Hur mycket får er 5-åring spela tvspel/dator??

Hej!
Låter lite som min son.
Han är lite yngre än din, var fem i oktober. Vi har ännu inte sagt någon tidsgräns/dag. Vissa dagar spelar han inte alls och vissa dagar får han spela så länge vi tycker känns rimligt. Kanske någon timme eller så i taget.
Vi har också problem med att han tjatar och han blir jättearg och sur när det är dags att stänga av. Det spelar ingen roll vad vi kom överens om innan vi började spela.
Jag har testat med äggtimer men det var samma resultat på slutet. Han ville inte stänga av och tjatade en massa. Det jag tyckte var bra med timern var att vi kunde hålla koll på tiden bättre. Annars blir det lätt att man kanske sagt 30 min och helt plötsligt har det gått 50, om man inte håller ordentlig koll.

Jag hoppas att det ger sig med tiden om man håller sig till en rutin.

Vi försöker med max 1 timmes spel per dag för både 7 och 4 åringen. Utöver det ser de på tv en liten stund på morgonen innan dagis/skola och en stund innan läggdags för det mesta. På helgen blir det ju lite mer tv förstås...

Min son är 5 år och han gillar också att spela och när han tex är hemma med sjuk lillebror (som förra veckan) blev det mycket spelande. Vissa speciella dagar som då kan han få spela så mycket han vill, fast jag styr vilka spel han får spela.

Men under vardagar gäller vissa regler. Inget spelande eller tv före förskolan eller efter middagen. Dessutom ska han vara ute en stund efter förskolan och har han en kompis med hem får de inte spela. Kvar blir inte så mycket tid och då är det helt okej om han spelar, dessutoom spelar han ofta tillsammans med pappa eller storebror och då är de sociala på ett helt annat sätt (de kör oftast något Buzz eller wii-spel och har riktigt roligt).

Min pojke är lika gammal som din, fyller 6 i juni. Han har tv/dator/tv-spelstid högst 1 1/2 timme om dagen, men för att få spela tv-spel en timme, krävs en motsvarande timmes utelek och då kan han bara titta på barnprogram i 30 min. Hade vi inte haft reglerna så hade han kunnat spela och kolla tv dygnet runt. Vi har skrivit ett papper med lite olika hemmaregler, som han tycker är ok och som vi tycker är lagom i hans ålder och detta har vi skrivit under alla tre och satt på kylskåpsdörren. Det är inte några speciellt betungande grejer han behöver göra och han är nöjd eftersom han fått vara med och bestämma. Det är klart att det kan bli undantag när det gäller tv-spel, om han är sjuk, har kompis hemma, vädret är trist, spela med oss för nåt speciellt, men då kompenseras det en annan dag. Dessa regler skapades mycket pga bråk som uppstod när det var dags att stänga av.

Min unge fyller också sex år i mars

Datorspel får han i princip spela när han vill, eftersom det inte tar över hans tankevärld eller lekar på något sätt. Han spelar på bolibompa eller Fem myrors datorspel (som är roligt, lagom svårt och lärorikt!). Det händer någon gång per vecka, och om vi säger att han inte får eftersom han har tittat på tv eller spelat dagen innan så är det inget problem. Ibland får man påpeka för honom att han ska sluta utan gnäll när vi ska äta, men det går oftast bra om man varnar honom en liten stund innan om att han snart måste sluta.

Tv-spelet däremot uppslukade honom FULLKOMLIGT. Han spelar legospel med sin mamma (moi!) och det tog helt över tanke- och lekvärld. Han gick från spelet in på sitt rum och började bygga banor med legogubbar och relaterade ALLT till tv-spel. Det funkade ju inte! Samtidigt ville vi inte ta bort spelet helt, dels för att det är roligt och dels för att han hade det gemensamt med en kompis på dagis och de var väldigt glada i att ha det ihop, de kunde prata, leka och diskutera det ihop. Så vi satte upp söndagar som speldag, ungefär som att en del har lördagsgodis. Det har funkat väldigt bra på så sätt att det aldrig är tjafs om att spela på vardagarna och han leker mer normalt, men å andra sidan så är det MYCKET fokus på spel på söndagen.

Dessutom får han spela med mig, eller pappa. Inte själv. Det ska vara en aktivitet man gör tillsammans. Vi har försökt välja spel och introducera andra spel än just legospelen (starwars, indiana jones, harry potter) eftersom han blir lite fixerad. Nu har vi skaffat IloMilo som är underbart och där vi verkligen får klura ihop, och vi har kinect som är bra för hans lata föräldrar - och han får också testa att hoppa och vifta, men det är inte "riktiga spel" enligt honom.

Man får prova sig fram och göra det som funkar! Här hemma fungerar inte belöningssystem för jag har svårt för det, jag tycker att spel är roligt och värdefullt på sitt sätt och det ska inte laddas överdrivet som en belöning, dvs "var ute och pliktlek så får du spela sedan!" - jag hade aldrig kunnat upprätthålla det. Dessutom köper han argumentet att vi har suttit för länge, nu måste vi ut och göra något annat.

Vi har haft lite problem med gnäll när vi stänger av men dels löser det sig själv när jag säger att nu, nu ORKAR jag inte mer, jag får huvudvärk, vi tar en paus! och dels har vi kunnat involvera honom lite i HUR man stänger av, han föreslog själv att han kunde springa och gömma sig när vi stängde xboxen, så han slapp se, för då blev det lättare.

Det som har funkat bäst har varit att spela tillsammans och införa spelsöndag.

Har en son på 5 år som får spela spel varje lördag. En timme eller två.
Det funkar hur bra som helst. Inget tjat om spel på vardagarna
Han brukar spela på : spela.se . Vi har inte inföskaffat nåt tv-spel. Jag har super nintendo från när jag var barn. Ska koppla in det nångång i framtiden. Jag är själv smått sugen på att spela
Sen har han även spel som han ska tänka, räkna och lösa uppgifter..

2 timmar per dag?

Absolut inte, två timmar i veckan kanske men svarare 15 min / veckar för min 05:a.

Vet inte om min unge är konstig, men han vill bara spela ibland, så jag har aldrig satt någon gräns. Vissa dagar kan det vara 1-2 timmar, de flesta dagar inte alls. Jag tycker det är ok.

Jag har en spel unge här hemma. Och här är det begränsing som gäller för annars hade han kunnat spela tills han hade blåsor på tummarna och ögonen är helt fyrkantiga. Det blir ca 1 timme varannan dag. Lite mer på helgen. Blir han sur eller förbannad för att vi stänger av/han tjatar, så kan han glömma den där 1 timmen som står på tur.  Han spelar bara Lego spelen på x-box. Något annat är han inte intressared av.  Å spelar han inte lego så bygger han Lego. Eller så tittar han på lego-filmen. Eller så sitter han djupt försjunken i en av sina lego-produkt kataloger. :/

Jo, min kille är helt galen i Lego också, just nu spelar han Lego på Playstation. 
Men jag har börjat att begränsa det där lite mer - 1 timme per dag, tycker det
räcker. Han har helt slutat leka däremot Känns jättetrist. När han inte får spela
sitter han med mig och hans pappa och tittar på tv istället. Vi försöker uppmuntra
honom att leka med sina grejjer, men det går ju inte att tvinga honom heller.....

På dagis leker han däremot jättebra enl personalen. 

Han e samma här hemma.... När vi märker det så brukar vi gå med han in på rummet och börja bygga lite med honom, det tycker han e super kul!! Och rätt vad det är så e han igång igen =)

Begränsa det till en dag istället. Vi hade samma problem och det hjälpte inte att sätta ner tiden, för om han spelade varje dag så var han ändå helt upptagen av det resten av tiden. Om han bara får spela en dag i veckan så roar han sig med annat resten av dagarna.

Vad är det för skillnad mellan att "leka" och att "spela"? Skulle ni begränsa till en timme om det rörde sig om t.ex läsning?

Om det tog över all tid och hindrade annan lek och var det enda han kunde prata om  - ja. Skillnaden är väl att jag ser läsning som en färdighet som är viktigare att öva upp till perfektion än tv-spelande, så jag tolererar att han snöar in mer.

Så att det handlar inte om vad han har för intressen, utan vad du vill att han skall ha för intressen?  Och vad är skillnaden mellan tv-spelande och läsning? På vilket sätt aktiveras hjärnan mindre?

Skojar du med mig?
När man läser gör man två saker: dels övar man på en färdighet som är fullkomligt nödvändig i det samhälle vi lever i (fråga en analfabet får du se) dvs att avkoda text snabbt. Både att läsa OCH förstå det man läser, och följa en historia om man läser skönlitterärt (och ja, det är väldigt nyttig övning att göra det utan annan hjälp av text och minne). Dels skapar man egna bilder av skeendet - det stimulerar fantasin, helt enkelt. Läsning ger inte heller samma omedelbara, korta, snabba belöningar som spelande gör. Det kräver en längre ansträngning och det är också oerhört nyttigt. (Det bygger ordförråd också i högre grad än vad spelande gör även om man kan lära sig nya ord via tv- och datorspel också.)

Om man spelar ett spel får man bilderna serverade till och de är fixa, dvs de kan inte ändras. Man stimuleras inte till att göra egna bilder. Men jag tycker ändå att tv- och datorspel är betydligt mycket bättre än tv-tittande eftersom spelande är en aktiv sysselsättning, hjärnan måste arbeta och lösa problem. Det går inte bara att säga att all tid framför dator, tv eller tv-spel är "skärmtid" eftersom det är helt olika aktiviteter.

Och naturligtvis styr jag min sons intressen. Han är snart sex år, inte sexton. Vill han spela fps:er så är svaret enkelt: DETFÅR HAN INTE. End of story. Vi uppmuntrar honom att göra sådant som vi tycker är roligt eller som vi tycker är bra att kunna, men vi tvingar honom inte att syssla med sådant som han tycker är tråkigt om det inte är nödvändigt. (Han kan tex läsa för att han varit fascinerad av text och böcker sedan han var runt året, kan ha något att göra med att vi alltid, alltid läser hemma, och vi har uppmuntrat det intresset och läst för och med honom. Han är inte intresserad av att rita trots att både jag och hans pappa tycker det är roligt att teckna och är ganska bra på det, och tar med honom på muséer och utställningar - det finns pennor, färg och papper hemma men han har inget krav på sig att producera teckningar. Vi tycker inte sport är särskilt kul så han har inte blivit exponerad för det, alltså har han inte det där stora bollintresset som en del småkillar har men han kanske skaffar sig det när han börjar skolan.)

Jag gillar tv-spel och datorspel, det är därför vi har två wow-konton och en xbox med kinect här hemma. Precis som vi har lådor med dvd:er för att jag gillar att titta på film. Men jag låter inte min son spela så mycket att han bara pratar om tv-spel, bara vill spela tv-spel, leker tv-spel och får utbrott om han inte får spela. Då är det inte kul längre, då anser jag att det är direkt hämmande för resten av hans utveckling. Om han läser så mycket att det hämmar hans förmåga till sociala kontakter eller leder till konflikter här hemma, nå, då kommer vi att begränsa det också.

Eller vad tycker du att man ska göra? Skita fullkomligt i VAD ens barn gör, oavsett vad det får för konsekvenser, för man får inte styra sina barn?

Jag är helt med dig i ditt "tänk"! Klokt skrivet!

Vi vuxna måste våga sätta gränser och säga ifrån.  Våga följa våra magkänslor och ta konflikter.

Jag har en dotter, som idag är 18, som har varit datorspelsberoende. Så pass att vi var i kontakt med
en person som skulle hjälpa oss att bryta hennes beteende. Jag träffade honom några gånger och
diskuterade just spelberoende. Det han hjälpte mig att inse var att ungdomar (och för den delen vuxna) som har ett datorspelsberoende är inte på något sätt ointelligenta, slarviga, osociala. Tvärtom. Dom kan ha koll på en massa saker samtidigt, oftast har dom en otrolig ordning "i spelet" och har kontakt med en massa personer - samtidigt!

Men

Det är i den virtuella världen. Och det är där problemen kommer in. 

Jag såg på nära håll hur hon mådde. Hon var totalt bunden vid datorn och hann knappt äta mellan varven. När hon inte hade tillgång till dator var hon superstressad, stingslig och kunde inte koppla av. Hon tappade i sin personliga hygien. Hon tappade sina vänner och hade varken tid med oss eller något annat än datorn. När man på så nära håll upplever hur ett databeroende kan påverka någon man älskar vill man inte uppleva det igen - jag är livrädd att min 6-åring ska hamna där tillslut. Det är alltså upp till mig som vuxen och har det yttersta ansvaret för att han mår bra att sätta gränser. Och det måste jag ju börja med redan nu. Det är ju jätteviktigt!

Om jag inte sett min dotters beroende, om jag bara ville att min son skulle få göra som han vill därför att jag inte vill/kan eller orkar sätta gränser och ta den konflikten skulle han väl få spela dygnet runt då. Men det får han inte.

Vad jag har förstått av svaren jag fått får han ändå spela mycket. Han får utbrott när jag säger att det är dax att stänga av och han har alltså nästan helt slutat att leka. Det skrämmer mig. Alltså kommer jag att ta tag i det här. Idén om en dag i veckan verkar vara rätt bra! Kanske ska ta och testa det.

Tack för era tankar, tips och idéer! 

Min 9åring får spela tvspel  en gång i veckan ev två fredag och lördag. Fredag två timmar på kvällen lördag på morgonen. Annars spelar vi vanliga spel eller så håller han på med lego eller läxor. Mina 6åringar håller jag från tvspel. Datorn kan dom titta och greja med ,mest för att lära sig lite hur den funkar. Men dom leker mkt och pysslar. Tycker att det blir tillräckligt med skärmtid för mina barn. Dom får hålla på med dator på skolan ngn i månaden.

Varför tvinga honom att leka med nåt han inte vill?

Spelar det roll om han leker med bilar eller spelar Forza? Båda är ju lek med bilar förutom att ett spel bygger upp en hel värld åt en

Förstår liksom inte varför barn ska tvingas leka med rätt leksaker 

Vi har dessa regler skola och annat ska skötas görs det inte blir de inte tv spel eller nåt annat 

Vår 11 åringen är lite som mig och gillar att spela medan 14 åringen är betydligt mer intresserad av hästen och allt som rör den . Tycker dom kan ha rätt att avgöra sin egen fritid så länge det självfallet inte blir för mycket