• seba

    Vad ska hända nu?

    Igår fattade jag och min make ett gemensamt beslut,vi ska separera. Detta har väl om jag ska vara helt ärlig mot mig själv varit hängande i luften länge nu (några år),mina känslor har inte varit dom rätta på väldigt länge. Men ändå har jag inte velat bryta upp oss som en familj, ni vet...trygghet,barn och allt det där.
    Men igår efter ännu en dag med totalt dränerad energi för oss båda p.ga irritation osv beslutade vi oss för att göra det bästa för barnen (hoppas vi). Vi vill båda må bra och min make som innan inte alls har velat att vi ska dela på oss erkände igår att hans känslor också har svalnat.

    Jag blev såklart jätteledsen och är fortfarande (även om jag själv förstår att det inte finns så mycket mer att göra) och kan inte i mitt liv förstå hur detta ska gå. Vi gör detta som bästa vänner och ska se till att barnen får det bra,men nu såhär efter en sömnlös natt undrar jag om det verkligen är rätt? Jag känner mig förkrossad och all trygghet är helt plötsligt borta.

    Jag pluggar heltid,efter 10 år med drömmar kom jag äntligen in på sjuksköterskelinjen och har bara precis börjat på termin 1. Jag avskyr tanken på att inte få träffa mina barn varje dag längre,utan bara varannan vecka. Det är det som känns allra mest fruktansvärt tycker jag, dom är ju så små (4,5 och 2,5 år).

    Så,jag skulle behöva lite råd och tips från er som gått igenom samma....hoppas där finns någon som kan stötta mig lite...

  • Svar på tråden Vad ska hända nu?
  • KossanMuu

    Jag har nyligen separerat från min fd sambo. Har dock mindre barn, min dotter har precis fyllt 1. En stor förändring i ens liv är det lätt att känna tveksamhet mot, det betyder inte att det är fel beslut. Själv tog vi beslutet efter att dottern har fått se oss bråka alldeles för mycket. Det är inte sunt, då tror jag mer på att ha separerade föräldrar.

    Mår föräldrarna bra mår barnen bra. Egentligen ett uttryck som jag tycker missbrukas här på FL men i detta faller tror jag definitivt att det stämmer.

    Dock känner jag som du, att vara ifrån dottern varannan vecka kommer vara det jobbigaste i allt detta. Även om det ligger långt fram i tiden för mig tycker jag ändå det känns jobbigt...


    ♥ Clara 14 februari 2010 ♥ - kossanshandarbete.blogg.se
  • aprilfamilj

    Jag och min sambo separerade just då dottern föddes och hon är 10 månader idag. Har en son också som snart är 3 år. Det är självklart jobbigt och kommer att vara jobbigt ett tag. Men det är ju otroligt skönt att ni är vänner. Allt blir mycket enklare då. 

    Håller verkligen med KossanMuu om att mår föräldrarna bra så gör barnen också det. Man kan inte hålla ihop pga barnen och trygghet.  

    Även om ni har varannan vecka så finns det inget som säger att du inte kan träffa barnen oftare ändå. Det kommer ni ju själva överens om.

    Men ja, självklart är det tungt med en separation, vare sig man har barn eller inte, skiljs som vänner eller ovänner. Men om några månader kommer allt säkerligen att kännas mycket bättre!  

  • seba

    Tack snälla ni för svaren och för att ni delat med er av era erfarenheter och tankar!

    Det är en ny värld man kastas in i och jag kan inte sluta gråta för barnens skull. Kommer dom att må bra av detta? Dom kanske inte ens har märkt att det inte är bra mellan oss? Men det är skönt att göra det som vänner och även att inte stänga dörrarna helt och hållet för vårt äktenskap....

Svar på tråden Vad ska hända nu?