Vad kan man egentligen förvänta sig av familjerådgivningen?
Jag och min sambo har gått hos familjerådgivningen sedan september 2009, och vi kommer inte så mycket framåt...
Vi HAR lärt oss kommunicera mycket bättre, och jag har lärt mig mycket om mig själv och en del om min sambo.
Terapeuten är bra på att få oss att kommunicera, men jag blir mer och mer frustrerad över att han bara säger åt mig att göra saker. Jag förstår tanken att man måste vara öppen för att förändras, men som det är nu så börjar det kännas ganska löjligt bitvis.
Senast så pratade vi om hur man försöker få förhållandet bättre, och följande utspann sig (inte exakt, men ganska nära)
Jag (till sambo): Hur många gånger har du sagt att du tycker jag ser bra ut under vårat förhållande?
Sambo: Det har jag nog inte sagt.
Jag (till sambo): Upplever du att jag säger sådana saker till dig ibland?
Sambo: Ja, det gör du.
Jag (till sambo): Tror du att det skulle hjälpa vårt förhållande om du kunde ge mig komplimanger någon enstaka gång?
Terapeuten (avbryter och vänder sig till mig, håller ett långt anförande med många ta inte illa upp etc men i stort sett går det ut på att): Din sambo är ofta mycket fint klädd, men du klär dig inte direkt sexigt...
Det är på sätt och vis sant. Sambo är ofta klädd i jeans och snygg skjorta, medan jag är klädd i jeans eller lång kjol och tröja eller kofta. Vi är mao båda propert klädda. Sambo köper dock dyra märkeskläder medan jag har mer H&M eftersom jag varit mammaledig i 1,5 år och nu jobbar 80%. Jag klär inte ofta upp mig för min sambo . jag gjorde det de första åren, men fick ingen feedback alls så nu klär jag mig mer bekvämt. Jag ska tänka på det.
En annan diskussion som förts är om min sambos engagemang i familjen och hushållet. Jag vill att han ska hjälpa till mer hemma - kanske laga mat en gång i veckan. Han föreslår att han kan hyra in någon som kommer och lagar mat åt oss, men jag vill ju visa vår son att man kan samarbeta.
Terapeuten (till mig): Du måste förstå att din sambos arbete är väldigt viktigt för honom, kanske viktigare än vad du är
Jag: Det är jag mycket väl medveten om, och jag förstår det faktiskt, men jag tycker fortfarande att sambo bör försöka kompromissa lite så om jag accepterar att han jobbar 6 kvällar i veckan så skulle han kunna acceptera att gemensamma aktiviteter är viktiga för mig och komma hem en kväll i veckan och laga mat och äta middag med oss.
Terapeuten: Jag förstår hur du menar.
Men han säger ALDRIG åt min sambo att han bör göra något.
En anleding för mig att gå dit var att få hjälp att förklara för min sambo att en kompromiss innebär att båda ger upp något, men det känns som att det mer och mer blir så att sambo får bekräftat att det är ok att han får leva sitt liv och jag måste anpassa mig.
Jag blir så frustrerad och ibland undrar jag om det är jag som missat något. Mina vänner tycker att vi ska byta terapeut, men nu har vi vant oss. Jag är dessutom på väg att lämna min sambo eftersom jag vill ha fler barn och det vill inte han, och det är en sak som jag inte är beredd att släppa efter på.
Hjälp!!!
