väntar barnbesked. (Samtidigt som jag vet att somliga aldrig riktigt, riktigt kommer över sin biologiska barnlöshet, hur överlyckliga de än är över sina a-barn -- det var väl främst dem jag tänkte på och unnar att uppleva en graviditet också.) 

Ah, jag trasslar in mig. Men var det något det inte var så var det illa ment, i alla fall!

Morgonsolan, jag tycker att det är helt fantastiskt att du är så lycklig, trots allt ni gått igenom och trots att mycket ovisshet återstår! Härligt att du kan se allt från den ljusa sidan!

Nej, hade denna graviditet inträffat för ett år sen hade det ju varit katastrof förstås. Men då var vi mycket mer noga med att skydda oss, så det hade nog varit omöjligt. Och ni låter som om ni använder både hängslen och svångrem, så att säga!

Stort lycka till i fortsättningen!!!!!!!!!!!! (Jag fortsätter ju hänga med så länge jag får!)

Ja, det är ju fem år sedan vi gick igenom vår graviditet, så nu finns ingen ovisshet kvar! Bara ren lycka!   Hittar ingen mörk sida att se något ifrån överhuvudtaget faktiskt. Fantastiskt att du kan våga glädja dig i din sits också, trots så mycket ovisshet!!!!

Kusin Knase skrev 2011-01-26 12:58:57 följande:

Morgonsolan, jag tycker att det är helt fantastiskt att du är så lycklig, trots allt ni gått igenom och trots att mycket ovisshet återstår! Härligt att du kan se allt från den ljusa sidan!

Nej, hade denna graviditet inträffat för ett år sen hade det ju varit katastrof förstås. Men då var vi mycket mer noga med att skydda oss, så det hade nog varit omöjligt. Och ni låter som om ni använder både hängslen och svångrem, så att säga!

Stort lycka till i fortsättningen!!!!!!!!!!!! (Jag fortsätter ju hänga med så länge jag får!)