Förlossningsrädsla och panikångest - vad är bästa alternativet för mig?
Hej!
Har i princip hela mitt liv känt skräck för vaginal förlossning och var superstressad under min första graviditet p.g.a. detta. Min första graviditet slutade med kejsarsnitt p.g.a. sätesläge. Jag upplevde inte snittet som speciellt positivt för jag fick lite komplikationer och krångel med amningen. Jag ser inte på kejsarsnitt som någon "bekväm" metod.
Efter graviditeten fick jag en rejäl förlossningsdepression som tog flera år av medicinering och samtalsterapi att bli helt frisk från. Nu när jag äntligen blivit frisk är jag förstås livrädd för att bli sjuk igen vid nästa graviditet. Jag har fortfarande besvär med panikångest men det tror läkarna att jag kommer att få leva med. Har ångestdämpande läkemedel att ta vid behov.
Längtan efter ett syskon har börjat infinna sig och jag funderar mycket kring vad som utlöste det förra gången. Jag vet att stressen kring förlossningen var en bidragande orsak och därför skulle jag vilja ha snitt även denna gång. Känner ett stort behov av att veta vad som ska komma, att ha lite kontroll iaf. Även om jag inte tyckte att det var speciellt trevligt att bli snittad så vet jag iaf vad det innebär och det känns som en trygghet.
Är jag konstig som känner så här? Vad kommer barnmorskan och läkaren att säga till mig? Kan man beviljas snitt p.g.a. panikångestproblematik? Hur resonerar sjukvården kring detta? Det handlar ju inte om att jag är rädd för att få panikångest under förlossningen utan en rädsla för att stressen av att gå och oroa mig för en vaginal förlossning ska utlösa mina besvär igen.
Ursäkta mitt långa och krångliga inlägg. Det är lite svårt att förmedla specifikt vad som rör sig i ens huvud.
