• Här och nu

    Berättar du på anställningsintervjun att du är gravd?

    Jag skulle inte göra det före v 15 ca om det inte syntes. Absolut inte före v 13 pga. missfallsrisken. Tyvärr har många råkat illa ut när de berättat, så det är inte konstigt att man drar sig.


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-15 17:50
    Från vilken vecka skulle ni berätta?
  • Svar på tråden Berättar du på anställningsintervjun att du är gravd?
  • Puchahontas

    Nej jag skulle inte berätta på anställningsintervjun.

    Skulle jag bli erbjuden ett jobb skulle jag överväga att berätta beroende på omständigheterna. Skulle dock inte  berätta om jag fortfarande var i första trimestern.

  • Här och nu
    PiaSofia skrev 2011-02-17 13:28:20 följande:
    Dessutom behöver man inte ens ge en orsak till att en provanställningen avbryts.
    Jo, om den bryts, men inte om den inte förlängs.
  • PiaSofia
    Här och nu skrev 2011-02-17 17:21:06 följande:
    Jo, om den bryts, men inte om den inte förlängs.
    Att inte förlängas och att brytas är i princip samma sak. Bara för att man har fått en provanställning innebär inte det att man får förlängt sedan. De kan komma två veckor innan och säga att man itne får förlängt och de behöver inte ens ge en orska till varför.
  • Här och nu
    Nica01 skrev 2011-02-17 14:01:25 följande:
    Nej, det berättar jag inte (om det inte syns på mig).
    Sitter själv på en chefstjänst och vet att det tar ca ett år för att få in folk i produktion på min arbetplats och jag skulle själv helst undvika att anställa någon som är gravid. Tuff luck men så är det. Jag behöver någon som kan göra jobbet å snart som möjligt och det kan inte en gravid kvinna erbjuda mig.

    Sedan utgår jag från att de allra flesta delar rätt hyfsat lika på f-ledighet och VAB så är man väl anställd tänker jag inte olika om kvinnor och män.
    Du vet att du begår lagbrott om du låter bli va? Det är inte gravida kvinnors problem att det tar lång tid att komma in i jobbet.
  • Här och nu
    PiaSofia skrev 2011-02-17 17:23:02 följande:
    Att inte förlängas och att brytas är i princip samma sak. Bara för att man har fått en provanställning innebär inte det att man får förlängt sedan. De kan komma två veckor innan och säga att man itne får förlängt och de behöver inte ens ge en orska till varför.
    Nej, det är inte samma sak. En provanställning är en särskild period som kan övergå i förlängning. Att bryta innebär att tvinga någon sluta, innan perioden man skrivit på går ut.
  • PiaSofia
    Här och nu skrev 2011-02-17 17:24:58 följande:
    Nej, det är inte samma sak. En provanställning är en särskild period som kan övergå i förlängning. Att bryta innebär att tvinga någon sluta, innan perioden man skrivit på går ut.
    Nja, definitonsfråga. Kan med innebära att man säger till i förväg att det inte blir förälngning. Men jag förstår vad du menar.
    Men oavsett behöver man inte ge en orska till varför den bryts.
  • Här och nu

    Om det är så viktigt för en tjänst att man kan jobba minst några mån eller så framåt,bör arbetsgivaren ta sitt ansvar och formulera annonsen därefter.

  • Här och nu
    mikroE skrev 2011-02-17 13:42:46 följande:
    Syntes det inte skulle jag aldrig berätta och eftersom arbetsgivare inte får fråga så hade jag upplyst honom/henne att jag inte tänkt svara på en fråga som h*n inte får ställa. Om det syns är det ju ett svar på en outtalad fråga så då säger jag ju ja med kroppen. Samtidigt förstår jag vissa arbetsgivares ovilja att anställa gravida eller sådana h*n uppfattar som en risk för att snart bli föräldralediga, tills män är hemma mer kommer vi kvinnor tyvärr alltid ha denna nackdel. 
    Tyvärr kan man ju mista chansen till jobbet om man påpekar att frågan inte får ställas.
  • Strommingen
    Curlingsverige skrev 2011-02-16 21:33:59 följande:
    Nu är det ju inte så att man blir diskriminerad på grund av sitt kön utan på grund av att så många kvinnor känner sig så förbannat diskrimerade så fort de inte får precis som de vill , för väldigt många småbarnföräldrar är mycket duktiga på att hålla reda på sina rättigheter men inte just så pigga på att också inse att man även har vissa skyldigheter... och denna tråden ligger ju i ett forum om etik... och jag tycker det tyder på dålig etik och moral när man söker ett arbete där man inte har för avsikt att arbeta i alla fall något år i alla fall... de flesta arbetsgivare söker ju faktiskt arbetstagare som vill vara på plats och tillföra något till verksamheten, inte någon som går hem och är föräldraledig efter några månader.

    Och många arbetsgivare gör precis som du skriver... eller också är de smarta och sköter det snyggt..
    Nu målar vi med riktigt breda penslar här.. "Man" blir visst diskriminierad pga kön om man missgynnas i arbetslivet som gravid. Så står det formulerat i lagen, oavsett hur fördomsfull man än må vara gentemot småbarnsföräldrar. Det du snackar om är nått helt annat. Jag är jäkligt ödmjuk inför det faktum att inte allt går precis som jag vill, men det är viss skillnad på att inte bli erbjuden ett jobb på grund av att man inte är bästa kandidaten och att, som i mitt fall, bli erbjuden ett jobb som sedan dras tillbaka eller att anställningsformen ändras på grund av att jag är gravid. Jag tar aldrig ett jobb om jag inte har för avsikt att bli långvarig, och då spelar det ingen roll om jag är gravid nu eller om tre år. Jag råkar dessutom vara en sån mamma som bara ska vara föräldraledig i tre månader, men arbetsgivare förutsätter att vi kvinnor inte gör individuella val utan alla går på mammaledighet i 1,5 år. Tur nog arbetar jag nu på en arbetsplats där diskriminering inte är ok, och där man bedöms utifrån kompetens och förmåga att tillföra något till sista raden i resultaträkningen - oavsett kön, ålder, sexuell läggning eller något annat som faller under samma lag.
  • Strommingen
    PiaSofia skrev 2011-02-17 13:28:20 följande:
    Dessutom behöver man inte ens ge en orsak till att en provanställningen avbryts.
    Nej, men däremot måste man det om man som arbetsgivare får en DO-anmälan på sig. Och det kan bli svårt för arbetsgivaren att fabulera ihop att det skulle vara något annat om det faktiskt är på grund av en graviditet.
    Här och nu skrev 2011-02-17 17:30:34 följande:
    Om det är så viktigt för en tjänst att man kan jobba minst några mån eller så framåt,bör arbetsgivaren ta sitt ansvar och formulera annonsen därefter.
    Samtidigt kan man ju argumentera att den som anställs kanske säger upp sig inom nån månad efter tjänsten påbörjats, vilket skapar en likvärdig situation som om en förälder går på ledighet. Arbetskraften försvinner och måste ersättas. I det senare fallet kommer dock kompetensen tillbaka efter en viss tid, vilket borde vara att föredra. Verkar överflödigt att "gardera sig" mot sådant som omöjligen går att styra.

    Jag fattar ärligt talat inte att man inte förstår att det ALLTID är medför risker att anställa och att ha anställda. Folk blir sjuka, dör, får barn, livskris, säger upp sig.. Det är liksom bara att acceptera. 
  • Här och nu
    Strommingen skrev 2011-02-17 22:17:31 följande:
    Nej, men däremot måste man det om man som arbetsgivare får en DO-anmälan på sig. Och det kan bli svårt för arbetsgivaren att fabulera ihop att det skulle vara något annat om det faktiskt är på grund av en graviditet.
    Här och nu skrev 2011-02-17 17:30:34 följande:
    Om det är så viktigt för en tjänst att man kan jobba minst några mån eller så framåt,bör arbetsgivaren ta sitt ansvar och formulera annonsen därefter.
    Samtidigt kan man ju argumentera att den som anställs kanske säger upp sig inom nån månad efter tjänsten påbörjats, vilket skapar en likvärdig situation som om en förälder går på ledighet. Arbetskraften försvinner och måste ersättas. I det senare fallet kommer dock kompetensen tillbaka efter en viss tid, vilket borde vara att föredra. Verkar överflödigt att "gardera sig" mot sådant som omöjligen går att styra.

    Jag fattar ärligt talat inte att man inte förstår att det ALLTID är medför risker att anställa och att ha anställda. Folk blir sjuka, dör, får barn, livskris, säger upp sig.. Det är liksom bara att acceptera. 
    Kloka ord.
  • Här och nu
    Strommingen skrev 2011-02-17 22:04:01 följande:
    Nu målar vi med riktigt breda penslar här.. "Man" blir visst diskriminierad pga kön om man missgynnas i arbetslivet som gravid. Så står det formulerat i lagen, oavsett hur fördomsfull man än må vara gentemot småbarnsföräldrar. Det du snackar om är nått helt annat. Jag är jäkligt ödmjuk inför det faktum att inte allt går precis som jag vill, men det är viss skillnad på att inte bli erbjuden ett jobb på grund av att man inte är bästa kandidaten och att, som i mitt fall, bli erbjuden ett jobb som sedan dras tillbaka eller att anställningsformen ändras på grund av att jag är gravid. Jag tar aldrig ett jobb om jag inte har för avsikt att bli långvarig, och då spelar det ingen roll om jag är gravid nu eller om tre år. Jag råkar dessutom vara en sån mamma som bara ska vara föräldraledig i tre månader, men arbetsgivare förutsätter att vi kvinnor inte gör individuella val utan alla går på mammaledighet i 1,5 år. Tur nog arbetar jag nu på en arbetsplats där diskriminering inte är ok, och där man bedöms utifrån kompetens och förmåga att tillföra något till sista raden i resultaträkningen - oavsett kön, ålder, sexuell läggning eller något annat som faller under samma lag.
    Men nu är det också så, att blir man arbetslös när man planerar barn eller redan är gravid, finns inget bidrag man kan gå på tills barnet föds. Utan man får snällt söka jobb som alla andra.
  • Strommingen
    Här och nu skrev 2011-02-18 07:25:50 följande:
    Men nu är det också så, att blir man arbetslös när man planerar barn eller redan är gravid, finns inget bidrag man kan gå på tills barnet föds. Utan man får snällt söka jobb som alla andra.
    Ja det stämmer. Precis så var det för mig. Sökte jobb som en galning. Vet inte om jag skrev något som kunde misstolkas kanske?
  • Lapsang
    Curlingsverige skrev 2011-02-16 21:33:59 följande:
    Nu är det ju inte så att man blir diskriminerad på grund av sitt kön utan på grund av att så många kvinnor känner sig så förbannat diskrimerade så fort de inte får precis som de vill , för väldigt många småbarnföräldrar är mycket duktiga på att hålla reda på sina rättigheter men inte just så pigga på att också inse att man även har vissa skyldigheter... och denna tråden ligger ju i ett forum om etik... och jag tycker det tyder på dålig etik och moral när man söker ett arbete där man inte har för avsikt att arbeta i alla fall något år i alla fall... de flesta arbetsgivare söker ju faktiskt arbetstagare som vill vara på plats och tillföra något till verksamheten, inte någon som går hem och är föräldraledig efter några månader.

    Och många arbetsgivare gör precis som du skriver... eller också är de smarta och sköter det snyggt..
    Men då kan man ju som gravid inte söka några jobb då, eftersom man inte kan stanna något år? Är det mer moraliskt att låta skattebetalarna försörja en och gå på bidrag då menar du?
  • Här och nu
    ÄrtaMärta skrev 2011-02-25 11:43:53 följande:

    Jag har en riktig dilemma!


    Jag har hittat en tjänst som vore som gjort för mig, ett receptionsjobb som börjar i början av maj. Min son kommer att börja hos dagmamman med inskolning i mitten på April så tidsmässigt vore det mer än perfekt! Jag skickade iväg en ansökan och nu i förrgår fick jag veta att jag är gravid (i vecka 5). Jag vet inte alls vad jag ska göra?!


    MF risken är ju jätte stor fram till vecka 13 och säger jag redan nu att jag är gravid så kommer de troligtvis inte ens vilja träffa mig för en intervju och jag vill verkligen ha tjänsten! Jag skulle hinna jobba i 5 månader drygt innan jag skulle behöva stanna hemma, har beräknat BF sista oktober.


    Hur skulle ni göra??


    Jag skulle givetvis inte säga något förrän efter v12.
  • BuoBä
    Curlingsverige skrev 2011-02-16 20:46:39 följande:
    Jag hade ett trevligt samtal för övrigt med en företagsledare från Norge och vi diskuterade lite om skillnader mellan sverige och norge vad gäller föräldraförsäkring.. han skrattade när jag berättade hur reglerna är här och konstaterade att i sverige skulle han aldrig starta någon verksamhet...
    Öh? Det är ingen större skillnad mellan Sverige och Norge i det fallet.
  • Strommingen
    ÄrtaMärta skrev 2011-02-25 11:43:53 följande:

    Jag har en riktig dilemma!


    Jag har hittat en tjänst som vore som gjort för mig, ett receptionsjobb som börjar i början av maj. Min son kommer att börja hos dagmamman med inskolning i mitten på April så tidsmässigt vore det mer än perfekt! Jag skickade iväg en ansökan och nu i förrgår fick jag veta att jag är gravid (i vecka 5). Jag vet inte alls vad jag ska göra?!


    MF risken är ju jätte stor fram till vecka 13 och säger jag redan nu att jag är gravid så kommer de troligtvis inte ens vilja träffa mig för en intervju och jag vill verkligen ha tjänsten! Jag skulle hinna jobba i 5 månader drygt innan jag skulle behöva stanna hemma, har beräknat BF sista oktober.


    Hur skulle ni göra??


    Inte säga ett knyst. Om du vill ha jobbet - go for it! Tar man inte för sig så gör någon annan det.

    Jag började nytt jobb i januari, går hem på tre månaders ledighet i april och eftersom jag gör ett bra jobb så bryr sig inte chefen om att jag är gravid och att det behöver komma in en vikarie relativt snart efter att jag börjat - precis så som det ska vara.

    Det är jäkligt omodernt att 2011 ha några andra åsikter än att en gravid kvinna är jämställd med tex en man, eftersom kompetensen och långsiktigheten i rekryteringen rimligtvis borde vara de avgörande kriterierna och inte kön, men dessvärre ser verkligheten inte ut så. Tala är silver, tiga är guld i det här fallet.

    Förhoppningsvis kommer min dotter att få uppleva en annan verklighet, där jämställdhet mellan könen är en hygienfaktor, om hon väljer att skaffa barn.
  • rajtantajtan500511
    ÄrtaMärta skrev 2011-02-25 14:58:00 följande:
    Du har nog rätt.
    Pratade precis med min jobbcoatch och även numera vän och hon sa oxå att man enligt lag inte har ngn skyldighet att berätta.
    Visst en arbetsgivare får enligt lag inte neka dig ett arbete av den anledningen att du är gravid men det är väldigt svårt att bevisa att det är av den anledningen man blir nekad.
    Sen är det ju så at man kan få MF och i vanliga fall skulle man heller inte berätta för sin arbetsgivare att man är gravid förrän tidigast efter vecka 12, vissa väntar tydligen ända fram till de varit på RUL innan de berättar ngt.
    Du kan ljuga också om du får frågan direkt. Det går alldeles utmärkt. Lycka till!
  • lennartsdotter

    Nej, jag skulle inte berätta om det inte syns. Om AG frågar skulle jag svara med frågan varför den frågar, vad är syftet.

Svar på tråden Berättar du på anställningsintervjun att du är gravd?