Vad tyckte du var värst under hela förlossningen?

När BM "tvingade" upp tappen lite...jag skreeeeeeeek i masken då...FY vad ont det gjorde!!!!!!

Mina förlossningar har varit helt okej men nu efter andra fick jag både livmoderinflammation och lunginflammation en vecka efteråt och det var det absolut värsta jag varit med om. Jag trodde allvarligt att jag skulle dö (och det hade jag väl gjort i vissa delar av världen eller i en annan tid).

Jobbigaste var att latensfasen tog 46 timmar ca och sen gick resten nästan för fort. Öppnade mig från 5-10 cm på 25 min och epiduralen hade ingen effekt då. Obeskrivlig smärta och jag önskade nästan att jag fick dö, så ont hade jag. Befrielse när man väl fick krysta, gjorde knappt ont i jämförelse.

väntan...och att jag inte fick avsluta det hela vaginalt

vattnet gick söndag morgon 04.20 på BF-2 men inget hände
på BF 2dgr senare började de med ballong och vidgade till 4-5cm
på BF+1;alltså 3dgr efter vattenavgång satte de äntligen dropp och fick intensivvärkar, fick ta lustgas och senare epidural MEN hjärtljuden dippade vid 9cm och han kom inte ner så jag fick genomgå mitt andra kejsarsnitt.
SÅ NÄRA, men ändå inte..suck 

Vi första förlossningen var det jobbigaste när huvudet skulle längre ner i "kanalen". Det kom en otroligt hemsk brännande smärta vid vänster ljumske. Kändes som att någon brände mig med en tändare. Sen var det jobbigt att inte veta om dom skulle klippa mig i underlivet när bebisen skulle ut. Dessutom fick jag sy utan bedövning och det var också jobbigt trots att det bara var 1 stygn.

Vid andra förlossningen så krystade jag och huvudet skulle precis komma ut. Då avstannade värken och huvudet tryckte emot . Jisses amalia vad det sved, brände. Samtidigt började usk:an vifta med en spruta så jag trodde defentivt att dom skulle klippa mig i underlivet. Eftersom jag fick panik och inte ville trycka på när nästa värk kom så gjorde det ännu ondare och sved. Men sen när nästa värk kom efter det så tryckte jag på och smärtan försvann direkt och ut kom bebisen.

Jag tyckte dock inte att krystvärkarna var så hemska. Tyckte det var nästan lite skönt när dom kom för då visste man att det hände något, gick framåt man fick trycka på. =). Det verkade som att jag hade värkar som inte gjorde så ont eftersom jag knappt märkte av dom riktigt värkarna förrän jag var öppen ca 8 cm vid båda graviditeterna. Facinerande att det kan vara så olika för olika kvinnor.

Det värsta var väl att inte sova på 2 dygn. Epiduralen kom som en befriare kan man väl säga.

På en avlägsen 2:a plats kommer kylsprayen som jag duschades med i underlivet när jag skulle sys efteråt. Det kändes som att det brann.

Fick veta efteråt att jag hade krystvärkar i 2 timmar enligt barnmorskan. Men dom blev kortare och kortare på slutet. Men men ut kom bebisen ändå =)

All tid från när vattnet gick (när jag var öppen 6 cm) till bebis var ute. Ett smärtinferno som gav mig minnesluckor och en kaotisk känsla av att jag höll på att dö... Föda barn är det absolut värsta jag varit med om... :(

Första förlossningen tyckte jag det var värst när huvudet stod där mitt i och jag inte fick krysta på en värk.

Andra var det just innan det skedet, men vattnet hade inte gått då. Fyy vad hemskt det var. Skönt när de äntligen spräckte skten :)

Att bli sydd efteråt.

första förlossningen: att det var långdraget, tog 2,5 dag allt som allt, och inte fick man nå sömn heller :( sedan så när BM skulle "irritera" bort den sista kanten så man vart fullt öppen, ajajajaj!!! och så när huvudet stod och tryckte på, brände som faaan!! sen kom inte moderkakan ut så dom drog och slet och tryckte på magen tills den släppte...och att bli sydd efteråt var ingen höjdare!

andra förlossningen: det som var värst var att det gick så fort, hann inte in till förlossningen utan fick föda på ambulansbåren hemma i vardagsrummet med sambon och två amublanssköterskor som "sällskap"... jag hann knappt med att reagera över vad som hände, det är nog det värsta...fast det kändes mindre den här gången när han skulle ut, än första gången med dottern...