Finns det någon vuxen här som kan hjälpa?? *långt*
Hej!
Väljer detta forum för att jag antar att det är flest vuxna här.
Jag är bara 17, men skulle behöva hjälp.
Det är så här att jag mår inte speciellt bra.
Började första ring i höstas på en linje som även är min hobby, jag har "vikt mitt liv" åt det här hobbyn. Jag har varit skoltrött sen 8an och nu i höstas gick jag verkligen in i väggen.
Jag fick panik ångest attacker, åt medicin för magsår. Sista veckorna av förra terminen blev jag sjuk skriven ifrån skolan och går nu på studie anpassad skolgång. Går väl helt okej.
Hela hösten och vintern har jag varit på Bup en gång i veckan tillsammans med min mamma.
Tänkte att jag skulle försöka vara så anonym som möjligt men vi får väl se hur det går...
I februari förra året var jag med i en olycka när jag utövade min hobby och förlorade då min första egna häst. Det var jag som var där när olyckan hände och det var jag som höll i tömmarna. Jag anklagar mig själv för den här olyckan. Det hela slutade iaf med att hästen blir opererad, men 6 veckor efter operationen fick jag ta bort henne. Mitt liv rasade samman.
Nästan samtidigt sprider en fd vän till mig rykten om vad jag sagt om min bästa kompis. När min bästa kompis får veta av den här vännen så kommer hon coh pratar med mig. Jag orkar inte ta tag i allt, så min bästa vän tror på rykterna och hon och jag "går skilda vägar", det var precis innan vi sluta 9:an, vi återförenas dock i slutet av sommaren och det finns inget som kan skilja oss åt nu.
Under hela hösten och vintern har jag inte känt igen mig själv, en del perioder har jag tom vart rädd för mig själv. Det finns inget hos mig själv jag känner längre, jag är någon helt annan.
För drygt två veckor sen började jag i skolan igen och jag gick inte första dagen. Jag och min mamma rök ihop på riktigt och det hela slutade med att min mamma åkte hem ifrån och jag stod bara och skrek på min pappa i telefonen att han var tvungen att komma hem (han var och jobbade), för jag visste inte vart jag skulle ta vägen med all smärta, tårar med mera.
Det jag och mamma bråkade om var att jag inte varit i skolan, och hon menade på att jag bara var lat och hade hittat på allt om mag ontet, att jag bara säger att jag har skuld känslor för olyckan och allt det för att slippa behöva gå till skolan.
Jag och min mamma har inte pratat med varandra sen dess, dom få gångerna vi har pratat så har det varit för att vi bråkat och jag har bett henne dra och skogen två elr tre gånger, jag blev så sårad över att hon sa att jag ljugit, hon har ju hört allt jag sagt på tex BUP. Fick ett mejl av min mamma idag, som slutade med "Ha det så bra "mitt namn".
Försök att få ordning på ditt liv, ta hjälp av dom du älskar och kan lita på. Jag försökte men det gick åt helvete!"
Jag älskar min mamma, men jag vet inte vad jag gör för fel, vill bara krypa upp i hennes famn som man gjorde när man var liten när man var ledsen men det gör inte nu... Hon pratar inte ens med mig.
Min pappa och jag pratar varje dag, och han säger att allt kommer gå över snart, men jag vet inte...
Är ingen person som sitter och berättar hur jag känner och hur jag mår får nån utan jag tar allt när jag är ensam. Får hela tiden höra av alla att jag är så stark person med mera. Men dom skulle bara se. Jag gråter så fort jag blir ensam.
Jag känner mig så ensam, rädd, arg och ledsen men jag vet inte varför. Här om dagen höll jag på i köket och höll i ett glas, och jag kände hur jag skulle vilja kasta glaset i golvet och hoppas att när det går i tu så gör även smärtan det. Jag vill bara skrika men det kommer inget ljud....
Vet väl inte riktigt vad jag vill med inlägget. Men kan någon hjälpa mig?!
Jag hoppas iaf att du ska få rätsida på detta, och det du har gått igenom så här långt är tragiskt...
