Skiljas från en narcissist - hans hus, jag flyttar men jag vill ta med barnen

Jag försöker vara försiktig och är förberedd på ett helvete, men jag vet inte om förstår fullt ut ändå vad han är kapabel till.

Vad hände när du flyttade? Och hur fungerar det idag?

Jag tror tyvärr den här typen av män fungerar ungefär likadant, det du skriver om ditt ex. stämmer precis med mitt.

Du får gärna skicka pm ocm du inte vill delge din historia här...

till er andra som ifrågasätter varför man lever med en sån här man kan jag bara försöka förklarar det så här;
det är inget medvetet val , det sker gradvis en nedbrytning och normalisering av en själv.

Jag kan lova att jag trodde aldrig att jag skulle hamna i den här sitsen. Jag var fördomsfull nog att tro att det var kvinnor med problem innan av olika slag, kvinnor i låg samhällsklass osv. Men så är det inte. Men jag har ingen lust att försvara mig och min situation här inför er som varken har insikt eller kunskap om detta.

Det här handlar inte om kvinnossaksfråga där jag påstår att män är sämre pappor etc. eller liknande. Det här är något helt annat så idiotförklara vare sig mig eller andra kvinnor i liknande situation utan att ha satt er in i hur den här typen av relationer och den här typen av män fungerar.

I de allra flesta fall märker barnen vilken familj eller förälder som är sund, om man faktiskt agerar sunt.

Barn är inte dumma så sätt, och går inte på skitsnack om dig, om du i praktiken förser dom med en trygg och bra miljö den tid dom är hos dig. 

Hur kan det vara "hans hus" om ni är gifta förresten?

Den typen av män ser till att allt är "hans" - på ett eller annat sätt.

Vad beträffar att skaffa barn med dem, tyvärr så brukar de inte visa sitt rätta ansikte innan. Mitt X blev en helt annan människa när jag blev gravid första gången. Dessutom är det mästare på att manipulera, det är alltid andras fel och framför allt så är det alltid andra som ska ändra på sig. Det tog mig mycket lång tid innan jag insåg att vad jag än gjorde så blev det fel, av den enkla orsaken att han inte ville att något skulle bli rätt.

Hans hus för att han äger allt och vi har äktenskapsförord.

Åh fy fan.

Håller på att komma ur en liknande relation - mannen är varken psykopat eller narcissist men har troligen borderline och mycket sjuka mönster. Håller helt med om att man inte ser något av det förrän man redan sitter i skiten - i mitt fall förändrades mannen gradvis då jag blev gravid och nedbrytningen gick långsamt. Nu har vi separerat och jag håller på att komma på fötter, men jag vet precis hur det är.
I vårt fall fungerar det att utelämna allt känslosnack och vara formell och benhård - "jag viker mig inte en tum, du får vika dig, jag blir inte rädd för dina hot om att ta barnen (fast jag blir livrädd), jag har makten och så skall det förbli". Hemskt, men ganska verkningsfullt. Men som sagt var, han är inte narcissist och maktspråk fungerar ganska bra på honom. Kan tänka mig att det blir motsatt effekt med din man, TS. Varmt lycka till. 
 

Ett råd som har hjälpt mig - ta kontakt med hans ex och snacka ihop er. Det har hjälpt mig dels att få häva ur mig till någon som vet precis hur det är, dels att genomskåda hans metoder, Han vänder oss gärna mot varandra, ljuger etc, men då ringer jag bara henne och kollar och vips blev hans hot verkningslöst. Vi gillade inte varandra förut, mest för att han vände oss mot varandra, men nu har vi förstått att vi behöver varandra för att kunna stå starka mot honom. Han vet inte hur tät kontakt vi har och bara det ger oss en känsla av styrka och triumf, som stärker oss mot honom. Dessutom kan vi/ni säkert ha nytta av varandras vittnesmål i domstol. Om hon säger samma sak eller om du kan säga på FR att hon har samma problem med honom tror jag det blir mycket tyngre "bevisning" mot honom. Så ring henne snarast, även om du har svårt för henne. 

Tack för goda råd och för att ni bryr er!
Härinne verkar det ju vara fullt av såna som bara vill trycka till en änu mer..

Jag har tackolov en jättebra relation med hans ex. Har alltid haft det. Konstigt kanske men jag tror det beror på att han är den han är. Det har nog omedvetet fört oss samman.

Kanske samma här - vi behöver varandra nu, känns det som. Man behöver någon som förstår hur tungt det kan vara. Snacka ihop dig med henne så blir ni en enad front mot honom. 

Hej på er!

Detta är som att läsa om precis mitt liv just nu.. samma händelser som upplevts, samma rädsla för att lämna.. precis samma rädsla för inblandade barn som kan komma i  kläm..

Men jag är så nyfiken.. hur gick det för dig/er som skrivit.. Ser att det var ett par år sedan nu och undrar så om ni har några erfarenheter att dela med er som kan vara till hjälp..

Går det att överleva?

Hej!

Detta låter som min exman... 
Börja spela in honom när du själv är med, för det är tillåtet. Lägg mobilen eller köp en diktafon och lägg hemma och hoppas bara på att den ska snappa upp saker som han säger eller gör.

Sedan skulle också jag kontakta en Kvinnojour för råd. Det kan också bli ett bra bevis att du har gått där för att bearbeta ditt trauma som du utsatts för. För man blir förstörd och behöver läka genom att tala med någon som verkligen förstår hur dessa män fungerar.

I mitt fall har det gått så långt att mitt ena barn inte längre vill vara med sin pappa öht. Hen har sagt stopp nu.