Unelma skrev 2011-01-20 09:10:05 följande:
Liksom mycket annat är fenomenet komplext. Som jag ser det finns det ju såklart flera nivåer inom internationell adoption: grovt sett kan man säga att det dels handlar om en uppgörelse mellan stater och dels mellan individer.
Min huvudsakliga invändning rör sig först och främst på den förra nivån. Anledningen till att vi inte vill adoptera internationellt handlar helt enkelt om den kommersialiserade sidan av det. Det är en industri helt enkelt, en industri som skapar klyftor mellan den rikare delen av världen med köpkraftiga konsumenter och en fattigare del där barnen finns. Jag har svårt för blunda för den problematik som ligger häri, att något (i detta fall barn) blir till handelsvaror. Det finns exempel på hur extrem fattigdom, naturkatastrofer och liknande bidragit till en ökad handel med barn - både för prostitutionsändamål, men också för internationella adoptionsändamål (hur vanligt förekommande detta är har jag inte sett någon forsknin på). Oavsett hur reglerad en sådan marknad blir bygger den på premisser och en människosyn jag inte kan skriva under på.
Jag förstår ditt resonemang i teorin, men tycker inte att det håller när man ser till hur hårt reglerade internationella adoptioner är i Sverige idag. Som det ser ut idag så förmedlas så gott som alla adoptioner i Sverige via en auktoriserad adoptionsorganisation. De har tydliga och väldigt strikta regler för olika villkor som måste uppfyllas för att ingå och behålla samarbetsavtal med givarländer. Syftet är att garantera att alla adoptioner sker enligt internationella regelverk utarbetade för att förhindra oegentligheter som t ex att mellanhänder tjänar på en adoption. Som adoptivförälder betalar man visserligen oftast stora summor för att få sitt barn, men ingen tjänar rent ekonomiskt på en adoption. Avgifterna täcker vården av barnet, kostnader som barnhem/fosterhem har haft, administrativa kostnader, resa och uppehälle.
Unelma skrev 2011-01-20 09:10:05 följande:
Det finns en hel del forskning kring detta med adoption (har en del kollegor bland annat som skrivit avhandlingar på ämnet), där adopterade och adoptionsföräldrars berättelser analyseras ur olika perspektiv. Även denna typ av forskning som rör sig på subjektnivån problematiserar givetvis den mellanstatliga nivån och menar bland annat att man borde arbeta mer aktivt för att barn har möjligheten att stanna i sitt hemland, detta exempelvis genom att arbeta för en mer jämlik fördelning av materiella resurser där situationen att barn blir övergivna, föräldralösa eller behandlades värdigt skulle reduceras kraftigt.
Självklart ska vi arbeta för en bättre värld med mindre klyftor och orättvisor. Men jag tycker att man måste göra skillnad på hur man önskar att det såg ut och hur det faktiskt ser ut. Jobba för att det ska bli bättre och samtidigt handla förnuftigt och konstruktivt här och nu. Dvs, jag anser att man inte kan försvara att man aldrig skänker pengar till t ex biståndsorganisationer med argumentet "Jag anser att det inte bör finnas några orättvisor i världen!" I en perfekt värld skulle inga barn någonsin överges, men så ser det inte ut. Enligt de regelverk som gäller ska internationell adoption alltid vara ett sistahandsalternativ. I första hand utreder man möjligheten för barnet att växa upp med släktingar, i andra hand möjligheten till nationell adoption. Först därefter blir barnet tillgängligt för internationell adoption.
Unelma skrev 2011-01-20 09:10:05 följande:
Det ska ju också sägas att jag har ett val som många upplever att de inte har, ex ofrivilligt barnlösa. Eftersom jag har möjligheten att få biologiska barn har jag förståelse för personer som väljer att adoptera internationellt, det är ju ett av väldigt få eller till och med det enda alternativet för dem att få ett barn. Jag hade dock önskat att deras möjligheter var större, att möjligheten att adoptera nationellt (även från andra ex nordiska länder) hade funnits och att det sköttes som en social och inte en ekonomisk angelägenhet.
Jag hoppas att inte alla som ser oss och sonen tänker att han var ett sistahandsalternativ när alla andra möjligheter till barn var uttömda. Så är det inte!
