Hur bra pratar era 3 åringar?

Vår dotter pratar i princip rent, visst några grammatiska konstigheter emellanåt naturligtvis (typ byter plats på ord, vissa böjelser av verb, osv) och vissa uttal är inte helt perfekta ännu, men hon har pratat i långa meningar länge och vi och andra förstår väl vad hon säger.

Min dotter var bara några månader när hon började prata som ett åring kunde hon sätta ihop kortare meningar och pratar i stort sett helt rent idag som tre åring. . .

Min son har ingen hörselnedsättning, men har ändå varit  sen i sin språkutveckling. Han har fått hjälp av specialpedagog på förskolan och gått till logoped på regelbundna kontroller.  Nu vid 5 års ålder pratar han nästan rent, det är bokstaven r som ff kan ställa till det för honom. Logopeden har helt släppt honom nu då han gjort stora framsteg och inte behöver någon mer träning annat än det vi gör här hemma med honom.

Om hon är treidag och pratat rent i nått år.... Sen hon var 1 då?

Haha jasså hon finns med i guiness då antar jag som världens första talande nyfödd?

Vår son,3 år och 3 mån pratar väldigt bra,trots pyttelite sämre hörsel på vänster öra( pga många förkylningar,sprucken trumhinna för länge sedan) inget som behöver åtgärdas som det ser ut nu.

Han lär sig otroligt fort nya och svåra ord.Pratar rent och tydligt så man hör vad han säger.
Pratar mycket och ofta och i 7-12 ordsmeningar. EX:" Mamma,jag vill inte ha äpplet,jag kommer ont i magen då."
"Hunden får inte voffa på mig, jag kommer rädd då".

hihi..såg att jag redan svarat i den här tråden för 2 månader sedan!! Wow vad fort utvecklingen går..Kul!

Vår son är 3,5 år och talar väldigt bra. Han var lite sen med att tala med riktiga ord,som mindre använde han väldigt mycket ljud istället; bäää, vov, mjaaau osv.

Men nu är han nog en rätt bra talare (om jag jämför med andra jämnåriga). Han pratar i långa meningar och för resonemang. Han kan dock inte säga bokstaven R riktigt än - det blir L istället. Men han har själv börjat kommentera det nu och även andra feluttal han gör.
"Kaffkoppol" har han nu och så sa hans pappa "ja, du har vattkoppor".
- Ja sa kaffkoppol!, säger han då och skrattar.
Han vill själv ibland "träna" på R och säger då snarast L med en "morrning" efteråt.

Men det där med tal är ju SÅ individuellt och speciellt med en hörselnedsättning så är det väl naturligt att talet  blir lite på efterkälken.
(En kusin till vår son har varit extremt tidig med att tala, han var nog bara kring 1 år när han klart och tydligt kunde säga "bajs" när han bajsat).

Måste bara berätta hur roligt han sa häromveckan:

- "Du mamma, jag kom på en sak jag ska belätta föl dig!" Och så håller han upp pekfingret i luften som någon slags "jag vet!"- symbol.
- Jaha, vaddå, svarade jag.
- Jag ska bala säga att det finns faktis inte en SANS!  (= chans) säger han och slår ut med båda händerna åt sidorna samtidigt för att markera. Samtidigt flinade han stort som om han sagt något oerhört roligt.

Min äldsta fyllde 3 år i julas och är lite småsen med talet. Han har god förståelse och rikt ordförråd men svårigheter med framför allt uttalet - vissa ljud och ljudkombinationer (saknar de bakre ljuden framför allt) - och att få bra flyt i sitt talade språk helt enkelt. Ibland blir det meningar på uppemot 7-8 ord, andra gånger så blir det 3-4. Han har alltid haft alldeles förträffliga R lustigt nog . Så vitt vi vet så har han inga problem med sin hörsel, ska på kontroll eftersom det är "standard" så att säga då man har kontakt med logoped.

Lillebror som snart fyller 2 år är i praktiken ikapp sin storebror på just talfronten.

Åhhh...en liten "skrytartråd", så trevligt!

Min 3 åriga dotter har pratat mycket bra sedan tidig ålder, vilket troligen har minst 3 anledningar:
1: Nedärvd lätthet för språk.
2: Vi pratar och pratar och pratar med våra barn...med varierande språklig svårighet.
3: Hon leker mycket med storebror (5 år), som även han alltid varit långt fram i sin språkutveckling. 
Vi har även försökt att integrera lite engelska i deras språkkunskaper, mest för skojs skull. De tycker det är roligt att lära sig nya ord och fraser, och kommer ofta själva och frågar vad saker betyder och innebär.

Båda barnen kunde räkna till 10 på både svenska och engelska som ca 2 åringar, och 3 åringen räknar nu till 20 på svenska. Hon räknar även föremål (dvs. rabblar inte bara upp siffror, utan förstår hur de ska användas).

Hon formulerar långa, sammanhängande och korrekta meningar, som alla kan förstå, möjligen med någon felaktighet gällande böjningar eller tempus, men det är inte särskilt ofta det händer. Oftast blir meningarna förvånande nog helt korrekta. Hon kan utan större ansträngning redogöra för händelser, situationer, känslor, både hennes egna, och andras, vilket känns bra, då det ger oss en större inblick i t.ex. dagisverksamheten (hur hon har det där, vad som hänt under dagen osv.). Hon kan t.ex. berätta:

- Idag puttade Erik mig så jag ramlade och slog mig. Det gjorde ont, så då blev jag ledsen.
- Ojdå Stumpan..det var ju inte bra. Gick det över sen? Kom fröken och tröstade dig?
- Ja, fröken såg det så hon kom och kramade mig lite och sen gick det över. Sen lekte jag igen!
- Vad mer har du gjort på dagis idag?
- Jag har lekt i dockis med Elsa, Max, Isabella och Frida. Sen åt vi frukt, och lekte där ute på gården. Sen skulle de små bebisarna sova, men inte jag, för jag ville höra en saga istället.

Min son fyllde 3 år i februari och han pratar inte så bra än. Han förstår bra på båda språken (svenska och franska) men pratar i korta meningar. Är inte så pratig i allmänhet. Om man som vuxen inte tar initivativ så kan han vara tyst länge..Hoppas att franskan ska bli bättre i höst då han börjar ecole maternelle (förskola). Svenskan får man kämpa för : köpa böcker och filmer när man är i Sverige och försöka att åka hem så ofta vi kan.

Min dotter fyllde 3år nu i januari... Hon är sen i talet! Hon förstår allt man säger o hör bra.. dagis plockade in en talpedagog när hon va ca 2½ år som träffade henne några gånger. Sedan kom 3 års kontrollen på BVC o hon märkte att min dotter fortfarande låg efter, hon ställde oss då o kö till en Logoped som vi nu har fått träffat en gång.. ska nog även få en tid till nån läkare (?) som ska kika på hennes tungband under tungan då den sitter längst fram på tungan, hon kan inte lipa. Men hon har nästan nyligen börjat lägga ihop orden till treordsmeningar..
Men hon använder sig mycket av stödtecken (Inte teckenspråk).. tex kanin då gör hon kaninöron med sina händer på huvudet, elefant blir att hon formar sina armar o de till en snabel, att hon vill rita blir att hon gör som cirklar med sitt finger på henne själv (oftast på magen), tt hon vill gunga blir att hon slänger sitt pekfinger framotillbaka framförsig.. hehe jaa osv! men jag förstår henne oftast väldigt bra. Andrahar dock svårt att förstå henne ..

Min treåring pratar bra och mycket men det är vissa ord som bara inte vill bli rätt, vi förstår dem ju ändå såklart men det kan ställa till det när hon pratar med utomstående. 
Hon har också lite problem med gramatiken men det går fort framåt.
Hon kan t ex säga:
-Lillasyster får inte vara på min rum, jag stänger dörret så hon inte kommer in.
Fullt förståeligt men ändå några fel.

Förra helgen skulle hon lära sig ett nytt ord: Påskmust!, av nån anledning fick hon det till mysmys
Mågna ord som hon sagt fel förrut men lärt sig nu kan jag sakna lite grann.
Hon sa t ex kennet om knäna och det lät ju underbart när hon sa att hon ville sitta på kennet istället för på rumpan  

Min dotter pratar helt rent och långa meningar.

Min son som nyss fyllt tre år pratar inte bra, men han har en språkstörning liksom den äldre systern. Han ska börja hos logoped nu och även utredas vidare eftersom en språkstörning inte kommer ensam utan andra problem. Det är främst uttalet som är mycket dåligt, men han utvecklas väldigt mycket just nu. Eftersom det är så svårt att höra vad han säger är det svårt att bedöma grammatiken. Språkförståelsen är dock utmärkt och det är vi glada för. Jag råder dig att få till en utredning för att utesluta språkstörning då tidiga insatser annars är av vikt.

Jag är själv hörselskadad och upplever det som att jag inte var så " med" som min fullt hörande son är nu vid tre års ålder, eftersom jag inte hörde vad alla sa. Jag var nog mer i min egna värld- vad de vuxna sa till varandra tex, brydde jag mig inte så mycket om.. 
Min son är så mycket mer på alerten och "med"- kan prata helt obehindrat och säga svåra ord i rätt sammanhang som " samarbeta" och frågar vad vi menar ifall det är något han inte förstått när vi pratar vuxna emellan och man får istället passa sig då även små grytor har öron som man säger..

Men , som med allt annat i ett barns utveckling- alla är olika och man ska eg. inte   jämföra barn, oavsett om de är fullt hörande eller inte. Som någon ovan skriver, så behöver ju inte ett barn prata bra bara för att det hör bra heller...

Önskar er allt lycka till och är helt säker på att talet rättar till sig med åldern! 

 

Min dotter på 3,5 pratar ord inte så mycket meningar, så när vi hade möte med specialpedagogen på förskolan senast så tyckte hon och min dotters kontaktperson/resursperson på förskolan, att hon borde lära sig prata med sina kompisar på föskolan, som te x: "ska vi gunga", eller "ska vi leka". Hon använder även teckenspråk, lite på förskolan. När hon ska ta kontakt med sina kompisar där. så te x cyklar hon fram till dom och gestikulerar i luften och då vet dom att hon vill cykla med henne....

någon här som känner igen sig i detta, har ditt barn ett "andraspråk" i tecken eller något annat stöd...