LEJN skrev 2011-02-17 21:34:50 följande:
Men vad tycker du egentligen om frågan, som präst alltså. Jag och min sambo är ateister, ända ut i fingerspetsarna. Det finns en enda sak jag tror på och det är naturvetenskapen (torrt, jag vet). Vi ÄR dock medlemmar i kyrkan, främst av två anledningar; vi har inte "brytt" oss om att gå ur, och den lilla summan pengar vi betalar har vi råd att avvara till skötsel av kulturella och religiösa byggnader.
VI går ytterst sällan i kyrkan (senast var en julkonsert 2009). I övrigt besöker vi kyrkan vid släktingars/vänners dop, bröllop och begravningar. Vi tror som sagt inte på GUD, Jesus, Den Heliga Ande, Bibeln eller liknande och många av de etiska och moraliska regler vi försöker leva efter kan kopplas till precis vilken religion som helst.
TYCKER DU ATT VI SKA DÖPA VÅRA BARN??
Nu är det ju ni som ska göra det valet åt ert barn, inte jag.
Ni har valt att vara kvar som medlemmar i kyrkan, trots att ni bägge säger att ni inte alls tror. Det respekterar jag (faktiskt är jag tacksam över att sådana som er finns, det betyder mycket för såväl våra byggnader som vår verksamhet). Men jag tror att ni är ovanliga. Det som kanske är mest ovanligt i det du skriver är att ni inte heller verkar alls intresserade av någon form av andlighet. Jag tror inte att det finns jättemånga medlemmar kvar i Svenska kyrkan som är helt på det klara med att de inte tror alls på kristendomens budskap, och inte alls deltar i någon verksamhet (mer än när andra bjuder in).
Men om ni ändå känner någon samhörighet med Svenska kyrkan så kanske ni ändå vill döpa era barn.
Jag är rätt säker på att jag tidigare i tråden sagt att jag döper barnen och inte deras föräldrar. Som präst har jag ett särskilt uppdrag att följa missionsbefallningen -
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn... Därför blir jag givetvis glad ju fler barn som blir döpta.
Jag anser också att församlingarna har ett ansvar att kontakta familjen regelbundet och inbjuda till kyrkans verksamhet. I den församling jag arbetar i innebär det att vi skickar dopuppvaktningar de fyra första dopdagarna, bjuder in till ett projekt för femåringar, bjuder in till all verksamhet under skolåren och sedan till konfirmationsundervisning, både den vanliga och en senare variant, inför 18-årsdagen.
Om jag vet att föräldrarna inte alls är troende, skulle jag uppmuntra att välja faddrar som sade sig vara troende.
Men till skillnad från Veladis anser inte jag att föräldrarna avger något löfte om att uppfostra sina barn till kristen tro, så om ni skulle döpa skulle ni inte behöva ljuga, varken i dopsamtalet eller i kyrkan. Tvärtom tycker jag att det är bra när föräldrarna är ärliga och säger om någon av dem är lite tveksam, då kan man prata om det. Ofta handlar tveksamheter om dopet om saker i den kristna tron (som motstånd mot kvinnliga präster) eller kristendomens historia (krig) som jag också kan känna tveksamheter inför och då kan man prata om det.
/ Skånepräst