Jag har efter 3 omgångar pergotime (hände inget) och 6 omgångar puregon (3 bra omgångar, 3 överstimulerade) nu fått veta att jag ska testa menopur. Jag hittade ingen direkt tråd om detta så jag tänkte att jag skulle starta en.
Det måste väl finnas någon mer som sptutar med det? Skulle vilja veta mer om det...om det funkat..
Skuggan: Många varma kramar till dig! Som Karin säger: du kan BLI gravid! Men förstår att det måste kännas fruktansvärt! Jag kan inte heller slappna av helt även om jag försöker tänka att för varje dag så minskar risken för missfall....
tack Karin! Blir vårbarn för oss två :)
Selenea: Vad är ohss?
MiraJ: Förstår att du är orolig, men jag antar att du redan har varit på ett tidigt ultraljud?
Snart har ju även de där 12 veckorna gått och då känns det iaf liiite lugnare. Visst finns det är ständig oro, men man måste försöka slappna av. Upptäckte att tiden bara rusade iväg så fort jag la energi på andra saker än att oroa mig. Vips så har det gått en vecka till!
Självklart ska det bli vårbarn för oss!! 
Tack Karin och Mira, vad snällt av er att försöka lugna mig.
Och Karin, vilken dramatik. Jag ville också göra VUL men det var så tidigt enligt sköterskan som jag ringde att det inte var någon ide och att de endast kunde hjälpa mig genom att ta det här blodprovet idag och kanske om en vecka igen för att se om gravhormonet stiger eller inte.
Det är faktiskt lite plågeri-fast jag kanske lät ganska oberörd i telefonluren så hon tänkte att jag nog klarar mig. Men jag tycker det är mycket jobbigt. HAr stannat hemma från jobbet idag.
Jag blöder inte idag men å åndra sidan gör ju all progynon och vaggisar att mensen förskjuts så jag hoppas inte ens ..men visst det finns ju lite hopp någonstans fortfarande.
Tack för allt pepp och lycka till på er, til våren är ni världens lyckligaste föräldrar!!
Skuggan: Usch, vet inte riktigt vad jag ska säga, det är bara så ledsamt 
. Jag hoppas ju så klart att det inte ska vara missfall, men det är väl svårt att inte tro att det är det. Det hade jag också trott. Jag hoppas det är fel! Visst är det en tröst att du i alla fall kan bli gravid, men jag misstänker att det är en ganska klen tröst just nu. Stor kram på dig!
MiraJ: OHSS är överstimuleringssyndrom. En av riskerna när man håller på med stimulerade försök (oavsett vad man stimulerar med). I mitt fall innebär det rejält förstorade äggstockar och risk för blodpropp och inre blödningar. Man måste ta det lugnt, lugnt, lugnt och så småningom går det över av sig själv. Men det blir blodförtunnande sprutor i sex veckor för att minska risken för blodproppar och hyfsat täta kontroller för att se om äggstockarna går ner.
Karin: Jag gjorde VUL i vecka 8 + 2 och fick se det lilla pyret och se hjärtat slå. Sen blir det VUL den 27 dec...
Jo tiden går väldigt fort :)
Har ju liksom redan bula på magen.
Skuggan: Hoppas att det ej är missfall..!
Selenea, jag känner igen allt det där. Jag var lätt överstimulerad (fast jag själv tyckte att det var mycket överstimularde) efter mitt förra och första äggplock. Det verkar vara så olika hur de hanterar detta på olika kliniker. Jag hade lite vätska i buken och min aggstockar var 7-8 cm i diameter (ska vara 2 normalt). Man pratade lite om risken för blodpropp och tog lite prover men eftersom jag verkade pigg och proverna såg normala ut bokade man in en tid för kontroll 1,5 mån senare. Jag mådde så där och undrade ofta om min äggstockar skulle gå sönder..kunde knappt gå..och vågade inte träna på en hel månad.
Men kroppen fixade det efter ett tag-. Jag hoppas du återhämtar dig snabbt!
Och visst är det svårt att inte tänka missfall-någonstans i ryggmärgen sitter det att man inte ska blöda när man är gravid och spelar ingen roll att jag läser och googlar fram historier och mirakel om blödande kvinnor som fött friska barn-i min värld är det inget bra tecken.
Jag tog ett prov-hcg igår och dagens resultat säger att jag ligger bra till. Men det säger eg ingenting för nästa steg som är avgörande blir att ta ett prov på torsdag och på fredag får jag veta om hormonvärdet stigit. Om inte...då vet jag om det har stigit fortsätter jag kämpa.
Kram så länge!
Skuggan80: Hur går det för dig?
För oss blev det missfall i fredags...
Selenea: Stor kram!
*Kram*
Selenea, jag beklagar missfallet!! Och kram på dig! Hoppas du mår bra.
Igår fick vi se en ilten varelse i min mage med ett fungerande hjärta (jag såg inte hjärtat men det gjorde läkaren)
Trots den där blödningen verkar det ha blivit något av det hela.
En stund försvann alla oro och byttes ut mot enorm glädje. Men nu är oron tillbaka, för jag är i ju bara i vecka 9.
Kram på alla från en lycklig men väldigt illamående Skuggan
Skuggan80: Åh vad roligt att höra!!! Jag förstår din oro, reagerade precis som du efter mina blödningar. Först en enorm lättnad och glädje att allt såg bra ut, men sedan kom den där oron krypandes igen. Läste metervis på nätet om allt som hade med missfall att göra. Har läst att om man har sett hjärtat slå i v. 9 så minskar risken för missfall rejält till bara några få procent. Det lugnade mig lite grann. Efter kub-testet i v.13 så slappnade jag av ytterligare och nu i v.18 oroar jag mig nästan inte alls. Bara lite inför det "stora" ultraljudet på tisdag. Vill ju att allt ska se bra ut! Försök att slappna av och tänka på annat ett tag. Fyll fritiden med sådant som du gillar att göra. Då kommer veckorna att rusa iväg! Att träffa familj och vänner gjorde i alla fall så att jag kunde fokusera på annat än oro. Vips så hade de där 12 mest kritiska veckorna passerat. Efter v.12 började vi att fota magen varje vecka och när jag såg hur den växte, så blev jag mycket lugnare. Det kommer att gå jättebra för dig, det är jag övertygad om! Lyckatill kramar till dig!!! 
Härligt Skuggan att höra!
Jag har också kort på magen från v 13 och det är otroligt så mycket det ändå syns redan...mycket även framifrån :)
Vad skönt att höra, Skuggan! Missfall önskar jag ingen... Har man sett hjärtat är risken bara ca 5%, så det bådar ju gott .
Är alla i tråden gravida utom jag nu? I så fall är det nog dags för mig att vandra vidare och önska er alla ett stort lycka till (och ännu ett grattis, naturligtvis). Jag lär inte få sälla mig till er i första taget, om någonsin, och just nu är det för jobbigt med alla gravida och bebisar. Bara i år har det fötts fem bebisar i bekantskapskretsen och nästan lika många till kommer inom kort. Men jag är glad för er skull (och alla de andras också) bara extremt ledsen för vår egen. Så det är dags att plåstra om såren lite här hemma.
Kram på er och lycka till!