Problem med att komma överens
Jag har ett problem gällande min dotter och hennes pappa. Vi är inte tillsammans längre, men vi var. Innan min dotter föddes kom vi överens om att han skulle ha henne på veckordagarna, för jag ville gå klart min gymnasieutbildning (hade ett år kvar när jag fick henne) så att jag lättare skulle få ett arbete efter skolan.
I januari så sökte jag dagisplats åt min dotter, fast hon var under 1 år, jag sökte dispans alltså, och jag fick det. Men när jag sedan pratade med min dotters pappa om detta så ville han inte att hon skulle gå på dagis, utan han ville fortsätta vara hemma. Okej, tänkte jag, då får han vara det. Fast hela anledningen till att hon skulle börja tidigare på dagis var för att jag skulle få chansen att ha henne på vardagarna och kunna lämna henne på dagis innan jag går till skolan, Eftersom att jag bor i stan och han bor ca 3 mil utanför så har han ingen möjlighet att hämta henne på morgonen och det förstår jag. Men i alla fall, jag accepterade detta men jag sa att jag ville ha in henne på dagis rätt snabbt efter att hon fyllt ett och jag försökte prata med honom om olika dagisplatser och lösningar, men han sa bara "jag orkar inte prata om det nu" eller "det ordnar sig". Jag blev tillslut trött på att höra dessa svar och bestämde mig för att fixa detta själv, så jag sökte dagisplats på ett dagis som ligger i samma byggnad som jag bor i, och jag fick in henne där och hon ska nu börja 1 mars. Här är det riktigt problemet... Först blev han arg över att jag valt en dagisplats så nära mig utan att tänka på honom. Då förklarade jag att jag gjorde det för att jag aldrig fick svar från honom och var trött på att vänta. tillslut förstod han mig, men han ville ändå inte köra henne till dagis. Då sa jag att jag kan ha henne måndageftermiddag till fredag morgon så har han henne på helgen så han slipper köra mer än två gånger i veckan. Det gick han först med på, men sen ändrade han sig..
Nu vill han att vi ska ha varannan vecka (vi har gemensam vårdnad, inte delad) och att under "hans" vecka ska hon inte gå på dagis, utan då vara hemma.
Men nu är det så att jag ville ju få in henne på dagis för att jag skulle kunna ha henne på vardagarna, för nu under min skoltid har jag ju bara kunnat ha henne hos mig två nätter i streck på helgerna. Detta tyckte även min BVC-sköterska och hon hjälpte mig och erbjöd sig att lyckas anställa en extra dagvårdare bara för att jag skulle kunna ha min dotter. Så jag tyckte det skulle vara rättvist om jag hade henne på vardagarna och han på helgerna, åtminstonne fram tills jag slutar skolan, alltså tre månader. Men han vill inte gå med på det. Jag vill inte ge mig, jag vägrar ge mig! Han har haft henne alla vardagar sen slutet av augusti, nu vill jag ha den rätten åtminstonne i 3 månader.
Något jag dessutom tyckte var konstigt var att han hade ring till dagiset då och pratat med någon där, fick inte riktigt klart för mig om det var en dagislärare eller någon inom kommunen. Men hur som helst hade denna personen sagt att h*n tyckte att min dotter skulle vara hemma med sin pappa under "hans vecka" istället för att gå på dagis. Men jag är rädd att min dotter blir förvirrad, jag vill att hon ska få en fast punkt i livet och en rutin, men detta blir bara rörigt.
Jag behöver verkligen råd om hur jag ska göra. Jag ska träffa min BVC-sköterska nästa vecka men känner att jag behöver råd från fler än en.
En sak till, min dotters pappa är arbetslös, just därför han kan vara hemma med henne, men vad händer då om han får arbete? Han vill ju fortf. inte köra henne till dagis..
Vet att detta blev ett långt och säkert ett krångligt inlägg men jag var tvungen att får ur mig det, har legat sömnlös över detta.
Tack på förhand.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-01 14:19
I början av hans pappaledighet ville han inte ens vara pappaledig egentligen, det sa han till mig. Nu har han märkt att det är soft att få 180 kr/dag för att sitta hemma med ett barn, på så sätt slipper han jobba, vilket är hans stora mål i livet. så detta handlar inte alls om att han vill vara hemma med sitt underbara barn, utan för att det är bekvämt..