bråkig och hotfull biologisk far
Jag har kopierat in mailet jag skickade till min handläggare på familjerätten. Hon ringde därefter upp mig och jag har fått en tid hos henne att prata på tisdag 22/2. fram tills dess undrar jag om nån annan har haft liknande erfarenheter och hur jag ska tackla situationen!
Senast jag sökte den biologiska pappan var i fredags då jag bad om personnr så att jag kunde ange honom som far samt redan nu fylla i underhållsansökan men då fick jag bara till svar: "jag återkommer med det när barnet är fött".
Ska han stå som förälder får han väl uppge sitt personnr????
Jag har tagit bort namn på oss och platser i mailet så att det är lite mer anonymt när ni läser.
"Hej,
Jag heter ***** och jag kontaktade dig nån gång i november. Jag väntar mitt första barn som beräknas komma 8/3. Jag och den biologiska pappan till barnet har inte pratat sen nån gång i Juli. Då dök han upp på mitt jobb (jag jobbar på en demensavdelning där jag har väldigt stark sekretess). Han kom dit med en annan tjej och var väldigt hotfull. Han ville att jag skulle göra en abort och han sa att jag förstörde hans liv. Jag fick till slut både honom och hans flickvän att lämna avdelningen jag jobbar på. Jag ringde honom precis efter för att tala om att om han springer på mitt jobb igen, polisanmäler jag honom.
Den 22 juli var jag på Gynavdelningen på sjukhus för att prata med en kurator om hur jag skulle göra med barnet jag väntar, dvs abort eller ej. Jag fick på gynavd både träffa läkare (som undersökte mig för att se hur långt gången jag var) och en barnmorska. Jag var vid den tiden i v 7. Jag spenderade nästan hela dagen på sjukhuset för att prata av mig om min situation. Därefter, samma dag beslutade jag mig för att behålla barnet. Samma dag gjorde jag som kuratorn sa; smsade den blivande pappan om hur jag tänkte göra och hur läget var. Samma dag berättade jag även för min mamma att hon skulle bli mormor men att pappan var arg och bråkig.
Den 25 juli skickade jag ett nytt sms till pappan och ställde mig frågande inför varför att han inte svarar. Ville han inte ha med barnet att göra? -jag fick fortfarande inget svar.
Efter att inte ha hört från honom alls efter det, skickade jag ett sista sms den 16 november. Där bad jag honom tänka efter innan han avfärdar sitt barn helt och att jag skriver även att jag inte har vågat ringa av rädsla för bråk och hans humör. Vid den tiden ringde jag dig och bad om råd. Du rådde mig då att sluta försöka få honom involverad och slappna av och njuta av graviditen. Familjerätten skulle alltså hjälpa mig med faderskapet och "medla" när barnet är fött.
I Augusti träffade jag en väldigt fin kille; *****. Jag var ärlig från början och berättade direkt att jag ska bli mamma. Vi har tagit ett steg i taget och varit väldigt ärliga mot varann. Jag har precis flyttat från min lägenhet för att bo med honom och barnet i hans hus (jag har inte adressändrat hit än då jag fortfarande inte har blivit av med lägenheten). Sen vi träffades har ***** varit med på ultraljud, mvc-besök, skaffat barnvagn, spjälsäng, läst böcker, skaffat kläder, tröstat mig när jag har haft det jobbigt både med tanke på den biologiska pappan och med tanke på bl.a ryggsmärtor och oro. -Han har gjort ALLT! Mitt/vårt liv är så tryggt och jag har levt i ett lyckorus!!
- fram tills i söndags 13/2, Då ringde den biologiska pappan och ville träffas för att prata. Det godtog jag och vi bestämde att det skulle ske på förmiddagen på onsdag 16/2. Efter det telefonsamtalet såg min nuvarande pojkvän hur dåligt jag mådde och hur upprörd jag var. Han bad mig istället ändra dag till måndag 14/2 för att inte bli sjuk av nervositet och oro. Det gjorde jag och pappan kom hem till oss för att prata. Han förklarade att han hade mått jättedåligt och att han NU hade bestämt sig. Jag undrade varför han inte hade svarat på mina försök att kontakta honom. (Han har inte ens meddelat mig att han har flyttat när jag däremot har berättat i mina sms att jag lever med en underbar man!) Han hänvisar bara till att han har mått otroligt dåligt. Anledningen till hans besök var enligt han själv att kräva gemensam vårdnad. Jag förklarade då att det kan jag inte ge honom men jag nekar honom INTE att träffa sitt barn. Han är alltså välkommen att hälsa på när barnet är fött. När jag frågade honom om han har läst några böcker eller på något sätt försökt ta reda på hur man tar hand om en bebis, tyckte han inte det behövs. Han tycker barnet kan växa upp på nappflaska och inte bröstmjölk så att han kan ha henne/honom längre tider. Jag talade då om för honom att jag hela tiden har tänkt att jag ska amma när barnet kommer. - Så länge och mycket jag kan! Jag gav honom ett häfte med info om plötslig spädbarnsdöd där jag ringade in amning som ett exempel att förhindra detta.
Han lämnade vårt hem efter att ha fått en husesyn av min sambo och ett löfte att han ska få komma och hälsa på när barnet finns, men ingen gemensam vårdnad.
Lyckligtvis hade jag en tid på mvc samma dag på eftermiddagen. Jag fick då prata av mig hos min nya underbara barnmorska. min kille var som vanligt med och vi pratade länge. Hon tycker den biologiska pappans agerande är absurt och råder mig att inte ens svara om han hör av sig igen innan förlossningen. Undertrycket på mitt blodtryck var något högt efter all stress och upprördhet de senaste två dagarna. Hon menade att om jag inte lugnar ner mig så kommer värkarna starta. Jag förklarade också att jag lovade honom att han skulle få besöka sitt barn när det väl är fött. På det svarade hon att det måste vara på mina vilkor då bröstmjölken kan sina av stress av hot och bråk. Även barnet kan känna av mina nerver och ta skada av detta. Barnet är så knutet vid sin mor den första tiden så att "lämna bort" är inget alternativ.
Jag skickar detta mail för att jag fortfarande är rädd och ledsen. Jag vet inte hur jag ska agera eller vilka skyldigheter och rättigheter jag har. För mig är gemensam vårdnad uteslutet då han inte ens vill anstränga sig och lära sig ta hand om ett barn. Jag litar inte på honom då han verkar labil, stormig och ambivalent. Jag har sökt dig via telefon men utan framgång. Du kan väl höra av dig till mig, snälla? Jag skulle tycka det hade varit jättebra om du och jag kunde träffas och prata om detta innan barnet kommer. Detta känns för stort att ta över telefon eller via mail!
Du kan gärna ringa eller maila tillbaka. Jag kan ses närsomhelst! Jag vill bara ha allt utrett för barnets bästa! Jag vill att h*n ska känna sig rotad, slippa bråk och vara trygg!!"