Min man spelar bort vårt äktenskap

Usch , vad jobbigt ! Hade en kompis som var spelmissbrukare ,han spelade bort allt och det enda som fick honom att sluta var att hans fru så att hon skulle gå ifrån honom och flytta med dottern . Han insåg att han hade problem och bad om hjälp . Fick gå i terapi och det fick honom att sluta . Men han flydde ifrån alt , han rasade ihop när dom visade upp för honom hur mycket han hade spelat upp . Han säger idag att han inte vet varför han spelade som han gjorde, för han var inte så intresserad av sport . Allt som fanns i skallen på honom var att han skulle vinna stort . Han har idag inte spelat på tre år och även fått tvillingar . Nu gör han budgetar och håller ordning , han säger att han vill kompensera sin familj och skapa ordning igen . Men han säger att det var fruns ultimatum som fick honom att erkänna att han var illa ute . För han blundade och körde på . Allt skulle ordna sig bara han vann stort . 

Det jobbiga är att jag fortfarande älskar min man, snart exman, trots att han som sagt bettet sig som ett monster. Han struntar fullkomligt i mig och har behandlat mig väldigt illa. Vill så gärna ha tillbaka min familj men det känns som att det är helt kört för oss.

Försöker att hitta på saker och mår faktiskt bra men tankarna återkommer hela tiden till honom tillslut. Skulle så gärna vilja ha svar för att få ett avslut.

Är tacksam över att vår son är frisk och glad och att jag har familj och vänner som älskar och tar bra hand om oss. Sorgligt bara att jag inte helt kan släppa men det kommer.

Min man är spelberoende. I januari 2012 bestämde han sig för att söka hjälp. 6 månader på behandlingshem och 1 år eftervård. I september 2012 hade han ett återfall. Men har sedan dess hållt sig spelfri. Visste inget om hans spelande innan allt kom fram. Kom som en chock, levde som i en dimma. Men förstod ganska fort att spelberoende är en sjukdom. Så alla dumma beslut han gjort i spelandet är sjukdomens fel. HAN är ju fortfarande samma människa som han var när vi träffades. Man måste skilja på personen och personen med en beroendesjukdom. Han har jobbat hårt med sig själv, vi har pratat, pratat, pratat. Jag har förlåtit och försöker mitt bästa att förstå. Vilket kan vara svårt ibland... Men vi vill leva med varandra så vi ska klara detta. Är inte rädd för återfall, vet hur lätt det är att falla tbx i gamla vanor. Är rädd att han inte vågar berätta före det är försent.

Innan din mans spelmissbruk kom fram hur betedde han sig? Har han varit elak och sagt hemska saker?
Hur var han? Tacksam om du berättar mer hur det var innan allt uppdagades och hur han var.   

Skönt att höra att det har gått bra för er och att er kärlek är så stark! Du är en stark kvinna som ser detta på ett klokt vis. All lycka till er!

Min sambo spelar också.. Han reagerar också med ilska när jag "kommer på honom", men sen lugnar det sig. Har du försökt ta upp det igen? Min sambo har flertalet gånger skylt på mig, att det är mitt fel att han spelar osv. Det är hemskt.. Men sen när han är lugn så ber han ju såklart om ursäkt. Hoppas innerligt att din man blir frisk och slutar spela. Se till att hitta hjälp. Stor kram!!! Du är inte ensam

Är det inte vad folk ofta drömmer om? Min fader har spelat bort miljoner på kasinon. Det konstiga är att han hade sin ålderdom tryggad på alla vis, men ville ha mera pengar ändå, fast resultatet blev förstås att han förstörde den.

Kasino kan vara helt ok, och om man går dit någon gång om året kan man ju riktigt slå på stort, och både äta och dricka gott, men att ränna där nästan varje dag... ja det är verkligen en sjukdom, för så roligt är det ju inte.

En ytligt bekant kan ta sin löning och spela bort den med en gång, samtidigt som han super sig dyngrak. Jag skulle gissa på att han lite lider av en viss intellektuell arrogans. Han tror helt enkelt att han är smartare än han är, och att det skall gå.

Jag spelar mycket själv, men har aldrig spelat för pengar som jag inte har. Som mest har jag lånat 1500 som kompislån - det tycker jag är ok, eftersom jag visste att jag hade pengar på bankkortet, så det var ju bara att fixa på vägen hem.

Hm, jag tror att det borde kunna finnas billigare kickar att få, datorspel som inte kräver alls lika mycket pengar, exempelvis.

Innan jag och vår son flyttade så ifrågasatte jag honom men då förstod jag inte att det kunde vara. spelberoende. Han vägrade att prata något om oss utan bara när och hur vi skulle sälja vår lägenhet. Han var och är fortfarande agressiv i sitt sätt att prata. När chocken la sig och jag började se klart så började jag starkt misstänka att det är spelberoende. Tjatet om pengar, vägran att betala för vår son, hittade konstiga kontoutdrag, jag var tvungen att ta ett lån på vår lägenhet på 30 000:- med förklaring att det är till hans sålda bolag mm gjorde allt pekar ditåt. Jag sa lugnt i maj att när han känner sig redo så hoppas jag att han ska berätta vad som egentligen har hänt men han sa att han aldrig kommer att prata med mig om något. Ibland tittar han inte ens på mig när han hämtar vår son och ibland säger han saker för att bara klanka ner. Han kan inte kommunicera normalt helt enkelt och allt är mitt fel.

Vi gled isär när det var som värst. Jag visste inte vad felet var, bara att det var något på tok. Han skyllde på jobbet. Jag köpte det. Sade flera gånger att vi betedde oss som vi varit gifta i 40 år. Vi hade gift oss ett år före han berättade allt.
4-5 dagar efter att han berättat åkte han till behandlingshemmet och var där 6 månader. Under hans tid på behandling bråkade vi aldrig om hans spelande eller det han ställt till med. (tagit lån i mitt namn, förskingrat från jobbet osv) Valde att stötta honom istället för att få honom att må sämre, vilket inte alltid var/är så lätt. 
Efter att allt kom fram så började puzzelbitarna falla på plats. Hur alla bråk vändes till att det var mitt fel och massa annat. Men han var inte elak eller agrassiv mot mig. Bara frånvarande. När jag jobbade och han var hemma med sonen hände små olyckor ibland. Han brände sig på spisen, skar sig på en brödkniv tex. Visst det kan hända med vem som helst. Men minns att jag undrade varför det bara händer när jag jobbar...

När han kom hem efter 6 månader hade vi flyttat. Så blev en nystart på alla sätt. Han kom inte tbx till huset med alla dåliga minnen. Efter 2-3 månader hemma berättade han om återfallet. Jag var då på resa med en kompis. Hade tagit för givet att han inte ska spela mera. Var inte så uppmärksam, trodde att allt var löst. Nu vet jag bättre. Han har snart varit spelfri 1år, vilket jag är stolt över. Jag håller nu stenkoll på vår ekonomi, hans lön sätts på mitt konto och jag ger "veckopeng" till honom. Han vill ha det så. Fungerar bra. Han jobbar och mår bra idag, men får kämpa för att inte trilla tbx i gamla beteenden. Jag förlät honom, vill ju leva med honom. Idag har vi två söner. Stora killen är 4år och den lilla blir 4 veckor imorgon. Fast jag inte litar helt på honom när det gäller ekonomi, litar jag på honom som min man. 

Vad stark du är föregående skrivare! Skönt att din man gick igenom en behandling och ni klarade av ett återfall. Hoppas att ni får en fin framtid tillsammans och att ni ser det här som en viktig livserfarenhet. Livet är upp och ner och inte skaldjursplatå hela tiden. Idag är jag mer glad över små saker och vet vad som är viktigt och inte. Svar får jag vad som har hänt tids nog, kräver dock en hel del tålamod.

Gick in på nätet på vår smart-tv och i historiken hittade jag tre olika spelsajter, inget annat då jag aldrig använt TV:n så.

Tack alla ni som skriver och hoppas att det blir fler inlägg.

Måste bara få skriva av mig. Jag är så less på att gråta mig till sömns pga hans missbruk. Att han skyller det på mig. Att han ljuger och manipulerar. Varför vill ja ha barn med en man som aldrig kommer bli frisk? Hjälp mig. Jag orkar snart inte mer.

Till Jag med. Jag tänker också så ibland men jag har kommit ur det mer eftersom vi inte är tillsammans. Jag tror att det finns en mening med detta och det blir bättre. Om inte din man vill ändra på sig så kommer du få leva med helvetet. Har du någon som kan stärka och hjälpa dig ur relationen?

När det gäller lägenhet osv så finns det kvarsittningsrätt och om du har låg inkomst så kan du söka rättshjälp. Kolla upp dina alternativ och börja tänka på dig innan du går under helt! Dina barn behöver dig.

Önskar att jag kunde ge dig en stor styrkekram!

Någon ska kan dela med sig? Föregående skrivare, hur må du?

Har kommit in i en liten svacka där jag saknar min man och vårt gamla liv. Önskar att vi var en familj, blir ledsen när jag ser andra familjer gå hand i hand.