Ser ingen lösning
Jag är gravid med vårt tredje barn - det är mycket efterlängtat och föregicks av två jobbiga missfall efter andra barnets födelse. Problemet är bara att jag är så himla orolig - och för allt känns det som. Jag är orolig för att jag ska få sent missfall, jag är orolig för att barnet ska ha någon missbildning (något som vårt andra barn hade), jag är orolig för amningen som var ett helvete med andra barnet och framför allt är jag orolig för förlossningen.
Min första förlossning tog 1,5 dygn och jag hade stora problem med värksvaghet och korta ineffektiva värkar, fick massor med värkstimulerande men var ändå fullt öppen i nära tio timmar och krystade i tre timmar.
Inför andra barnets födelse var jag förstås lite orolig men tog till mig budskapet om att det går fortare och lättare andra gången och valde att fokusera på det. Men så lurad jag blev! Andra förlossningen upplevde jag som ett rent helvete. Den tog ett dygn, alltså ganska lång tid, och slutskedet var hemskt - allt gick bra tills jag var öppen tio centimeter men då stannade det av, värkarna var jättetäta men för korta på nytt och jag fick återigen massor med värkstimulerande och det utan bedövning eftersom spinalen gått ur. Bebisen satt fast och till sist fick jag hjälp med sugklocka. Hade krystvärkar i många timmar och kunde inte känna någon glädje när bebisen var född - bara tomhet och ångest. Men jag fick ingen förståelse från personalen på förlossningen eller BB för att jag mådde dåligt - alla var jätteglada och verkade tycka att det hade varit en bra förlossning och jag var tvungen att gå själv upp till BB fast jag höll på att svimma och fast jag hade fått mer bristningar än vid första förlossningen. Fick en förlossningsdepression efteråt och mådde fruktansvärt dåligt.
Jag vet inte vad jag ska göra nu och jag tror inte att jag kommer att få någon hjälp från Aurora. De kommer säkert bara att tycka att jag ska föda vaginalt igen, något som jag inte kan tänka mig att göra. Ja, de första åtta centimetrarna är väl inget problem men jag KLARAR inte och VILL absolut inte vara med om slutskedet av en förlossning till.
Vad ska jag göra? Jag är precis lika rädd för en komplikationsfri förlossning som för en med komplikationer. Jag är nästan ännu mer rädd för att det ska gå fort och lätt för då kommer ju absolut ingen att ta mig på allvar om jag tycker att det är jobbigt.