Galet förälskad i min kvinnliga chef, på riktigt eller bara kär i en auktoritet?
Hej någon därute
Har skrivit i andra forum här tidigare.
Är 27 år, gift med P, min älskade man som jag varit tillsammans med i 10,5 år. Vi träffades nör jag var 16 å han är 22 år äldre än mig. Vi har en dotter som är 3 år.
Ska göra en kort beskrivning:
För 5 år sedan drabbades jag av en blodcancersjukdom. Under de senaste två åren har jag börjat må sämre å sämre, å läkarna har inte hittat tecken på återfall. Det har efter utredningar visat sig att jag har en djup depression och svår ångest.
Försökte begå självmord med att svälja tabletter å i princip tokskära mig i armen, har åkt mycket upp å ner i samband med "lyckopillren", men blev inlagd. Har blivit utskriven för tre veckor sedan.
Min man har förnekat situationen lite å har inte klarat av att se, han har bett om förlåtelse å vi har haft det jäkligt kämpigt med repsektives självkänsla och allt sånt det senaste 1,5 året.
Till saken hör en kvinna, bla. Jag började på ett nytt jobb hösten 2009. Som jag trivs otroligt bra med, jättehärliga arbetskamrater å så är det min chef, "H". En kvinna som jag inte kan sluta tänka på. Hon har stått mig mycket nära å jag märkte att jag bitvis flyttade över min trygghet till henne. Jag kunde inte sluta tänka på henne, henes doft gör mig helt svag i hela kroppen, å när jag ser henne faller liksom allt å livet känns bra. JAg vill vara nära henne.
Hon har man å två barn. E 42 år å ser väldigt bra ut. Har en fantastiskt härlig röst, å skratt.
vi har fått en bra relation men nu på slutet, dem senaste månaderna, oct-dec började hon känna sig obekväm, vi har pratat om det, innan jag blev sjukskriven, jag messade henne under julen å nämnde något om val mellan liv och död å hon bad mig lova att jag skulle uppsöka sjukhus om jag kände så.
För några veckor sedan, en måndag, bad jag min man att köra mig till akuten. Han kunde inte ta det på allvar å två dagar senare, skar jag upp halva armen när han inte var hemma å svalde massa ångestdämpande tabletter. Min syster var här.
Jag ringde till "H" å grät, hon pratade lugnt å sansat med mig å pratade sedan med min syster.
JAg åkte akut in.
Sedan dess har vi inte pratat. H och jag. Förräns för två dagar sedan
Min man och jaghar pratat hur mycket som helst å börjar närma oss varandra känslomässigt igen. Jag har sedan jag började känna lust och verkligen sexlust för H så har jag berättat det för honom. Först tyckte han det var kuöl men sedan har han märkt att hon har börjat tagit över mina tankar mer och mer.
Ska träffa henne i veckan och be om ursäkt och vill bara prata ut lite om varför jag förflyttat min trygghet till henne.
Hon har nämnt för min man att hon tycker jätte mycket om mig både som person och hur jag är som anställd.
Nu ör hon inte min chef längre, hon har bytt chefstjänst men är kvar på jobbet vilket ju eg bäddar för å kanske få en djupare relation.
Det jag undrar, är jag kär i en illusion? En stark kvinna som jag funnit mig i när jag å min man haft det svårt.?
JAg kan inte släppa henne. Jag ryser av välbehag av att veta att jag ska träffa henne i veckan. Jag skulle helst vilja säga som det är- H, jag tycker alldeles för mycket om dig, jag kan inte sluta tänka på dig.
Men jag kommer ju sabba allt förmodligen, jag vill inte förlora henne. Men känslan av att jag bhöver henne i mitt liv skrämmer mig. Men jag kan inte sluta tänka på henne. JAg vill bara trycka henne mot väggen. Kyssa henne riktigt ömt å djup å sedan kan jag tänka mig vad som helst.
Grejen är den att jag har aldrig känt så för en kvinna. Aldrig tänkt på mig själv som bi eller än lesbisk. Men har faktiskt börjat undra....
är förvirrad. Tokförälskad.
Mår bättre å är inte alls lika djup deprimerad. Har fått elbehandlingar m.m. så nu börjar livet återvända.
men hur ska jag göra med H??
HJÄLP
