Tar det längre tid att genomföra en adoption om man inte har problem att få barn naturligt?

Det jag kan känna mig lite irriterad över (inte riktat mot TS) är att människor generellt tror att man bara kan adoptera ett barn när ingenting annat fungerar. Som att våra adopterade barn är ett sorts tröstpris. Adoptioner är alltid till för barnets bästa. Kan man inte ge barnet det bästa enligt socialnämnden får man inte adoptera.Det finns en rad olika krav på blivande adoptivföräldrar både från Sverige och adoptionslandets sida. Ex passade jag som adopterade som ensamstående in på Vietnam och Etiopien. De andra länderna hade ex medgivandeålderskrav som inte passade in på mig. Till Nigeria skulle man ha medgivande ej fyllda 3 om jag minnsa rätt och jag hade medgivande till 18 månader. Det är alltså även nämnden som avgör hur gammalt barn du har rätt att ta emot.   

hm.. av det ni skrivit uppfattar iaf jag det lite som att det mest bara är dom som har svårt att få barn naturligt, som "väljs ut" att få adoptera.
personligen går mina tankar till ett barn i 3-5års åldern från kina.

Jag och min man har biologiska barn och adopterat. När det gäller utredningen kände varken jag eller min man oss ifrågsatta om varför utan vi blev utredda med de frågor under alla intervjuver precis som alla andra.
Vi har en stark längtan efter fler barn och adoption är ett av dessa sätt att varmt välkomna ett barn in i familjen.
Visst var det vissa länder som inte vi "passade" in på men det finns många länder som passar oxå. Jag är dessutom glad över erfarenheten av barn speciellt eftersom vi valde att adoptera ett äldre barn . Jag tror att var och en som bestämmer sig får ett ännu större djup i sin ev.adoption under utredningen. Lycka till ni som funderar

Är man ensamstående och vill adoptera finns det en rad olika förklaringar till varför, utan att man har problem med fertilitet. Jag reagerade nog mest på att du TS började med att skriva hur väldigt fertil du är, och ÄNDÅ vill adoptera. Att man blivit gravid en gång lätt betyder väl heller inte alltid att man kommer ha lika lätt andra gånger. Det är vad jag menar gällande den där ödmjukheten Om du förstår. Jag tyckte bara det lät fel, men nu ska jag dra mig ur tråden, så andra som adopterat med biologiska barn kan hjälpa dig.  

Vi har inte haft problem att bli med barn, och har 2 egna barn men vill adoptera ändå, jag skrev just för en liten stund sen en annan tråd, att vi hittade VÅR pojke, och det är han vi vill adoptera (Men vi vet ju inte ännu om vi får eftersom vi måste gå igenom samma procedur som alla andra)

om vi ser tillbaka historiskt så var det många  som adopterade ett barn på 70 talet trots att de hade barn alla redan, jag tror att i detta samhälle som vi lever i nu, skall allting ske så enkelt som möjligt där att man skall hinna med så mycket som möjligt, jobb, karriär, barn m.m., helst samtidigt! allting skall passa in i ett mönster så tror folk att om man adopterar så kan man inte få egna barn!

Vad är det för fel att man adopterar ett barn som behöver nya föräldrar. I många länder "adopterar" man ju barn från sin egen familj om föräldrarna dör, man tar hand om varandra.

Faktum är: det finns en massa barn runt om i världen som behöver nya föräldrar, det är väl jättebra om de kan få en ny familj ,kärlek, syskon m.m.   det finns ju inte så många andra alternativ för de här barnen än at bo kvar på barnhem hela livet.

I mitt eget fall så ser jag att detta skulle berika vår familj att få ett adopterat barn, och jag tror att det gäller att se förbi alla "problem" och fokusera på det som är bra. jag levde tidigare med en man som hade tre barn, jag hade inga, det funkade bra, varför?? jo för att jag fokuserade på det som var bra!

ja det blev ett långt inlägg, men.. det känns som det behövs avdramatisera det här med andras barn kontra egna.. varför inte båda? 

Du är välkommen att följa med till Litauen, där finns många fina barn som väntar på att få en ny familj, jag har varit där flera gånger själv. Byråkratin gör att det tar lång tid!

När jag sa att det skulle berika vår familj så menar jag att vi hellre ser det som är bra än det som är jobbigt!

Nu är jag inte påläst alls i ämnet.. men jag har också den "fördomen" att det finns fler barn än familjer som väntar på att ta emot. det är alltså tvärt om?

Det finns många barn som behöver ha nya familjer, men många har svåra handikapp och det är det inte så många som vill adoptera.  

Precis som VN mamma säger så är det så att de inhemska adoptionerna ökar, och i Litauen är det så att det är många som tar barn som fosterbarn istället. då får de bidrag från kommunen varje månad.  det enda problemet är bara att när barnen blir bråkiga i tonåren, så lämnar de tillbaka barnen till "Kommunen" och barnen hamnar åter igen på barnhem!  Inte alla, men en hel del!  tragiskt men sant! 

I vissa länder är det också så att det är lång byråkrati när barnen inte har några kända föräldrar alls..vilket man kan förstå till viss del, men det är ju tråkigt för barnet som får bo på barnhem.

ja vi kan väl vara överens om att det tar lång tid i alla fall