10 år och saknar kompisar

Jag förstår inte vad du menar med "felaktig lek"? Hela den biten förvirrar mig, vad menar du?

Dessutom tycker jag det är bra att ni försöker hitta folk för henne att umgås med, men hon kan väl ändå leka med pojkar också? Kanske ses som lite udda, om hennes klass har den där snäva könsfördelningen jag sett många gånger. Men pojkar och flickor kan leka tillsammans. Du kan uttöka ditt sökande.

Sen får ni fråga på skolan igen. Även om det bara är utfrysning, så måste inte tala om det för dem. Föräldrarna ser mer än lärarna oftast. Barn som är utanför brukar vara ganska bra på att hålla skenet uppe under skoltid. Jag minns när jag själv var typ 11, och var sjuk mycket. Lärarna förstod inte varför jag kunde vara borta från skolan, då jag när jag var vid skolan "alltid mådde så bra". Men jag ansåg det vara oartigt att berätta om varenda huvudvärk, andfåddhet eller magont. Så jag sa aldrig något och log bara snällt.

Den "felaktiga" leken var när hon var ca 4-5år och leken var som man säger en variant av leka doktor eller mamma/pappa lek som gick för långt. Detta var vid ett tillfälle enligt henne och enligt den kille som var med och de föräldrar som var inblandandade. Probelmet uppstod av att killen som var i samma ålder berättade om leken för några kompisar. Dessa kompisar har inte glämt detta trots att det gått år sedan.Detta var något som hon senast blev påmind om för ca 4 månader sedan. Men mobbingen som pågått i skolan under lågstadiet innehåller mer och detta inte sammankopplat med leken. Utan framför allt en tjej med högstatus i klassen som naturligtvis måste hitta någon att bevisa sin makt/kunskap på och hennes föräldrar gör som andra föräldrar försvarar sitt barn och tror på det hon säger. Men de kontakter vi har med skolan sade då att de sett vad vår dotter berättat och de har tagit upp det med dessa föräldrar men som skolans personal utrycker sig som så att de tar inte tillsig alls av händelserna utan skyller allt på andra barn där vår dotter är ett av barnen. Vem man tror på är upp till var och en skall man då tro på. Något som jag upplever som viktigt i omgivningen är att man tror något. Det är nästan värre om någon ställer sig helt neutral.
När det gäller om kompisarna skall vara killar eller tjejer som kompisar så finns det inget hinder för något av det men intresserna skiljer markant mellan tjejerna och killarna vilket är begränsande. Ett hinder i det hela är att om som vår dotter sitter utan kompisar så är det inte lätt att komma in i redan sammansvetsade gäng eller att blir riktigt bra kompis med någon som har 2-3 bästisar redan. Vår dotter har tid men de eventuellt nya kompisar måste kunna ta till sig vår dotter i ett befintligt kontakt nät och då blir det det som är problemet ingen ringer henne utan hon måste ringa och har de inget annat inplanerat kanske de kan vara. Sen är jag som man/kille väldigt förvånad över att just tjejer verkar ha svårt att vara tre. De är antingen två eller fler än fem. För att lyckas skapa en bra relation som ny i en grupp av fem eller fler är riktigt svårt vilket även gäller för vuxna. Killar har lättare att vara tillsammans fler än två men en tjej och två-tre killar då vill det till att de har samma intressen och tänk.

Åh vad jag tycker synd om din dotter. Det måste vara jättejobbigt att inte känna sig sedd och bekräftad genom kompisar. Tjejer kan vara såå hemska mot varandra! Men vad bra att hon har en pappa som ser och är beredd att driva! Men jobbigt med en liten ort där alla känner alla! Jag har inga råd annat än det du redan vet - att det är jätteviktigt att hon hittar sin flock någonstans. OM inte i skolan så i någon förening. Och om inte skolan tar det på allvar måste ni agera och hitta en annan skola. INgen ska behöva ha det som din dotter - det bryter ned!
  

Hej
Visst gör det ont i hjärtat när ens barn  är utanför.
Jag har en dotter på snart 9 år som ochså periodvis är utanför. Efter skolan brukar hon gå hem och leka med kompisar men på skolan är hon ofta ensam. ibland får hon vara med sina klasskompisar men oftast inte.
Som tur är så kan hon vara med dom som går  i klassen under henne men hon känner sig utstött och det skär i hjärtat att se henne ledsen. Jag har pratat med hennes lärare så hon vet om problemet och håller ett öga öppet
Förra året var en äldre pojke dum med henne så hon ville inte gå till skolan, då kontaktade jag den pojkens lärare och min dotters lärare och dom fick prata med pojken, efter det blev det bättre, nu är hon inte rädd längre.
Jag hoppas att det blir bättre för våra flickor, kompisar är så viktigt..
 vi får se framåt och hoppas att det blir bättre. Lycka till i framtiden

Hejsan!

Tyvärr känner jag så väl igen det du beskriver. Min son på 12 år lever i precis samma verklighet. Inga kompisar varken på skolan eller som vill vara med honom efter skolan. Skolpersonalen är väl medveten om situationen och gör vad de kan, enligt deras perspektiv. Det har gått så långt nu att grabben gråter för att han saknar riktiga vänner. "Finns det ingen som vill, är det fel på mig?" - brukar han säga..

Grabben går ofta ensam på skolgården och jag har föreslagit att klassen ska annordna gemensamma lekar och det faller väl ut men bara ibland.

Grabben har dyslexi och en ADHD-diagnos vilket i sig inte borde vara hämmande i kompisrelationer.

Vad sjutton ska man göra för att vända denna potentiellt destruktiva situation? 

Allt min son önskar är en vän!!

Jag var utan vänner i skolan från jag var 10 år tills jag var 16 då jag bytte skola och fick hur många vänner som helst. Det viktiga är att tala om för henne att det är inte henne det beror på utan det är de som mobbar som har problem och det kommer visa sig senare i livet. Stötta henne genom att berätta hur många kändisar och framgångsrika som har varit mobbade. 
Jag hade istället många brevvänner och en nära kompis som var 3 år äldre än mig som jag umgicks med på fritiden. Är det långt till en annan stad? Om det inte är för långt hade jag försökt få in henne i någon förening där så att hon iallafall har vänner på fritiden.
En annan sak jag tänkte på är att kontakta föreningen Friends som är en förening startat av barn och ungdomar som har blivit mobbade och utstötta. De åker runt i skolor och pratar om hur man undviker utanförskap och mobbing. Hon kanske kan få brevvänner där?