Börjar vi gå skilda vägar?

Hej!
Du verkar så ensam med din lille son. Du har inte så mycket stöd av din kille och din familj står inte heller bakom dig. Det är väldigt bra att du kollar upp dina rättigheter. Jag får intrycket att din kille inte är pappa till pojken utan att han kom in i bilden när du redan var gravid. I så fall, var finns den biologiske pappan och är han väldigt frånvarande? Det verkar också helt orimligt att din familj har bett dig välja mellan dem och din kille. Hur kommer det sig att de ställer sådana krav? Finns det inte någon klok människa i din familj eller släkt som kan stötta dig? Jag tror det är väldigt viktigt som förälder att man har stöd runt omkring sig, av vänner, familj och BVC, t ex. Finns det någon där som du kan prata med och som kan hjälpa dig lite. Har du något kontakt med socialförvaltningen och i så fall, vilket stöd kan de ge dig? Du och din sambo kan vända er till familjerådgivningen i hemkommunen för att få hjälp med er relation. Jag hoppas att det löser sig för dig så att du kan leva ett mindre påfrestande liv med din lille son.
Hälsningar
Gerd

Hej Gerd

Jag har flyttat hem till min mamma sen två veckor tillbaka men lill pojken :)
Morsan står bakom mig nu MEN hon e så emot killen så det inte är sant, och det är jobbigt, ingen är bra nog för hennes dotter.
Ja han är inte pappan till pojken men har varit med sen 3e månaden av min graviditet, pappan finns inte med sen jag fick reda på att jag var gravid och behöver inte honom iheller för han va inget att leva med, varför jag behöll barnet va för att jag är en person som anser att kan man hoppa i sängs så kan man ta konsekvenserna och lill pojken är det bästa som hänt mig :) ångrar inte en enda sekund.

Jag erbjöd killen familjeterapi men föst ville jag att han skulle ordna upp sitt liv och sina problem innan vi kunde ordna upp vårt förhållande och då kom jag med idén att vi bor på två olika håll tills vidare och då bröt helvetet ut och han ville inte det för han ansåg att det inte var lönt om vi inte bodde tillsammans. Jag gjorde det för oss alla 3 men men.. behövs 2 till tango som man säger.

På tisdag har jag tid hos en psykolog på BVC och har skrivit upp några punkter och några mål och jag hoppas det kan hjälpa mig, har börjat läsa en massa psykologi och det har hjälpt mig jätte mycket.
Ja kontaktade socialen men dom kunde inte hjälpa mig med något så jag får bo här (hos mamma) så länge.. Vet du vad jag har för rättigheter som har barn och samtidigt kronofogden? :(

Jag är redo att göra allt bara killen får lite vett i skallen och öppnar ögonen, just nu känner jag att jag vill bo själv med sonen så ingen har någon sorts kontroll över mig överhuvudtaget för jag behöver tid för mig själv och lill pågen. Han är nr.1 i mitt liv och som ja har sagt om det kommer eld från himlen så ska ja ändå stå på egna ben, har börjat jobba en gång i veckan så jag ska kunna ge pojken det han vill när han väl börjar be om leksaker så jag inte står där och säger tex, nej älskling mamma har inte råd till detta just nu vi får vänta, vill inte att han har ett sånt liv och ja menar heller inte att jag vill skämma bort honom utan jag vill kunna ge honom det liv han förtjänar och det liv jag aldrig fick.

tack för din kommentar och skönt att någon äldre än mig själv kan skriva till mig, värmer i hjärtat.

Du får ha en bra vecka och hoppas på att du kanske kan hjälpa mig lite :((

varma hälsningar// Angelika

Hej! Jag tycker du är inne på helt rätt väg som vill stå på egna ben och klara ditt och din sons liv på bästa sätt. Det är bra om du kan få en lägenhet men jag vet att det inte är lätt när du har skulder hos kronofogden. Jag tycker nog ändå att socialtjänsten borde hjälpa dig och din son att få ett eget boende och ekonomisk försörjning. Du är ju ensamstående med din son och det är viktigt att ni har det bra. Bra att du skall prata med MVC-psykologen och att du skrivit en lista. Kanske den personen kan hjälpa dig med dina kontakter med socialtjänsten. Det bör också finnas någon i varje kommun har hand om hushållsekonomisk rådgivning och skuldsanering. Undersök om du kan få hjälp där. Det allra viktigaste är att du kämpar vidare för att nå dina mål! Hälsningar Gerd