Hej!
Din släkting har enligt min erfarenhet både rätt och fel. Visst kan barn som fått göra precis som de vill, bli mer eller mindre påverkade av det längre fram. Men precis som du resonerar går trotsåldern ut på att barn drivs av sin vilja, det i sin tur gör att de upplevs väldigt bestämda.
Min åsikt är att barn skall få möjlighet att bestämma själva, men också hjälp att vägledas och lär lära sig vad som är socialt acceptabelt och inte. Till exempel är det inte ok att slå andra barn, ta leksaker från en kompis eller skada sig själv. Varje familj måste bedöma vad de tycker är ok och inte ok, utifrån det formar man någon form av uppfostran.
Genom att föräldrarna talar om vad som är rätt och fel, lär sig barnet inte bara hur livet fungerar utan de lär sig att alla inte tycker lika, ta konsekvenser och hantera konflikter. Barnet försöker hitta sin plats i tillvaron.
Låt honom vara bestämma det som egentligen inte spelar någon roll. Klä på sig kan han helt klart göra själv och låt honom även hjälpa till med enkla sysslor hemma. Däremot är det viktigt att ni står på er om ni anser att det han gör/vill göra är fel, eller rent av farligt. Till exempel måste han sitta fastspänd i bilen, ha cykelhjälm när ni cyklar, flytväst på sjön varken slå andra eller sig själv.
Lär honom de ni tycker är viktigt och var inte rädda att sätta gränser. Deras oändliga förmåga att tjata och vara bestämda handlar om att de testar sin vilja mot andras. När ni låter honom "få sin vilja igenom", talar ni om för honom att hans vilja/handlande är ok.
MVH Christine