Nytt jobb, gravid

Hej på dig!
Jag är inne på min tredje jobbvecka på ett helt nytt jobb. Plussade i helgen och är idag i vecka 4+1. Känner igen din känsla även om du är längre gången än jag. Och jag fick en fast tjänst utan provanställning. Men det känns i alla fall inte helt lätt... Vi blev gravida på första försöket och även om möjligheten till det finns trodde vi nog att det aldrig skulle gå direkt. Har dock börjat smälta det nu. Hoppas att allt löser sig för dig. Är man bara duktig brukar man komma långt ändå. Och som du säger även gravida  behöver ju jobb =).

Onskar att jag ocksa hade varit i vecka 5... ha ha (trodde jag val aldrig att jag skulle saga) men det hade kannts battre. Da kan man ju nastan latsas att man inte visste om? Det ar ju helt kort for mig.. "oj vad ar det har for mage som kommer??" ha ha.. Grattis till fast tjanst (nat jag nog kan dromma om att bli erbjuden nu)..

Känner igen mig totalt. Fick ett mammavikariat på 1,5 år ifjoll, samma vecka som jag fått besked om jobbet har jag fått reda på att jag var i v 8. Det var ingen jubel när jag berättat men de fick komma över det. Jag kände mig ganska dum, men kom till sist fram att mitt liv och min familj är viktigare än jobbet! Jag har precis börjat jobba deltid efter kortare mammaledighet och ska imorgon prata med chefen om eventuell fastanställning efter att min vik tar slut. Ska se hur det går Men ts, oroa dig inte, det kommer lösa sig! Var glad åt din växande mage istället!

Usch det ar svart att bli glad over den just nu.. Vi hade verkligen "dalig" timing. Jag hnner ju inte jobba 6 manader heller sa antar att jag aker pa samsta mammapenningen igen ocksa (arbetade utomlands innan jag fick dottern sa har sgi=noll) SURT!!

Är i exakt samma situation, börjar nytt jobb i veckan och jag är i v 17. Vill försöka hålla det hemligt  några veckor till, iallafall till efter rul men det kan vara svårt. känner jättemycket ångest över hur jag ska säga det, och vad kommer hända. Det är 6 månaders provanställning på en myndighet, om man inte hinner jobba mer än 5 månader vad händer med sista månaden? Jag skämms lite för min situation men hur ska man göra , som sagt innan, man kan ju inte sluta söka jobb, och detta jobb vill jag verkligen ha så det kändes inte aktuellt och nämna det när det ringde upp och erbjöd mig tjänsten. jag vill få en ärlig chans att visa vad jag kan innan de börjar fundera hur de ska göra med mig. vad tycker ni?

Dålig tajming. Som du sa kommer du bara jobba 5 månader... När tänkte du säga?

Ja det kanske man kan kalla det eller precis tvärom, helt underbart! Jag och min sambo har haft diagnosen ofrivillig barnlöshet i 2 år, och jag var mer eller mindre tvyngen att byta jobb då mitt förra stressade jag ihjäl mig på, min bm tror att sressen på mitt fd. jobb bidrog till att jag inte blev gravid ( ingen full ägglossning)  , när jag väl trappade ner på mitt förra jobb blev jag som sagt gravid, och då hade jag redan sagt upp mig. Det är givetvis inget drömläge som jag sitter i angående jobbet med annars är jag super lycklig. Jag har nog tänkt berätta efter RUL, då vet jag mer exakt hur allt står till, har endast gjort ett ul i v 8 och då ser man inte så mycket, det är därför jag heller inte vill säga något till någon.

Graviditeten är ju underbar helt klart! Grattis!! :)

Men ang jobbet är det dålig tajming menade jag.
Var ärlig från början. Bäst tror jag, var med om samma sak, fast jag blev gravid efter jag hade jobbat 1 månad tror jag

Vill bara uppdatera hur det gick för mig nu när ni skrev i den här tråden!

Jag lyckades hålla det hemligt till vecka 25 (tro det eller ej, liten mage) och inte ens då syntes det särskilt väl. I alla fall, min närmaste chef blev glad för min skull. Värre var det med cheferna på huvudkontoret som hade anställt mig. De blev INTE glada enligt min chef. Men de är ju här väldigt sällan så jag såg dem knappt. Dock visste de väl att de inte kunde göra något åt det. Jag hade otroligt flyt som fick en fast anställning direkt. Vet inte varför jag fick det, kanske var det en miss, för de sa på intervjun att det var 6 mån prov. Hade jag haft provanställning så hade jag säkert fått gå. Jag hann ju i alla fall jobba ca 1,5 månad innan jag berättade och jag ansträngde mig verkligen under den tiden för att göra ett så bra jobb som möjligt. Ville att de skulle se MIG och inte bara den tidsinställda bomb man blir när folk vet att man är preggo. Jag är nu mammaledig och de har en vikarie för mig. Hon har ju redan jobbat där längre än vad jag gjorde. Ha ha.. Ska börja jobba igen efter sommaren.

Hoppas det löser sig för dig Aztero och GRATTIS! Vi var också ofrivilligt barnlösa innan jag fick dottern (tog över 3 år för oss) så med sonen nu vart jag otroligt chockad att bli spontant gravid utan att ens försöka.

Grattis vad kul!
Men du var alltså inte provanställd? :)

Nej för när jag fick hem kontraktet stod det tillsvidareanställd. Jag skrev på fort som tusan

Haha grymt!!