Började försöka i helgen, någon mer 40+ som hänger på?

Åh, stor varm GRATTISKRAM till er alla tre!! vilken lycka!!! om en vecka har du glömt hur ont det gjorde

Tänk att få snusa ny bebis! Njut!!!

Kram än en gång!!!

Länge sedan det var någon aktivitet i den här tråden. Vet inte om någon minns mig, jag har inte skrivit på flera år men läst då och då. Jag är 43 år och vi har fram till för ca 6 mån sedan försökt bli gravida utan framgång. Då lade vi ner. Jag slutade med vitaminer och med levaxin som jag bara ätit för att mitt Tsh värde varit lite högt. Fick svar att mitt FSH värde tydde på förklimakterium och mina menstruationer har hoppat.

Men så nu plussar jag ???? Fattar ingenting. Trodde cykeln strulade igen. Vecka 7 redan. Det står iofs på Clearblues bipacksedel att klimakteriet kan ge falskt resultat men det trodde inte barnmorskan. Har haft någon liten smååblödning och mår illa hela tiden. Med tanke på min ålder så snurrar tankarna. En mirakelbebis kanske om allt går bra och det verkligen är någon därinne ????

Men vad roligt, mentos! Jag kommer ihåg dig! Stort lycka till och grattis!

Tack! Ja vi får se hur det går. Känns läskigt. Har väldigt svårt att tro att det finns något därinne.

Men vad roligt, och helt otroligt - grattis!  Hade du barn sedan innan, eller hur var det...?

Själv är jag i vecka 22 med vår lillasyster. Storebror är 2 år och 2 månader nu, och jag fyllde 44 i november.

Åh, vad underbart och vad avundsjuk jag blir! Stort grattis!
Härligt att allt går bra Jenkapenka!

Hur går det för dig Katt12??

Tack! Helt absurt är det. Hoppas få ett ul snabbt så man kan se om någon är där inne.

Två barn har jag på 13 år och snart 9 år. Om det går vägen så blir det en riktig sladdis. Men jag kan inte tro att detta ska gå vägen. Vi har försökt få till en trea sen jag var 38 och så nu...orkar min gamla kropp tro

Mentos, hur går det för dig?

Hej! Ultraljud på fredag. Då är jag typ i v 8+5. Så får vi se. Känns sjukt overkligt och jag tror inte det är något liv där. Trots att jag mår konstant illa och är sjukt trött.

Mentos, Åh, vad spännande, jag håller alla tummar och tår för dig!!!

Gjort VUL idag. Det gick inte bra. Fanns en bebis, men den var för liten mot vad den borde varit och ingen hjärtaktivitet. Jag borde vara i v 8+5 och det här var typ v 6+3. Så förmodligen stannade det av då. Vad sorgligt. Det var liksom sista chansen. Men vi har ju två fina ungar i alla fall, tack och lov.

Ska tillbaka om en vecka. Läk var 99% men vill förstås vara helt säker. Tänk att man kan ha så mycket symptom trots att allt stannat av.

Mentos, Nej, vad tråkigt!! Men ska ni verkligen sluta försöka. Ibland kan det ju gå väldigt lätt att bli gravid igen efter ett missfall. Men jag förstår dig, hur länge orkar man....

Säger som LS, åååååhhh vad tråkigt, men försök några mån till nu! Kroppen kan ha kommit igång av detta trots allt. Styrkekram.

Känner mig bara ledsen och lite tom just nu. Har aldrig tidigare haft ett missfall och vet inte vad som kommer hända nu. Hoppas att kroppen sätter igång det själv så jag slipper

tabletter eller skrapning.

Förstår att du känner dig missmodig om det är ditt första missfall. Det har du all rätt att göra!! Men rent medicinskt tycks det paradoxalt nog vara lättare att bli gravid kort efter och många lyckas hela vägen. Kram.

vad tråkigt att höra att det inte verkar ha gått vägen.  

jag hann också få ett missfall (mitt första och förhoppningsvis enda) i februari förra året. var då i vecka 6-7 nånting, när det konstaterades att det inte fanns något embryo. när det är tidigt missfall så tror jag kroppen oftast klarar det själv. i alla fall var det vad jag fick höra när jag pratade med mvc. jag blödde i ett par veckor och sen var det över.

6 månader senare fick vi till det igen, och jag håller tummarna för er! på nåt sätt kanske det är en bra grej att ha kunnat bli gravid i alla fall, tänker jag!  

Alltså att ha kunnat bli gravid, även om det sen inte lyckas hela vägen.

Ja det vore så skönt om kroppen tog hand om det själv. Känns konstigt att titta på ultraljudsbilden där bebisen syns så tydligt, och veta att hjärtat slutat slå. Just nu är jag mest tacksam över mina två barn som jag faktiskt har. Vi hade ju slutat försöka så det här hade verkligen blivit ett litet mirakel. Jag tror att vi kommer nöja oss så här. Vi får se. Tack för allt stöd!