Vet inte om de blir rätt med har med mitt förhållande att göra...
Hej, jag är 23 årig tjej, Jag börjar tro att jag är sjuk i huvvet på riktigt.... Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv, jag skaffar mig vänner jag snabbt fattar tycke för blir svartsjuk när de inte prioriterar mig, börjar då vända dem ryggen och känenr att jag inte kan lita på dem längre men är änd¨å kompis med dem för att ändå ha dem där ifall i att. HATAR att vara ensam. Då blir jag Rastlös och vill bara hitta på nåt impusivt. Åka och handla förnya hemmet som inte blir ett dugg bättre saker jag redan har som ett nytt dusch draperi eller nåt annat dumt.
Jag har nyss vart gift var ett impulsivt bröllop kändes rätt just då men 2 månader senare beslutar mig för att skilja mig och träffar en annan, de är bra i två månader jag går in för 100% i det förhållandet det som kändes så bra imorse käns nu dåligt och fattar inte vad som händer med mig..
Ett annat exempel är att jaa vet jag ska börja träna går in för de till 100% men de slutar med att jag tränar två gr sen skiter jag i det. Jag är beroende av att banta och klarar under vissa perrioder inte av det. Har en normal vikt men får ångest när jag handlar på mcdonalds eller äter chips.. Men just när jag äter chipsen så bryr jag mig inte förän efteråt. Har hänt att jag efter ätit pizza gått och spytt men händer inte allt för ofta kanske 10 gr per år?? Asså jag låter riktigt sjuk när jag läser vad jag själv skrivit....
Jag har framtiddrömmar som är plugga bli rik.. Jag köpte hus med min gifta man som jag senare skilde mig med och ville skaffa fler barn.. Andra säger att jag gillar att ha bollar i luften men så är inte fallet uttrråkad frusterad, mitt humör pendlar upp och ner och för att dämpa det tar jag tramadol för att få det mjuka ruset som får mig att må bättre har tagit de i till och från i 2 år nu.. dosen ligger på 50-200 mg beror på hur många dagar i sträck jag tatt tabletterna på. Tycker själv jag är bra på att ljuga för omgivningen om tabletterna såsom ont i ryggen eller dylikt.. SKÄMS för att söka hjälp, vart ska jag vända mig.. Har aldrig känt mig självmordsbenägen... Men trodde först jag var manudeppresiv.. Jag gör inte rätt mot min omgivning så som jag beter mig men vet inte hur jag ska få stopp på det här.. Det är en vädjan jag kommer med när jag skriver det här.. Ska jag vända mig till min vårdcentral kommer de låsa in mig på psyk??...
Utåt sätt så beskrivs jag som en glad tjej med tänket "äh det löser sig alltid"! Men de jag skriver ovan är så som JAG känenr mig ingen annan. BARA jag.
