Ska man skämmas för att ha fött med epidural?

Jag hade också eda och ser tillbaka på min förlossning med stolthet.
Jag såg edan mer som en vilopaus eftersom jag då kunde passa på att vila innan krystvärkarna.
För sen släppte ju smärtlindringen och man hade lika ont igen när man skulle krysta.
Så nej, va inte besviken.
Alla är bäst på att föda sina barn!:) med eller utan smärtlindring.

Skäms inte var stolt över att du fick en fin välskapt dotter, jag tänker be att få epidural när jag ska ha mina bebisar och det är inget jag skäms för iallafall. Du gjorde vad som var bäst för dig o bebisen så var stolt över dig själv.

Klart du inte skall skämmas! Vem vill ha mer ont än nödvändigt? Skäms folk när de äter huvudvärkstabeletter? Eller tar bedövning hos tandläkaren? Nej klart att man skall ta meot den smärtlindring man behöver.

Själv hade jag bestämt mig innan förlossningen att jag ville ha EDA och såg även till att få det trots att jag hade en lätt och relativt smärtfri förlossning. Jag skäms inte det minsta utan är stolt och glad att jag har fött ett friskt barn och jag ser fram emot nästa förlossning utan att vara rädd för smärtan då.

äsch varför ska man skämmas gör det ont och man behöver något klart man ska ta det gör en inte sämre på något sätt

Det är helt fantastiskt att ha närt och fött ett barn! En sån himlastormande upplevelse förändras inte med smärtstillande, kryckor, bristningar eller vad graviditet och förlossning nu fört med sig. Vi är alla olika, vi får olika barn och det går ju inte att jämföra eller mästra även om man brukar vara mycket nyfiken på att lyssna. Om det är en sak som jag tror är samma för alla är att man blir ödmjuk när man inser hur lite man kan planera i förväg.

Nope, man tar det man behöver finns ingen vits att plåga sig själv i onödan.

Själv var jag inställd på att ta det som det kom, men var hela tiden stupsäker på att jag skulle komma att behöva ALLT. Fick lite panik på föräldrakursen när jag insåg hur mycket slang som skulle in i ryggen med EDA'n.. *ryser*
Den här gången klarade jag mig med enbart lustgas men inför nästa barn tvekar jag inte att ta mer om jag behöver. Utan att skämmas. 

Jag tog epidural och mådde kanonbra och hade inte ont. Trycket i värkarna kändes dock så jag visste ju att något hände.
Jag ser tillbaka på fölossningen som en väldigt positiv upplevelse just pga detta och tycker absolut inte att du ska skämmas. Hellre smärtlindring och kunna uppskatta förlossningen än att ligga halvt medvetslös av smärta och knappt minnas något alls!

OMG nej jag tycker inte att du ska skämas för det!

Jag hade oxå skrivit att jag ville ha de så naturligt som möjligt men hade lustgas under hela förlossningen, de första cm  va ju inget jämfört med de sista men de visste jag inte när BM frågade om jag ville ha Epidural. Så jag lekte tuff o vägrade ta de. Idag ångrar jag nästan att jag inte tog de för helvete va ont de gör, hehe om jag ska ha ett barn till tänker jag ta eda.

Bara att föda barn är tufft!!!!!! Oavsett hur mycket eller lite smärtlindring man tar.

Skämmas? Inte skäms jag för att jag har fött barn med hjälp av EDA, klipp och klocka. Barnmorskan föreslog eda och det provade vi. Det förlängde onekligen förloppet (JA, jag fick värksvaghet - jag SA ju det, ju! men det trodde inte bm att jag skulle få) och jag hade aldrig någon riktig krystkänsla och det kanske var därför.

Men, som min kloka mor sa - om du INTE tagit eda så hade du kanske haft en förfärlig smärtupplevelse istället och avskräckts för livet för fler barn.

I ditt fall skulle jag nog tänka så här - om du INTE tagit eda och fått vila så hade du kanske blivit så trött så du fått snittas istället för att hela kroppen bara gett upp och inte orkat med mer värkar. Hade det varit en ännu större besvikelse?

Huvudsaken är alltid att mor och barn överlever förlossningen relativt oskadda. Jag är gravid igen och den här gången tänker jag prova utan eda, men jag får se vad som händer och hur jag mår - nu är jag helt försonad med att min förra förlossning inte alls blev så där fin och fantastisk som det står om i (de jävla) mammatidningarna, och mycket bättre förberedd på att föda en gång till.

(Jag kan inte lyssna på kroppen och jag är inte så bra på att krysta och inte kan jag ta instruktioner heller och klocka står det aldrig glada saker om i tidningarna. Men jag har nog den finaste sonen i universum.)

Nej, absolut inte!

Säger jag som skämdes för min egen förlossning som slutade med katastrof snitt. Det tog mig 3 år innan jag kunde läsa min förlossingsjournal. Så jag vet precis vad du känner! Stor kram!

tja att få epidural är ju en sak men att behöva få värkstimulerande dropp är ju definitivt fusk! det är lika o-riktigt som att laga tänderna med bedövning.

Nä, varför skulle du skämmas?

Nä absolut inte. Fick EDA med första barnet och vilken befrielse. Tyvärr med de andra fyra så har det inte hunnits med och det har bara varit lustgas oavsett hur lång tid eller dagar som förlossningen hållit på. Och det har varit en besvikelse att inte kunnat få EDA då.

Inte ska du skämmas! Jag gick i samma tankar som du inför första barnets födelse. Men allt ställdes på ända och vid 3,5 cm mer eller mindre vrålade jag efter EDA, och visst avstannade det troligtvis öppningsskedet så allt tog längre tid, men man har ju inte kämpat mindre för det!

Inför andra barnet tänjde jag "unna mig" att skita i allt naturlig-förlossningssnack och be om smärtlindring när jag ville ha det. Dock gick det inte vägen då sonen som skulle ut förmodligen genomskådat min plan och fick så bråttom ut att jag fick föda helt naturligt med ambulanspersonalens hjälp:)

Och jag kan säga att jag LÄTT bett om EDA om jag kunnat då! Så du behöver inte alls skämmas, ALLA som har fött barn, på vilket sätt somhelst, naturligt, helt borta på smärtstillande, snabbt, långdraget, kejsarsnitt eller vad som helst borde vara så stolta! Man har ju ändå bringat liv med sin kropp! :)

Varfoer behoever du kaenna stolthet oever foerlossningen?

Det handlar inte om dig, huvudpersonen aer barnet, det handlar om att barnet kommer ut saa friskt som moejligt. Kanske aer det baest foer barnet att modern faar smaertlindring och orkar med foerlossing baettre och aer i baettre form efteraat. Om du vill kaenna stolthet av din egen insats, aak Vasaloppet eller liknande.

Jag hade sett fram emot en "vanlig" foerlossning med outhaerdlig smaerta och lidande, som alla andra har. Det blev keizarsnitt till slut, kaendes snopet foer allt var smaertfritt och laett. Jag blev beroevad fraan min stora upplevelse jag sett fram emot. Men herregud, keizarsnitt visade sig vara det baesta foer bebisen, han kom ut i gott skick och hade en pigg morsa. Det aer faktiskt det som raeknas. En lyckad foerlossning att se tillbaka paa aer en foerlossning daer ett friskt, levande barn kom ut och mamman maadde bra.

Grattis till bebisen!! Fokusera nu paa bebisen i staellet foer paa dig sjaelv!

Min tanke (efter första förlossningen) var att jag denna gången skulle göra allt för att få må så bra och vara så pigg som möjligt efter förlossningen för att kunna ta hand om mitt barn och förhoppningsvis få amningen att fungera så smidigt som möjligt. Därför valde jag EDA! Hur bra som helst. Och det var för mitt barns skull...och ja visst för egen del också.

Jag vill tacka alla er som delat med er av era förlossningsberättelser och tankar i denna tråd! 8 veckor har gått sedan jag skrev trådstarten, imorgon blir min skatt 11 veckor. Jag bestämde mig för att inte skriva något mer här förrän jag hade "tänkt klart" själv och nu tror jag att jag är där! Mycket tack vare era perspektiv här i tråden har jag bearbetat min förlossning. Jag har också varit på samtal med förlossningsläkaren, som blev ytterst förvånad över att jag upplevt epiduralen som ett jobbigt moment - hon hade ju kallat mig för att prata om placentalösningen och blodförlusten!

Idag ser jag tillbaka med glädje på min förlossning och nej, inte fan skäms jag för att jag tog emot epiduralen! Istället är jag tacksam över att den fungerade så bra, att jag pigg och klar i huvudet kunde föda fram en fantastisk unge. Nästa gång (för jag hoppas att det blir en nästa gång) ska jag INTE ha som största mål att klara mig utan smärtlindring. Det var naivt och ganska fåfängt att hänga upp sig på en sådan sak. Får jag en likadan förlossning igen, med ett lika friskt och starkt barn som belöning, då tackar jag min lyckliga stjärna!

Många utropstecken här, men det är verkligen skönt att försonas med en så viktig upplevelse som förlossningen är.
Kram till er alla som delat med er!

Vad skönt att du försonats med förlossningsförloppet mm. Du verkar stark och positiv!
Njut av tiden med bebis. Det går så fort och hipps vipps har man tom glömt bort när de fick sin första tand. Det hände mig idag. Trodde att äldste sonen fick sin första tand när han var 5 månader. Men när jag kollade anteckningarna så var det tydligen först vid 8 månader...

Kram

Jag skäms över att du skäms i så fall, varför tänker man ens så?