Hur kommer vi vidare?
Jag vill ha ett barn till, min man vill under inga omständigheter ha tre barn...
Jag och min sambo har två underbara söner. Min man kan absolut inte tänka sig fler barn utan är nöjd nu. Själv har jag en djup, djup längtan efter en liten flicka och vill därför försöka en gång till. Jag skulle bli världens lyckligaste om vi fick en liten dotter och får vi en kille till så blir han ju säkert precis lika fin som de två vi redan har.
Min man är mycket bestämd i sin åsikt och säger nej.
Jag känner mig så ledsen och desperat så jag har till och med tänkt tanken att ta ut spiralen och se till att bli gravid (jag skulle då ha ett bättre förhandlingsläge då jag tror att min man inte skulle kunna tvinga mig till abort för han vet att jag inte skulle klara det utan att ångra ihjäl mig och gå och grubbla över det hela livet). Samtidigt älskar jag min man alldeles för mycket och skulle inte kunna leva med en sådan lögn på mitt samvete. Jag är en klok kvinna och vet att det varken är rätt mot min man eller det kommande barnet att göra så. Ett barn ska ju vara önskat av båda.
La korten på bordet igår och berättade för min man hur jag känner det. Berättade ALLT om hur ledsen jag är och om att jag till och med tänkt lura honom men inte klarar det och att jag älskar honom för mycket för att sätta min egen lycka över hans vilja.
Han vet om min önskan sedan innan men visste inget om mina hemska planer (som jag aldrig kommer genomföra). Han vidhåller dock att han absolut inte vill ha fler barn men vänder också på det och säger "om du älskar mig så mycket så du sätter min vilja över din egen lycka - hur framstår jag då som inte gör detsamma för dig?" "Jag vet att det är jag som står mellan dig och din dröm genom att säga nej till ett barn till. Den här matchen kan jag ju inte vinna... Jag måste ju ge dig ett barn till annars så kommer jag ha skuldkänslor över det och du kommer inte kunna släppa tanken på ett barn till"
Så han är ju också ledsen över detta nu och tycker det känns svårt när vänner och familj otänksamt slänger ur sig "ska ni inte ha en liten flicka också?"..... Då han vet att jag sitter där och inget hellre vill och han blir "boven". Jag uttrycker inte denna vilja offentligt utan bara till min man så ingen annan vet att vi inte är överens.
Men jag vill ju inte skaffa ett barn för att min man känner skuldkänslor. Det blir ju inte heller rätt.
Och att separera/skilja oss vill absolut ingen av oss. Vi älskar varandra så mycket men har hamnat i en svår situation.
Till saken hör att jag är ensambarn. Mina föräldrar har inte syskon så därmed har jag inga fastrar/mostrar eller kusiner och jag har inga syskon. Jag är helt själv. Jag kan ju inte påverka historien bakåt. Det jag kan göra är ju att skapa en egen familj. Min man har syskon och större släkt. Det är kanske också en förklaring till att jag är mer angelägen om fler barn än han. Min man tycker att två barn går bra men skaffar man tre så måste vi ha större bil, större lägenhet och får ett helt annat liv. Han har inte sett några bra exempel på familjer med tre barn påstår han.
Vet att du inte kan komma med någon lösning för oss men skulle bi glad över några kloka ord från någon som inte är inblandad.
