Inget sexliv på över ett år nu...
Hej,
Min sambo och jag träffades för snart två år sedan och vi föll pladask för varann. Han är elva år äldre än mig och då ustrålade han en manlig sexighet jag inte tidigare mött. Han berättade att han varit "vild" när han var yngre och haft sex med gud vet hur många innan han kom upp i 20 års åldern och lugnade ner sig. Han sa att han älskar sex och är väldigt speciell - tex kunde han då bli kåt av att smeka mina fötter. Vi hade det bra i ett par månader och sedan började sexlivet dala. När vi träffades hade han just förlorat jobbet, höll på att inte kunna behålla huset och jag hjälpte honom och stöttade honom tills allting löste sig efter ungefär 2 månader. Han fick drömjobbet och huslånet ordnade också upp sig. Han är ömsint, omtänksam och väldigt kärleksfull och innerlig. Men sedan drygt ett år tillbaka existerar inte vårt sexliv och det håller på att förgöra mig. Min självkänsla är i botten och jag mår piss. Han har ALLA egenskaper jag vill ha hos en livskamrat och jag vill verkligen att han ska hitta tillbaka till mig igen. Han har lättast att "bli sugen" på morgonen, då hans huvud är som han själv säger "rensat". Jag smeker honom ofta och känner ju att han blir hård, men ändå tar han inte "tillfället i akt". Han påstår att han är närmare en nymfoman om allting funkar, vilket gör mig ännu mer ledsen eftersom han inte har sex med mig.
Han säger att jag är den vackraste och finaste människa han mött, både utvändigt och invändigt och säger att jag har allt det där som en kvinna ska ha. Ändå räcker det inte.
Vi skrattar ihop och har roligt, ändå säger han att jag inte förstår hans humor och att humor är superviktigt för honom. Jag vänt ut och in på allt i alla led, men kan inte acceptera hans teorier. Sedan 15 år tillbaka äter han dessutom Treo Comp för sina rest-less legs. ibland fler tabletter än han behöver. Han har bedyrat att dessa tabletter absolut inte har med hans försvunna sexlust att göra - men jag blir mer och mer övertygad att dem visst har det. kodein omvanlas ju till morfin i kroppen och varför skulle det vara osannolikt att de dövar de annars naturliga reflexerna och känslospröten i hans hjärna?
Jag vet inte vad jag ska göra, vi har pratat om det här så många gånger och det blir inte bättre. Jag vill inte heller lämna honom för vi har en sån unik kärlek till varann, men jag klarar inte av att känna mig så här okvinnlig och obekräftad så länge till heller.
Kan det vara hans tabletter? För att slippa drivet och myrkrypningarna som är orsaken till att han tar dem, behöver han ta 3 st om dagen, men jag vet att han "unnar" sig fler än så, kanske upp till 5-6 om dagen ibland och när dessa tar slut, tar han starkare tabletter som han har i "nödfall". Om det kan vara detta, hur ska jag då få honom att vilja bekänna det och acceptera det och göra någonting åt det? Det känns som att de är hans bästa vän och att han inte skulle vilja skiljas från dem i första hand.
Tacksam för råd....
Snart helt uppgiven tjej