• Anonym (Skriva av mig)

    Känslor för en tjej...

    Jag är en tjej som har två barn och en karl sen nio år tillbaka.

    Jag har aldrig haft känslor för en tjej innan men nu har tydligen  min hjärna kommit på att jag är lite små kär i en tjej. Skit jobbigt är det eftersom jag har familj och jag är inte bekant med den här sortens känsla.

    Tänker på henne jämt och gillar verkligen att vara i hennes närhet. Jag vet inte ens om hon är lagd åt det hållet utan hon är bara en person som jag träffat genom kompisar... dock träffas vi flera gånger i veckan men är bara vänner.

    Vet som sagt inte vad jag vill med inlägget... bara skriva av mej kanske...

  • Svar på tråden Känslor för en tjej...
  • Anonym (virre)

    Vad säger hjärnan om känslorna din "vän" idag...har du fått någon klarhet i om hon känner samma sak....

  • Anonym (Bi)

    Har varit i samma sits... Var så jobbigt!!!
    Men nu är jag o min man separerade så då har bestämt att prov på o se  vad det ger  :) 
    Lycka till!!

  • Anonym

    Samma här. Verkar blivit förtjust i en annan jobbarkompis,men fattar inte hur?!! Vill inte att det ska fortsätta,tycker det är skitjobbigt!! Har också familj,vad f-n gör man?? Har aldrig dragits till tjejer,och nu går jag och tänker på den här människan hela tiden. Vill bara förtränga....

  • Anonym (virre)

    varför förtränga?

  • Anonym (förälskad)

    Samma här! fattar ingenting.......har gått och blivit smått förälskad i en väninna.

    Jag är 28 år och har pojkvän sedan 5 år. Vi har ett väldigt stormigt förhållande och mycket beror på att jag inte är ett dugg sugen på sex. Har nu insett att jag nog är bisexuell och att det är därför jag inte tänder på honom. Varför har jag inte kommit på detta innan??? usch allt blir så verkligt när jag skriver om det. Jag tycker väldigt mycket om min sambo men inte att ha sex med honom. Men däremot när jag tänker på min väninna blir jag upphetsad direkt. Jag vill inte känna såhär.....

    Jag och min sambo är mitt uppe i "bebisverkstan" dessutom och det gör inte saken lätt. Jag har längtat efter barn så länge jag kan minnas och om en halvår kommer vi äntligen få hjälp med provrörsbefruktning. Vi har absolut inte haft för lite sex, tro inte det, utan det har bara inte funkat. Vi har försökt bli gravida i 3 år. Nu vet jag inte längre om jag vill vara tillsammans med min sambo men ett barn vill jag ha :( och min väninna....vad är det med mig?!?!
    Personlighetsstörning vid 28 års ålder.....vet inte ens om väninnan vill ha mig.....vet inte om jag klarar av att lämna min pojkvän....vet inte vad jag ska göra :**(

  • Gaytjej
    Anonym (förälskad) skrev 2011-02-23 23:13:14 följande:
    Nu vet jag inte längre om jag vill vara tillsammans med min sambo men ett barn vill jag ha :( och min väninna....vad är det med mig?!?!
    Personlighetsstörning vid 28 års ålder.....vet inte ens om väninnan vill ha mig.....vet inte om jag klarar av att lämna min pojkvän....vet inte vad jag ska göra :**(
    1) Det är ingen personlighetstörning och du långt är inte ensam om att fundera i dessa banor även om du hunnit med att bli 28 o allt! 2) barn går alldeles utmärkt att skaffa även utan manlig partner och 3) även om inte just din väninna vill ha dig så är det väl mest rättvist mot dig och din pojkvän att bryta upp om det är så att du faktiskt inte vill ha honom längre?!

    Är väl alltid svårt att lämna någon, avundas dig inte som står och tvekar!
    Hoppas du kan fatta ett beslut som i slutänden är det bästa för alla inblandade!
     
  • Anonym (förälskad)
    Gaytjej skrev 2011-02-25 21:15:08 följande:
    1) Det är ingen personlighetstörning och du långt är inte ensam om att fundera i dessa banor även om du hunnit med att bli 28 o allt! 2) barn går alldeles utmärkt att skaffa även utan manlig partner och 3) även om inte just din väninna vill ha dig så är det väl mest rättvist mot dig och din pojkvän att bryta upp om det är så att du faktiskt inte vill ha honom längre?!

    Är väl alltid svårt att lämna någon, avundas dig inte som står och tvekar!
    Hoppas du kan fatta ett beslut som i slutänden är det bästa för alla inblandade!
    Du har ju helt rätt och jag vet om att jag inte är ensam. Tycker bara att det är så konstigt att jag börjar känna såhär nu. Ja det finns ju möjligheter om man skulle vilja ha barn med sin kvinna. Igår berättade jag för min sambo att jag är bisexuell och att jag har varit kär i denna kvinna. Vågade inte säga att jag fortfarande är kär i henne. Han blev förståss ledsen och sa att han inte ville vara tillsammans med mig längre. Men efter ett långt samtal bestämde vi att vi skulle jobba på vårt förhållande istället. Om jag fortsätter känna mig som jag gör nu får jag nog ta mitt pick och pack och dra för det är verkligen inte rättvist mot någon av oss precis som du skriver. Men nu vet han i allafall att jag är bi och det känns ju bra.
Svar på tråden Känslor för en tjej...