Jag tror att föräldrar gör sina vuxna barn till sina små barn igen. Det är som du säger - hon menar bara väl - men det är inte mindre jobbigt för det...
Om du kan tänka dig att prata med din mamma och berätta för henne hur det känns och hur det går, kunna ställa frågor och be om råd OM hon bara slutar vara så "gå-påig" så säg det till henne. Förklara att du tycker att det är roligare för dig att få berätta än att hon öser över frågor.
Visst kan det hända att hon blir lite stött från början, men om ni ska få en jättebra bebis, mamma, mormor-relation när ni kommer dit så lägg korten på bordet. Man kan kalla det att vara kortsiktigt dum och långsiktigt snäll. Ta tillfället när hon börjar med alla frågor, du kan börja med "Jag förstår att du menar väl och vill vara engagerad, men det är jag som ska bli mamma och jag skulle verkligen uppskatta om jag fick berätta för dig och ställa mina frågor och funderingar till dig istället för att du ska fråga ut mig varje gång vi pratar. Det skulle vara mer värdefullt för mig."
Sätter du inte stopp för det nu så kommer det fortsätta när bebisen är född och då kommer det vara 100 grejor då, "du klär väl inte bebis för varmt/kallt", "du ammar väl tillräckligt", "men det där är väl onödigt" osv osv... Du förstår grejen. Skapa förutsättningarna för att få en bra relation i de nya rollerna nu, du kommer med all säkerhet att behöva din mamma framöver.
Lycka till!
