Döpa eller inte döpa?

I ert fall så skulle jag definitivt rekomendera att INTE döpa.
Hela dopet går ju ut på att ni som föräldrar dels ska lova att ge barnet en kristen uppfostran och dels manifestera er egen tro (genom att man läser trosbekännelse etc, det gör man tex aldrig när man gifter sig i kyrkan). Så ni kommer ju indirekt att få stå och ljuga framme i kyrkan.
Visst, det finns massor av människor som inte bryr sig ett dugg om det, men om ni inte tror öht eller så finns det eg ingen bra anledning.

Sonen kan fortfarande konfirmera sig, utan problem. Om han vill konfirmera sig så anmäler han sig till konfirmation på vanligt sätt, och sen gör prästen ett vuxendop lite innan själva konfirmationen. Jag har stött på en hel del konfirmander och ingen har tyckt att det är "pinsamt" att inte vara döpt, utan mer sett det som en cool grej att få vara med och se ett vuxendop. Så det ska du inte se som något negativt.

Och det funkar utmärkt att ha ett fint barnvälkommande istället för ett dop. Det finns massor av bra info på nätet om hur man kan lägga upp en sådan cermoni.

Vi valde att döpa, trots allt. Min man är ateist men väldigt traditionell av sig i vissa hänseenden och det var han som verkligen ville ha dop. Jag däremot räknar mig ändå som troende, men var mer för att INTE döpa. men eftersom han kände så starkt i frågan så kändes det dumt att det var jag som ändå tror som skulle "stå i vägen".

Den stora fördelen med dop framför barnvälkommande (om man bortser från religionsfrågan) är väl att man köper ett färdsigt koncept om man väljer dop. det finns en tydlig inramning, en gudstjänstordning med psalmer osv att hålla sig till. Väljer man barnvälkommande så måste man "tänka själv" och planera mer. Och om man tycker att det är jobbigt/konstigt så kan jag förstå att man föredrar att välja dop. :)

Inte för att jag delar kyrkans uppfattning om Gud men ändå.

Vi tänkte som så att när de blir vuxna så är det enklare att ta beslutet att gå ur kyrkan än att faktiskt döpa sig om man vill gå med...

Jag har oxå tänkt på det, jag var på dop o hörde va prästen sa o de va så religöst!! och jag är buddhist. Först trodde jag att det var nå tradition men de va Gud hit o dit.. Nää.  Men jag vill ha en "gudmor" trots allt. Kan man ha det fast man inte döper barnet?

Kornberoende - menar du att du faktiskt blev FÖRVÅNAD av att det var "så religiöst" på ett dop? Kära nån, det är väl klart att ett dop är religiöst? För att citera någon här på FB - som jag tyvvär glömt vem det var:
"Att klaga på att ett dop är för religiöst är som att gå in i en blomsteraffär och klaga på att de har för mycket snittblommor!"

TS - du skall självklart göra som det känns bäst för dig, menjag håller inte med Miss Cee till 100% om att detär att ljuga att stå där framme utan en egen, färdig tro. Det är barnet som döps, inte föräldrarna och trosbekännelsen är kyrkans tro!!

jag hade faktiskt ingen aning :S
är bara 20 ^^
o ingen i min familj e döpta,

Jag har suttit å kollar runt lite i olika trådar, och vet inte om jag vill ha dop eller namngivelseceremoni..
Både jag och min fästman är döpta, men ingen av oss är troende, men samtidigt tycker jag att det är en fin tradition med dop, och barnen kan själva välja sen om de vill vara kvar i kyrkan eller inte.
Men samtidigt så skulle det kännas fel med dop just för att vi inte är troende, och då är det bra med lite tips om hur man kan ha en namngivelse..
Hur går era tankebanor och vad bestämmer ni er för?

Precis så tänkte jag också. Mina huvudanledningar till att jag själv vill vara med i Svenska kyrkan och betala avgiften dit är för att jag vill bidra till att kyrkobyggnaderna kan bevaras och till den fantastiska sociala verksamhet kyrkan står för. Vilka är först att öppna portarna och sätta samman krisgrupper när det händer olyckor/mord etc? Och på många orter är det ju kyrkan som står för den öppna förskolan.

Om man inte är troende skulle det nog kännas väldigt konstigt att som vuxen behöva döpa sig för att få vara med och betala för detta . Nej, då är det enklare att som vuxen välja att gå ur kyrkan om man absolut inte vill vara med.

Men i ditt fall ts känns det ju som att din magkänsla säger att du absolut inte vill döpa barnen, så då kanske du inte ska göra det. Men jag ville bidra med en tanke i alla fall.

De gör även en hel del socialt arbete också och på många ställen är det bara kyrkan som har ÖF till exempel. Jag gillar min församling här och den verksamheten som de har och vill därför att även mina barn ska vara med i den gemenskapen.

Visst håller jag inte med i allt som kyrkan gör eller tycker, men på det stora hela tycker jag att det är ett bra samfund att vara med i.

NÄR lovar man som förälder att man ska ge sitt barn i en kristen uppfostran? Det är ju ett omöjligt löfte att hålla 18-20 år framåt...

så jävla enkel fråga: jag är inte troende, inte heller min karl, Vi skulle aldrig i helvete kunna tänka oss att döpa vår son just därför. Inte kan vi stå i kyrkan och låta honom bli upptagen i något som vi föraktar! 
endel säger att dem gör det av tradition, ja men låt så vara då. Jag tycker de är helt sinnesförvirrat fel men dem får väl göra som dem vill, precis som med allt annat.

 

Min man och jag är inte längre medlemmar i Svenska kyrkan (ett aktivt val vi har gjort då vi ej är troende) och därför kommer vi inte heller att döpa våra barn. För oss innebär ett dop mer än en "fin tradition", vi ser det som ett ställningstagande att låta barnet bli medlem i kyrkan och att uppfostra barnet enligt kristen tro, vilket känns helt fel för oss. Av samma anledning gifte vi oss inte heller i kyrkan, även om vi båda fortfarande var medlemmar just då.

Utdrag ur dopgudtjänsten:

Präst:
- Låt oss tillsammans bekänna den tro som vi döpts till i Jesu Kristi kyrka:

Församlingen (inkl föräldrar):
- Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens
och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad
av den helige Ande, född av jungfrun Maria
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket, på tredje dagen
uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund,
syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse
och ett evigt liv.

Präst:
- Vill ni att ert barn skall döpas till denna tro och leva med församlingen i Kristi gemenskap?

Föräldrarna:
- Ja.

 

//

Senare säger prästen:

Präst:
- Kära kristna. Genom dopet har ert barn blivit upptaget i Kristi kyrka. Det är nu er uppgift som föräldrar (och faddrar) att vara förebilder och förebedjare för dem och tillsammans med församlingen leda dem på trons väg genom livet.

Tack för era svar. Enda anledningen till att vi skulle döpa vår son, är att det är en fin tradition tycker jag, men det är också det enda. Det får helt enkelt bli ett namnkalas.

Miss Cee - jag är präst i Svenska kyrkan och väl förtrogen med dopgudstjänstens utformning. Därför vill jag också påpeka att såväl den fråga som det citat du avslutar med inte är en obligatorisk del av gudstjänsten, vilket givetvis trosbekännelsen är.

Jag tycker det är stor skillnad på att ställa en fråga (som alltså kan utgå) om man önskar dopet och församlingsgemenskapen för sitt barn och på att avge ett löfte om att uppfostra sitt barn kristet.

Om man jämför med vigselgudstjänsten, där ställer prästen dels en fråga om man vill gifta sig, dels avger brudparet själva ett löfte om kärlek och trohet till livets slut. Det är verkligen ett löfte!

Ett jämförbart löfte hittar jag inte i dopgudstjänsten.

Smulan - lycka till!

Tänk på att om ert barn inte är döpt (och ni inte är medlemmar i Svenska kyrkan) kommer ni inte automatiskt att få inbjudan till konfirmation, när det är dags. Så vill ni erbjuda ert barn möjligheten till konfirmation måste ni själva ta kontakt med kyrkan framöver.

Nej ni gör ju olika helt klart (från präst till präst menar jag). En del av dina kollegor har inga problem med att stryka varenda psalm i en dop/vigselgudstjänst om paret/föräldrarna tycker att dte är "Lite för mycket Gud". Andra har nästan husförhör med bebisens föräldrar och vägrar acceptera faddrar som inte är konfirmerade... Och var ribban ligger för den präst man tilldelas är lite svårt att veta innan...

Tänker givetvis inte ge mig in i en teologisk diskussion med en präst ;) Men även om som du säger den frågan är valfri för prästen att ställa, så är inte trosbekännelsen det. Vid en vigsel så säger man aldrig trosbekännelsen. Frågorna som ställs handlar enbart om parets löften till varann. Så den kan man glida igenom utan att "stå för sin tro/brist på tro". Men vid ett dop är trosbekännelsen med. Och även om frågan är möjlig att stryka så uppfattar jag inte att uppmaningen till kristen fostran är det??!

Men det är möjligt att jag har fel. Jag går enbart efter dopordningen som den står skriven samt de dop jag bevittnat. Har ingen skolning på området.

Okej, ska tänka på det.

Ja, alltså att präster gör olika är bara att konstatera, det är vi knappast den enda yrkesgrupp som gör.

När det gäller dopgudstjänsten, måste man dock hålla sig till Kyrkohandbokens ordning. Enligt den är alltså frågan efter trosbekännelsen, liksom uppmaningen till kristen tro fakultativa, dvs de kan ingå eller utgå (syns rent praktiskt genom att de är indragna, inte står längst ut i marginalen). Så återges inte alltid de dopordningar som ligger på nätet. Andra saker man kan välja är t ex vilken version av Herrens bön (vår Fader/Fader vår) man vill använda. Enligt samma ordning är två psalmer obligatoriska. Men jag vet att man kan tolka begreppet psalm olika.

Att trosbekännelsen inte ingår i vigselgudstjänsten hör troligtvis ihop med den ställning som vigselgudstjänsten har i en luthersk kyrka med vigselrätt.  Dopet har alltid hört ihop med tron, men sambandet blir annorlunda vid ett barndop. Det är ju barnet och inte föräldrarna eller faddrarna som döps. Här menar jag främst att SAMTLIGA vuxna behöver inte tro, men jag förutsätter att några av dem gör det eftersom de valt att döpa/tackat ja till fadderskapet.

Jag har haft föräldrar som har velat stryka allt onödigt om Gud i dopgudstjänsten. Även om man tar bort allt som är fakultativt nämner man Gud, Jesus Kristen, den helige Ande och kyrkan så många gånger att det knappast går att missa vad dopet handlar om.

En fadder ska enligt Kyrkoordningen vara döpt (19 kap, 7 §). De präster som kräver konfirmation gör alltså fel.

Spännande det här, hoppas jag förtydligat vad jag menar.

Jag har haft samma tankar som dig, men har nu bestämt oss för att ha en namngivningsceremoni istället.  Jag är döpt och "konfad" som du, men min kille är inte med i svenska kyrkan. Ingen av oss är troende men tycker att kyrkan står för vackra högtider som man har svårt att hitta alternativ till. Men jag tittade runt och hittade Humanisterna. De har också publicerat en jättefin bok som heter Den Svenska Högtidsboken som innehåller vackra och vördnandsfulla alternativ till kyrkans alla högtider så som dop, konfirmation, bröllop, begravning men visar också andra tillfällen i livet som kan vara värda att fira. Den ger exempel på ex. en namngivningsceremoni och den innehåller också sånger som alternativ till Psalmboken. Det kan vara värt för dig att titta in den - du hittar den på biblioteket. Humanisterna finns på nätet och på din ort kan det finnas en person som kan hålla i ceremonin - så blir det lite extra högtidligt.

Vi tycker att vår son ska få välja själv om han vill gå med i kyrkan när han blir äldre, och om han väljer det så stödjer vi det så klart.
Nu om två veckor har vi vår namngivningsceremoni hemma i vårt eget vardagsrum. Det kommer att bli ordentligt trångt men alla vi talat med och bjutit in ser fram emot det. Visst har jag nära anhöriga som rynkar på näsan och tycker att vi gör fel, och som också opponerar sig emot att vi kommer att använda släktens dopklänning, men min mor godkänner det och tycker att jag självklart ska göra det. Den är broderad med namn från tidigt 30-tal och visar tydligt namnets betydelse för en ny liten person. Jag och min pojkvän har bestämt oss för att hålla i ceremonin själva, med ett tal, dikter, sånger och sedan har vi en tidkapsel vi bett alla ta med något till. Den kommer vi sedan att låsa och öppna upp på hans 20-års dag. =)

Jag tycker ni ska se er omkring och se på alternativ, om ni känner er osäkra. Även om det är jättevanligt att följa med strömmen och göra som alla andra oftast gör - dvs. att döpa, även om de inte är troende.
Lycka till!