Lagförslag: Skuldsanering för psykiskt sjuka

Ja, herregud. Med detta i bakhuvudet framstår vissa inlägg i den här tråden som helt tagna ur det blå.

mm... tom. när jag pratat om detta med sk. "proffesionella" så är det nästan så de inte tror på vad jag säger. Men tyvärr har jag hört fler som varit med om liknande saker. Då har jag ändå inte varit helt utslagen en längre tid som många med psykiska sjukdomar kan vara, jag har också haft lite stöd och framförallt en drivkraft att få till en ändring även om det gått i vågor. 

I dagens samhälle så sparkar man på de som redan ligger, är så läskigt klimat.  

 Säkert logiskt om personen lider av vanföreställningar, förlorat verklighetsuppfattning, hör röster etc.
 

Men då kan man be om hjälp, att nån annan sköter räkningarna!

Inlägg 80 (bland annat) beskriver ganska tydligt att det inte är så enkelt alla gånger som du gör gällande.

I övrigt fascinerande att att så enkelt avgöra att en person med "vanföreställningar, förlorad verklighetsuppfattning och röster" - vilket var det som togs som exempel - ska "be om hjälp" med räkningarna. Det är fan skamligt vilken okunskap som florerar angående psykisk ohälsa och när den dessutom kryddas med ren och skär arrogans blir man ju bara trött i hela själen.

 Om det är första gången det bryter ut hur ska personen kunna be om hjälp då? Eller du tror kanske det är som förkylning och börjar med lite lätt förlorad verklighetsuppfattning som gradvis blir sämre?

Men då har dom bara EN räkning som går till kronis!!

Eh...va?

Du är dum på riktigt va?

Jag har länge trott att jag varit ensam om att känna såhär, intressant att hitta en trådstart som är som tagen ur mitt eget huvud.

I mitt eget fall önskar jag mest att någon sett hur illa det stod till med mig innan jag skuldsatte mig och förstörde min ekonomi för all framtid. Och HUR kan man egentligen få privatlån på över 200.000kr, köpa saker för 10.000kr på 8 olika postorderföretag, ta 10 olika 3000krs smslån, få en tv, två datorer, musikinstrument till ett värde av 150.000kr på avbetalning när man har en lön som inte är ens 150.000 brutto om året? Borde man inte bli nekad, neeeej, klart inte, men en ränta på 20% så vill dom inte neka någon.
Nu efter flera år och en diagnos på en personlighetsstörning m.m. och med mkt terapi så jag förstår hur dåligt jag mådde då, nu finns ingen ljusning, sjukersättning och med tillskott av socialen till existensminimum. Orkar/kan jag någonsin komma tillbaka till ett jobb (och det skulle bli pengar över) så är det till att leva på existensminimum tills kronofogden har fått sitt, vilket aldrig sker, för ett lån på en miljon (med tickande ränta) som jag skaffade mig när jag borde varit omyndigförklarad blir jag aldrig av med.
Är det mitt fel att jag var/är sjuk? Kunde jag ha stoppat mig själv? Borde någon sett att jag mådde dåligt..? Borde banker och lånföretag inte ta ansvar för att dom sätter en i sådana fällor när man klart inte har en ekonomi som täcker alla lån (dom tog ju kreditupplysning där övriga lån och krediter var med)??

Känslan av hopplöshet är den värsta känsla jag känt, och då har jag ändå vart med om mkt psykiska smärtor, rädsla och sorg.

När det är stora summor det gäller ser jag ganska stora risker med ett sådant system. Har man en miljon i skulder har man motiv till att vilja muta en läkare med 200 000 för att få ett sådant sjukintyg. Läkare är människor som andra. Man skulle rentav kunna sätta det i system att låna stora summor pengar, föra undan till dolda konton, och sedan betala en läkare för att skriva ett sjukintyg.

Förstår tanken, men jag ser flera problem. Risken är stor att banker och kreditinstitut börjar kräva in läkarintyg. Har du haft psyskiska problem t.ex. de senaste 10 åren stoppas du från att låna pengar, köpa på avbetalning, skaffa kreditkort, skaffa telefonabonnemang m.m. då det finns risk att de inte får tillbaka sina pengar.

Sen är risken även stor att det blir något slags frikort för de som har en diagnos att shoppa loss. "Gör ju inget om jag drar på mig mer skulder, jag kan ju få skuldsanering sen". Mår man dåligt finns inte samma spärrar som annars.

Nej, jag tror nog mer på att ställa högre krav på banker, kreditinstitut o.dyl. att säkra betalningsförmåga innan de lånar ut pengar/öppnar krediter. Har man inte mer än 150 000 kr i årsinkomst är låneutrymmet ytterst begränsat. Dessutom bör det vara betydligt enklare att på ett tidigt stadium få hjälp av t.ex. en god man.

Hur ser möjligheterna till skuldsanering ut för dig?

Det finns så otroligt många möjligheter till korruption och annan brottslighet i vårt samhälle. Varför ska gränsen gå just där de allra svagaste individerna i vårt samhälle befinner sig?

Skulle personerna i exemplet du ger ovan dessutom bli satta under ekonomiskt förmyndarskap därefter (vilket är mitt förslag), minskar antagligen risken för att utnyttja systemet markant.

men enligt lagförslaget så skulle inte en enskild läkare ha befogenhet att besluta om skuldfrihet. Detta skulle skötas av en domstol. Jämför lagen om tvångsvård. Där är det länsrätten som, med stöd av specialistläkare med speciell behörighet, fattar beslut om tvångsvården.

Lagförslaget säger inte att samtliga psykiskt sjuka som någonsin tagit lån ska slippa betala tillbaka. Vi pratar om de (trots allt relativt få) fall där man varit så deprimerad eller psykotisk att man dragit på sig skulder, antingen som man struntat i att betala räkningar eller att man lånat pengar till konsumtion.

Jag vill hänvisa till denna dom.

..."Mot nu angivna bakgrund framstår det som uppenbart att det för en social rehabilitering av G.L. är oundgängligen nödvändigt med någon form av sanering av hans skulder."

https://lagen.nu/dom/rh/1995:31