Ni som har fått prematur barn, hur blev det med andra??

Har en till fundering, ni som födde ert första barn prematur och vaginalt, och sedan gick hela graviditeten med andra barnet och födde vaginalt. Gjorde det ondare att föda ett större barn??

Gick inte en fullgången graviditet med 2.an heller men bra mycket längre än med 1:an.Fick mitt första barn v26+2 och mitt andra 34+0.Födde båda vaginalt. Ettan vägde 1080gram och tvåan 2412gram. Jag tyckte att det gjorde ungefär lika ont med båda.Men första föddes på en enda krystvärk så då var ju den värsta smärtan över ganska fort och den andra tog flera krystvärkar att få ut,plus att han låg med öppen hjässbjudning,som gjorde att det gick väldigt trögt.Så tvåan tog ju mycket längre tid.....Själva värkarbetet kändes precis lika på båda två.

Här är en undran från mig också, så den här tråden håller jag koll på.

Jag födde vaginalt båda gångerna. Öppningsfasen gjorde lika ont, men med mitt andra, fullgångna barn gick det så fort att jag inte hann få epidural vilket jag fick första gången. Krystfasen tog 30 min med mitt första, prematura barn och 1,5 timme med mitt fullgångna. Sprack lite med mitt första barn och klipptes med mitt andra, men det är inget som jag har märkt av. Visst gjorde det ont båda gångerna, men det var ju mer långdraget med mitt fullgångna barn, plus att jag inte hade smärtlindring (fick dock lokalbedövning innan de klippte). Slutskedet var lite lättare med min prematur rent fysiskt, men psykiskt var det sååå mycket värre. Även om det gjorde något ondare andra gången var upplevelsen av den förlossningen fantastisk och smärtan var helt klart uthärdlig! Hade jag hunnit få epidural även andra gången tror jag inte att jag hade upplevt förlossningen som så mycket mer smärtsam än första gången, bara mer utdragen på slutet under krystfasen. Däremot kände jag mig definitivt mer mörbultad efter förlossningen andra gången. Gick som en gammal gumma när jag skulle till toaletten i flera dagar efteråt och jag var öm i någon vecka tror jag. Efter min första förlossning var jag uppe på benen som om ingenting hade hänt (trots att jag hade förlorat en massa blod och fått transfusion), kunde inte ens känna att jag hade fött barn. Min mage gick också tillbaka efter 2-3 veckor, men det tog nog 8 månader innan den var helt platt efter nummer två, men sådant känns ju helt oväsentligt när man har haft turen att till och med få gå över tiden . Nu är jag gravid med nummer tre och är inte alls nervös för att föda vaginalt, även om jag kanske inte hinner få epidural nu heller. Det enda som oroar mig är att föda för tidigt eller några andra komplikationer, men den fysiska smärtan är inget jag är nervös över.

Lycka till!

Tack för ditt svar, det var lugnande :) Hur långt gången är du nu, och vet du varför du födde för tidigt första gången?  Tiden går så himla snabbt nu tycker jag, är redan i vecka 17, och det känns som det var igår jag plussade..

Jag är i vecka 28+0 idag. De vet inte riktigt varför min dotter föddes för tidigt. Tänkbara orsaker som har diskuterats är urinvägsinfektion (hade flera under graviditeten, men det har jag även haft då jag väntade min son och nu under denna graviditet), jag har GBS, och att jag hade lågt Hb-värde (92 vid sista MVC-kollen innan min dotter föddes). Sedan var jag väldigt stressad under den här tiden då min dotter kom för tidigt. Hade flyttat från England till Sverige och min man arbetade på Seychellerna. Under nästa graviditet levde jag ett lugnare och stabilare liv. Vet inte om stressen kan ha påverkat, men personligen tror jag det. Varför födde du för tidigt?

Tack för ditt svar :) Hoppas att du går längre den här graviditeten, i vilken vecka födde du i sist?
Dom har ingen aning om varför hon kom för tidigt, värkarna satte bara igång, fast som tur är så lyckades de stoppa upp förlossningen i nästan 2 veckor

Annat, första graviditeten födde jag i vecka 21, en pojke som inte klarade sig. Andra graviditeten gick ända till vecka 28, vår lille V som nu är 3½ år. Vill inte bli gravid igen

Ettan v 29

Tvåan v 34 (men inlagd från v 28)

Havandeskapsförgiftning from v 24-25 m båda samt väldigt tillväxthämmade barn 813g och 1670g.

Beklagar att ni förlorade er första.. :( Måste kännts hämskt...
Det måste varit jobbigt och bli gravid igen andra gången, men det var ju skönt att allt gick bra till slut! :)

Såg på din pres att det är rätt täta ålderar på dina barn, var det jobbigt att ligga inne andra gången när du hade ett barn hemma? Va din sambo med på neo eller tog någon hand om ditt andra barn?  Lite nyfiken då det int ekommer skilja så mycket på mina små.. :)

Dottern föddes i vecka 30+3 och sonen i vecka 40+6. Nu hoppas jag gå tiden ut igen. Skönt att de lyckades stoppa din förlossning i två veckor, då hann du väl få kortison. I vilken vecka föddes din dotter? Mådde hon bra? Min dotter mådde bra när hon föddes och har inte legat efter i utvecklingen så det är en stor lättnad!

Jag har också barn tätt (det blir 1,5 år mellan varje) och det vore fruktansvärt att behöva ligga på neo när man har barn hemma. Och hur blir det med förskola och alla sjukdomar som de smittas av där om man skulle få en till prematur...? Vågar knappt tänka på det.

Okej vad skönt att allt gick bra när hon kom :) Ja jag hann få kortison sprutor och det känndes jätte skönt.. Hon kom i vecka 33+2 och allt gick jätte bra, hon behövde lite syrgas de första två dagarna och låg i kovös sedan fick hon ligga på värmemadras.. Något jag tyckte var jobbigt var när syret i blodet sjönk och det började pipa, vilket hände rätt så ofta.. Man blir ju livrädd varje gång... Det ända som vår dotter är lite "efter" med i sin utveckling är språket, men hon börjar ta igen det nu, för nu går munnen hela tiden på henne. Men hon var sen med att jollra osv.. Sen har hon faktiskt varit jätte bra i utvecklingen med allt annat! :) Det känns väldigt skönt då många mammor jämnför sina barn.. Ja det är många tankar som flyger omkring men för hoppningsvis så går man hela tiden :)

Ja, det var lite jobbigt när andra mammor jämförde barn, för jag glömde att skriva att min dotter såklart låg efter när det gällde vikt och längd och det kommenterades ofta. (Hon ligger fortfarande, vid nästan 3 års ålder, under på viktkurvan.) Men sedan har folk även kommenterat att min fullgångne son är liten (fast han ligger mitt på medelkurvan) så nu börjar jag ta det med en nypa salt.

Minns också att det pep när syret i blodet sjönk. Vår dotter fick CPAP i ett dygn, men ingen extra syrgas, sedan låg hon i kuvös i tre dagar och därefter med värmemadrass. Allt gick ju jättebra, men när man befann sig mitt uppe i allt visste man ju inte hur det skulle sluta så man levde i skräck. Sedan var det jättekrångligt med amning och pumpning och jag matade henne dygnet runt och sov bara två timmar per natt i flera månader tills amningen äntligen funkade, utan att behöva pumpa ut vid sidan om och ge på flaska, då hon var fem månader. Nej, vill aldrig mer gå igenom det där igen - och då hade vi tur att allt ändå gick så bra. Men under lång tid efter utskrivningen från neo var man ju försiktig med att försöka undvika sjuka människor osv och det tog lång tid innan man kom över det som hänt. Att få ett fullgånget barn var så otroligt annorlunda. Allt gick bara helt naturligt. Han ammade, sov och gick upp i vikt. Hoppas att du får uppleva det denna gång!

Ja det kommer nog kännas lite konstigt att få slippa alla sladdar och allt krångligt som va den fötsta tiden. :)
Jag hade med problem med amningen, Tindra sög jätte bra men jag hade aldrig någon mjölk, så efter 3 veckors pumpande gav jag upp,mådde så dåligt av att sitta och pumpa utan att det kom något.