Grattis Snaris.
Jag håller med, känslan är obeskrivbar.
Ber om ursäkt för utebliven uppdatering och svar.
Det nya livet kom i vägen och familjeliv.se föll i glömska.
Vår son Jack, föddes med planerat kejsarsnitt 2 november 2012, pga att värkarbetet inte ville komma igång.
Allt gick bra.
Han är nu 10 månader och mår utmärkt.
Han är frisk, pigg och otroligt tidig med allt.
Går själv sedan en månad tillbaks och vi förstår fler och fler ord som kommer ur hans lilla vackra mun.
Livet är totalt förändrat, vi har gått ifrån att existera i ett vakum till att leva mitt i livet.
Har helt glömt bort Familjeliv som förut har varit ett stort stöd och en tröst för mig.
Jack kom till med hjälp av IVF på underbara kliniken i Falun. Vi kunde inte få barn själva, sa läkarna. Vi gjorde alla tester och alla undersökningar, tog alla prover om och om igen. De hittade inget fel på varken mig eller min man, vi fick till svar att en del inte passar ihop kroppsligt och att vi behövde hjälp.
Ääääääntligen fick vi hjälp, efter att ha kämpat själva i så många år och efter att ha kämpat med vården för att få rätten till hjälp.
Det har varit minst lika påfrestande psykiskt att bråka med läkare, landsting och sjukvård
för att få hjälp, som den psykiska påfrestningen att inte veta om vi någonsin ska få ett barn tillsammans.
Men de hade fel, vi kan visst få barn ihop själva, vi passar ypperligt ihop kroppsligt för just nu väntar vi en lillasyster, helt utan hjälp.
Varför det inte har fungerat tidigare under alla år vi försökt och helt plötsligt fungerar nu när vi inte ens haft en tanke på att försöka kan bara förklaras med att det tydligen är lättare att bli gravid när man nyss varit gravid.
Vi funderar inte så mycket på hur det är möjligt, vi är bara oerhört lyckliga och fortfarande lite chockade. I slutet av januari är hon beräknad, lilla Julia.