Svartsjuka, skrikig fyra åring... HJÄLP jag orkar inte mer

Försök att inte lägga alltför mycket värde i det hon säger, de har inte samma tänk som vi vuxna.
Sen tror jag att man inte alltid behöver "lägga sig i", blir hon jättearg och sur, så behöver man inte lösa det, ibland tror jag det räcker med att ignorera!

Vissa saker ska man absolut ta upp och diskutera, men det är sällan lönsamt just i stundens hetta.
Mycket i min 4½ årings vardag är just nu att slåss med det faktum att han börjar bli tillräckligt stor för att FÅ bestämma lite själv, men att han inte får bestämma ALLT.

Någon särskild anledning till att hon inte går på dagis just nu?

Mycket har nog med åldern att göra.

Mitt förslag är att prata lite med BVC som verkar känna till din dotter och be dem om lite råd och stöd. Att skälla och skrika hjälper ju definitivt inte då blir allt bara värre. Det bästa är att själv ta kontroll över situationen och vara den vuxna och det är inte lätt. Jag själv har fått hjälp för att situationen med vår då 4,5 åring höll på att urarta. Jag blev provocerad och arg och då blev utbrotten bara ännu värre.

Ibland behöver man lite input utifrån och är man ensamstående kan det inte vara lätt när man inte har den andra partnern i relationen att diskutera med.

Tycker att det är svårt att välja rätt, när ska man ignorera och när ska man inte?

Hon bestämmer helt själv över sina kläder etc, men hon säger aldrig emot tex om jag dricker bubbelvatten och hon vill ha så säger jag att hon får dricka mjölk. Sådana saker funkar bra.

Alltid nåt om att jag gosar mer med lillebror än henne, visst han tar upp mer tid men försöker att verkligen tänka på att ge henne lika mycket som honom.
Sen har vi flyttat, vet inte om det har nån påverkan på det hela. Därför hon inte går på dagis men skall börja på nytt dagis den 28e...

Kan det vara så att ni har varit stressade gällande flytt och så?
För sånt kan ju spegla sig rätt väl i barnen. Här hemma är det verkligen så att om vi grubblar över något så märks det tio gånger om på våra barn :)
Kanske helt enkelt är mycket omställningar just nu. Och nu när den lilla börjar bli större så ökar ju också kraven på att storasyster är duktig, så har det iaf varit hos oss. Vår fyra åring ska vara "stor" och förstående medan lillasyster är liten och "förstår inte bättre"... Det är lite tufft att vara storesyskon :)

JO, så kan det ju iof vara också. Hoppas att det går över snart, känns som att hon är under mitt skinn dygnet runt...