Ni som fick MA, valde ni skrapning eller tabletter

Bredvid BB? Här ligger man på BB eller på förlossningen. Jag fick ligga på båda... Aldrig mer säger jag bara!

alltså här var de typ bredvid.. men de enda som var mellan var en matsal.. så fort man gick utanför rummet satt de nyblivna mammor i matsalen.. hemskt och helt sjuukt!

De kommer inte alltid ut själva och det kan bli infektion. Då åker man på skrapning...

TS, det känns som ett val mellan pest eller kolera. Jag fick MA i våras och valde skrapning pga att jag skulle resa 2 dagar efter att det upptäcktes. Annars verkade de hellre vilja ge tabletter (är ju billigare än operation..), men det var som sagt inget alternativ för mig. Jag fick inga komplikationer efter skrapningen och blödde knappt något efteråt.

I söndags hade jag mitt andra missfall, men denna gången skötte kroppen det själv. Annars hade jag valt tabletter för jag kan inte tänka mig att det är bra att skrapas 2 gånger på 8 månader..

Lycka till och massa styrkekramar till dig!

Jag har också väldigt svårt att bli gravid pga pco, så det avgör det hela. Ska till Karolinska i morgon och få mina piller, fi fan vilken mardröm detta är.

Hur reagera era män på MF ?
Min är helt ”ok” med det, medans jag sprutar ut tårar och får panikattacker. (Kanske bara hans sätt att reagera)

min sambo tyckte det var väldigt jobbigt, men då jag var så ledsen så ville han vara ett stöd för mig och han tyckte inte att han hade "rätt" att vara ledsen inför mig, att det skulle göra mig mer ledsen om han också bröt ihop..

sen är det ju inte lika "verkligt" för killar  som för tjejer under den tidiga graviditeten, vissa killar tänker ju knappt på att de ska ha barn förrän RUL, och har han inte tänkt så mycket på det innan det visar sig vara MF såkanske man inte blir så ledsen.

Jag vet att min sambo tycker att det är superjobbigt, men han visar inte det på samma sätt.. däremot tycker han detär jättejobbigt att prata om det även med mig..  han har gråtit någon gång.. men efter 4 missfall så förstår jag det.. själv ha rja gråtit som ett barn:/

väntarOLängtar

Tänkte fråga dig,

Hur länge har ni försökt att bli med barn?
Har ni några sen innna?
Har du fått gå på utredning.

(Förlåt om frågorna är personliga, och du behöver såklart inte svara)

Till 99,99% kommer de ut. Förr eller senare, jag vägras skrapas och bli steril!! Bara sjukvården som är lite hysteriska att man ska få infektion. Det är bättre än total sterilitet i alla fall. Mer än en kvinna har blitt steril efter abort och skrapning så nej,jag skulle aldrig våga. Då är alla år jag försökt bortkastade och jag skulle ta livet av mig om jag blev steril. Inget VUL,inget RUL,ingenting blir det när jag blir "gravid" nästa gång. Naturen får ha sin gång och får jag barn efter 8,5 månad så okey. Kollar man upp sig har det hänt nåt-så enkelt är det!

Hoppas det går bra!
Min man sörjer självklart,men inte som jag, jag har gravid -och bebisfobi efter mitt MA. Tål inte se dem! Sitter därmed inne,byter håll på stan,går ut om kassörskan är gravid o.s.v. Missfallen är miljoner gånger värrre än själva kämpandet att bli gravid. Jag kommer hata vara gravid den dagen,jag önskar av hela hjärtat jag slapp den tortyren... Det absolut värsta man kan gå igenom tror jag, 8,5 månader av total skräck inför ett dött barn. Som ju lika gärna kan komma när hela tiden gått. Att folk vågar vara gravida är för mig en gåta. Jag hade ju helst adopterat jag!

vi är inne på vårt 3e år nu:/ inga barn sen innan, men 4 missfall...
Utredning har vi fått.. men inga fel har hittats:/

Lider med er, tänk om man visste att det skulle vara så svårt. Då hade vi börjat för flera år sen. Känner att tiden rinner iväg. Vi har fått en remiss på utredning nu på Karolinska. Får vi se om dom kan komma fram till nått mer än vår spec. läkare.

Jag har tagit så mycket blodprover att jag ser ut som en knarkare i armveckan..... suck...

(Om du bor i Stockholm kan jag rekomendera en fantastisk läkare som värkligen vill hjälpa en)

ja jo, jag fyller 23 i år så hade nog inte kunnat börja försöka så mkt tidigare:/ vi började försöka på riktigt efter mitt första missfall.. blev gravid 8 månader efter  studenten 08..

Naej bor nere i Blekinge tyvärr.. ibland önska man att man bodde i någon storstad för där finns mer läkare och annan hjälp att få:/