Hur kan man tro på gud?

PlayWood du har ratt i det du skriver. Vi behover inte andra bocker eller praster for att kunna forsta Gud, det racker med att lasa Bibeln. Problemet i dagens varld ar att de flesta inte har tillrackligt med tid eller talamod att satta sig ner och lasa Bibeln fran parm till parm. Jag tror inte jag sjalv skulle vara Kristen idag om det inte hade funnits fler alternativ an att studera Bibeln pa egen hand. Predikningar  och bocker skrivna av nagon pastor ar ett enkelt satt att fa en snabb uppfattning om vad Bibeln egentligen handlar om, men sedan behover man ju forstass bygga pa den grunden sjalv genom att lasa Bibeln.

Kanner du att du inte vill lyssna till nagon predikan eller lasa en bok sa gar det forstass bra att lasa Bibeln sjalv fran parm till parm. Om du laser 3-5 kapitel i Bibeln varje dag sa tar det ca 1 ar att lasa Bibeln fran parm till parm. Man kan ocksa valja att lasa 2 kapitel om dagen och da tar det ca 2 ar att komma igenom hela Bibeln.

Jag horde om en man som var valdigt skeptisk till Kristendomen och bestamde sig for att lasa igenom hela Bibeln endast for att han ville hitta bevis pa att Bibeln ar felaktig. Han lyckades lasa igenom hela Bibeln, och det hela slutade med att han blev troende. :)

Jag har aven en van som spenderade 10 ar i fangelset. Han var uttrakad och Bibeln var det enda lasmaterialet som erbjods. Han borjade lasa Bibeln i brist pa annan sysselsattning och blev till slut troende. Han hade tidigare tankt att Kristendomen var en religion precis som alla andra men for dumma vita manniskor. Haha! Efter 10 ar i fangelset blev han frislappt och det forsta han gjorde efter att han kom ut ur fangelset var att soka in till universitetet och borja studera till pastor. Idag ar han gift, har tva sma barn och jobbar som pastor i Toronto. Nar han berattade sin livshistoria for oss i kyrkan kunde jag knappt tro att det var sant, att denna varma, glada smabarnspappa en gang suttit i fangelset. Det skulle jag aldrig ha gissat om honom! :) Han hade ingen latt barndom men Gud fann ett satt att hela honom igen, trots allt det svara han hade varit med om.

Guds ord ar otroligt maktigt! Valjer du att ta dig ann utmaningen att lasa igenom Bibeln sa vill jag bara saga: "Prepare to be amazed at what you will find!" :)

Lycka till!

Och om man läser bibeln otaliga gånger och inte blir det minste kristen för det? Eller om man rent av läser bibeln och SLUTAR vara kristen för att man läst bibeln?

Sen måste jag säga att om det tar dig två år att ta dig igenom bibeln så måste du läsa vansinnigt långsamt.....

Jag maste erkanna att for mig var det faktiskt tvartom. Jag vaxte inte upp i en familj som trodde pa Gud, som ung var jag ateist och trodde aldrig att jag skulle bli Kristen. Idag ar jag Kristen och det ar faktiskt lite komiskt, for Kristendomen var den sista religionen i varlden jag hade gissat att jag en dag skulle tro pa. :)

Jag insag som vuxen att aven om jag visste mycket om Kristendomen sa visste jag valdigt lite om vad som faktiskt star i Bibeln. Jag hade antagit en massa grejer om vad det innebar att vara Kristen och att tro pa Gud som var langt ifran sanningen. Internet hjalpte mig massor da jag blev nyfiken pa att klura ut vad Bibeln egentligen handlar om. Sajter som t.ex. http://www.exploregod.com/ har hjalpt mig massor. Idag kanner jag en passion och lycka i livet som inte ens kommer i narheten av den installning till livet jag hade innan jag blev Kristen. Kanslan som uppstar da alla pusselbitarna faller pa plats ar helt otrolig!

Kolla da in den har lanken istallet: http://elevationchurch.org/ 
Beratta garna vad du tycker och tanker efter att ha kollat pa nagra av deras sermons. :) Jag har inte besokt Elevation pa ett tag men jag var dar i vintras under serien "Moodswingers", den var valdigt bra.

Det var inte svar på mina frågor, men visst.

Dessa och liknande predikningar gör mig inte mer kristen, snarare mindre isf. 

Det är ju uppenbart att kristendomen är en saga:
Människan har funnits i 200 000 år och det finns runt 4 000 dokumenterat historiska gudar. Den kristna guden är en i raden som kommit och som så småningom kommer ersättas av något annat. Evangelierna om jesus skrevs i Grekland 150 mil från palestina två-tre generationer efter hans påstådda levnad. Myten om jesus är nästan identisk med guden Dionysos i den grekiska mytologin. Den finns inga spår efter jesus i den omfattande samtida historieskrivningen. Och hur kommer det sig att jesus ofta väljer att uppenbara sig i Polen eller Texas, men nästan aldrig i Indien eller Japan?
Väljer man tro på det som står i bibeln måste man bortse från allt sunt förnuft, rationellt tänkande, historiska fakta och vetenskaplig evidens.

Det räcker inte med enbart bibeln. Prova att läsa den ur ett oerfaret perspektiv, det finns så många metaforer, idiomatiska uttryck, saker man måste veta vad som menas för att kunna tolka vad som står, dessutom är flera kristna inte överens om tolkningarna, därför finns det så många olika kyrkor och inriktningar.
Om det va glasklart vad det faktiskt menas då skulle det inte finnas så många inriktningar utan bara kanske 2-3 stycken.

Visst kan jag läsa bibeln från pärm till pärm men jag tvivlar starkt på att jag kommer att uppfatta den delen av innehållet jag förstår som vettigt och rättvist. (Undantagsvis om jag inte har en tolk, men ska man behöva en tolk om det faktiskt är Guds ord?)

Glad midsommar!

Hej Aniiee! Ok, jag skall forsoka svara pa din fraga sa gott jag kan. :) Om man laser Bibeln men inte borjar tro pa Gud for det?

I Biblen finns ett uttryck som later ungefar sa har: " De har ogon men de ser anda ingenting, de har oron men de hor ingenting, de har ingen forstalse."  Det har uttrycket syftar pa att vi manniskor ibland kan ha information framfor vara ogon men anda inte forsta sanningen. Sist och slutligen maste du valja om du vill veta sanningen eller om du vill ha ratt?

Vill du att det inte skall finnas en Gud, eller vill du veta sanningen? Om du vill att Kristendomen ar en total logn da kommer dina ogon aldrig att se nagonting annat. Om du daremot vill veta sanningen har du en chans att borja forsta information som du tidigare inte forstod alls.

I Bibeln star det att om vi vill forsta sanningen da kan vi be till Gud nagonting i stil med: "Gud, jag vill veta om du verkligen finns pa riktigt. Jag ber dig oppna mina ogon och oppna mina oron sa att jag kan se och forsta sanningen." Gor du det sa kommer du inte att bli besviken, daremot ar det ju omojligt att gora detta utan att vara oppen for att Gud eventuellt kan finnas pa riktigt. Varje gang vi lar oss nagonting nytt maste vi vara oppna for vad som helst, om vi inte har ett oppet hjarta ar det omojligt att lara sig nagot nytt.

Sag att du t.ex. har en van vars man ar otrogen mot henne. Du berattar for din van att mannen varit otrogen men hon vagrar tro pa dig. I din vans ogon ar mannen perfekt och skulle aldrig kunna gora nagonting sadant emot henne. Hon har antagligen sett flera bevis pa att mannen eventuellt har nagon annan, men hon har valt att titta at ett annat hall. Din van har helt enkelt bestamt sig for att hennes man aldrig skulle vara otrogen punkt slut. Den har kvinnan kommer aldrig att inse sanningen fore hon VILL ta reda pa sanningen. Sist och slutligen handlar det om hon VILL veta sanningen, eller om hon hellre vill ha ratt.

Jag har aldrig hort om en enda manniska som har velat ta reda pa om Gud finns och som sedan har kommmit fram till att "Nej, tyvarr, Gud finns tydligen inte". Om du VILL lara kanna Gud kommer du forr eller senare forsta sanningen, men om du inte vill att det skall finnas en Gud kommer du aldrig att borja utforska fragan.

Nar jag sjalv insag sanningen om Gud borjade jag be till Gud ofta och forsoka leva som Jesus lar. Nar jag gjorde detta hande det helt fantastiska saker i mitt liv som jag aldrig hade trott att jag en dag skulle fa vara med om. Nar Gud svarar pa ens boner ar det helt underbart, da har du fatt dina egna bevis pa att Gud finns. I det har stadiet tror du inte langre pa nagon Gud, du VET att han finns. :)

Har ar en liten filmsnutt om 3 personer som ocksa funderade pa om Gud finns eller inte. Jag borjar grata varje gang jag ser den har filmen:
 

">

Religion är ett IQ-test. 
Är man troende  har man förlorat.

"man kan itne förlora eller vinna på ett iq-test" tänker ni.
Jo.

Jag väljer att tro på att något mer finns, för att känna någon slags mening med livet här...

Jag kan forsta att det ar latt att se pa troende manniskor och tanka att de maste vara ointelligenta. Du ar inte ensam om den synen. :)

<iframe width="560" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/Ibvc01ZAhOI" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Jag kan första att man tycker att det är langsökt att tro pa organiserade religioner eller ha andra specifika trosuppfattningar, men jag vet inte om jag skulle kalla det rationellt att inte tro pa nagonting - eller ens möjligheten att det finns nagonting utöver det som vi människor kan uppfatta.
Människan är av naturen nyfiken, och med hjälp av vetenskap kan vi testa olika teorier och vi har ingen aning om vad vi kan komma att upptäcka i framtiden.

Vad vi vet är människan den mest avancedade varelsen pa jorden, vi vet att det finns andra planeter och solsystem o dyl men vi förutsätter att djuren inte vet det.

Djuren förstar sig i sa fall bara pa det som de kan observera här pa jorden men jag gissar pa att ingen av dem spekulerar i huruvida det finns nagot mer än det de kan observera.

Det är i sa fall detta som bland annat skiljer oss fran andra djur, vi har kapacitet att tänka utanför var egen existens och spekulera i vad som kan finnas utöver det vi redan känner till, däribland sadant vi i nuläget kallar övernaturligt.
I verkligheten handlar det ju bara om sadant vi inte lyckats utforska - huruvida det nu existerar eller inte.

Det är viktigt att man har en sund skepsis men jag skulle inte vilja säga att det är rationellt att avfärda all form av öppenhet för att nagonting finns utöver det vi känner till som magiskt tänkande eller liknande.

När vi dör bryts vara kroppar till slut ner och atervänder till sin tidigare form. Som jag förstatt det delar allt liv atomer med varandra, att vi t.ex. har en liten del av de människor som funnits innan oss i oss, att de är del av vara kroppar rent fysiskt.

Jag tänker som sa att allt är energi. Inklusive tankar och känslor. Tankar och känslor bearbetas av hjärnan men de tar ju fortfarande form när de blir till, Tankar, känslor, upplevelser som blir till minnen, allt detta lagras i var hjärna, men vad händer med dessa när vi dör? De fanns ju där under var livstid även om de inte har nagon substans. De har vid ett tillfällle formats, men disintegreras de när vi dör?

Man talar ju inom vetenskapen om att man i framtiden ska kunna lagra människors personligheter i en databas och pa sa sätt fa evigt liv, teoretiskt alltsa. Detta innebär att man hoppas kunna "utvinna" dessa tankar, känslor, minnen och personlighetsdrag. Alltsa ta tillvara pa dem.

Sa vad händer med dessa när vi dör om vi inte tar vara pa dem? Upplöses de till ingenting? Det kan ju inte vara möjligt eftersom det är energi.

Jag vet inte vad som händer. Jag tillhör en av dem som önskar mer än nagonting att varat medvetande finns kvar efter att vi dör, att vi pa nagot sätt lever vidare, men jag är samtidigt mycket skeptisk.

Däremot har jag kommit att tänka pa att det mest logiska vore om vara tankar, känslor, minnen osv splittras upp och sprids ut pa samma sätt som vara kroppar gör när vi dör och därefter blir del av nagonting nytt.

Med andra ord skulle sannorlikheten att aterfödas som samma person igen i princip vara obefintlig men teoretiskt möjlig. Däremot, om jag dör imorgon och en ny föds ar 2023 t.ex. kan detta nyfödda barn ha fatt en liten del av mitt medvetande i sitt dna. I teorin alltsa.

Detta skulle t.ex. kunna förklara de människor som upplever sig ha haft tidigare liv och har fragment av minnen fran dessa, och minnena kanske kommer fran att de har en större del dna av vissa slumpmässigt utvalda personer.

Langsökt? Kanske, men jag tycker i alla fall att det är en intressant teori.

Även om jag i ärlighetens namn inte gillar tanken pa detta eftersom jag gärna vill vara 100% jag och dessutom medveten med alla minnen intakta efter att jag dött.
Sa för egen del kan jag inte annat än hoppas, men rent logiskt är förklaringen ovan nagonting jag känner är fullt möjljigt.

Det kan hända att jag tänker helt fel, men da far du gärna bemöta det jag sagt och förklara varför du inte tror att det kan vara möjigt.

Mvh. 

För att man ser vad religionen leder till. Många människor behöver regler att förhålla sig till för att kunna leva konstruktiva liv.

Personer jag pratat om som haft dödsångest har berättat att de blivit religiösa eftersom de då mår bättre av tanken på döden.

Hur överlever man utan att tro på något? Bara gå med tanken att om jag dör, händer inget mer och jag ruttnar bort. Jag fattar inte hur forskarna tänker när det gäller livetsutveckling hur kan en cell dela på sig sen utvecklas till en fisk och sen till en människa och det är ännu konstigare att två stjänor krockade o skapade hela universum. Det måste ju varit en gud som skapade jorden och dom två första människorna. (Jag är Laestadian)

Jag tror du måste försöka acceptera det faktum att livet inte är mer spännande än att man föds, lever och dör. Bara för att man önskar att det finns mer, betyder det inte att det är så.

Någon längre upp skrev att denne varit med om fantastiska saker så fort gud kommit in i bilden. Jag vet flertalet människor som lever ett vedervärdigt liv som troende kristna. Bland annat en tvåbarnsmor som står på ruinens brant trots sin enorma övertygelse. Hon lägger allt hopp i sin gud och håller på att fullständigt föregås pga det. Istället för att ta tag i sin egen livssituation har hon alltså valt att låta "någon" annan sköta det åt henne.

Vad gäller universum så vet jag inte riktigt vilken teori du syftar på där "två stjärnor krockar o skapade hela universum". Låter rätt ovetenskapligt :)

Det är inte forskarna som sitter på sitt hörn och tänker ut hur saker fungerar. De producerar hypoteser, baserat på känd fakta, som sedan testas rigoröst.

Bara för att du inte förstår något betyder inte det att svaret är Gud.

Hur kan du leva med dig själv om du tycker att Gud är rättvis som förvisar större delen av sin skapelse, till helvetet?
(eller är helvetet något du inte tror på. Jag har för mig att det skiljer sig lite mellan olika inriktningar hos Leastadianterna)

Du skriver att du givetvis hade tyckt det var trevligt att tro annorlunda. Hur menar du då?
För mig är orsaken till min tro enkel. De finns så oerhört mycket i världen som jag inte förstår och då hjälper det att tänka att det finns något större än jag, som jag är en del av. Då kan jag släppa en del av de jobbiga tankarna och känslorna.