Hemmafru/hemmaman, vad tycker ni?

Jovisst men dessvärre tror jag inte det ser riktigt ut så i praktiken. Arbetsgivarna vill ha folk som "ställer upp".

Jag anser inte att hemmafru och hemmamamma är samma sak... Skulle gärna vara hemmamamma ;) Hemmafru skulle nog bli tråkigt i längden...

Tja, och då prioriterar den enskilde själv att imponera på sin arbetsgivare istället för att ställa upp för sin familj och sina barn. Det kan säkert ha sina poänger, men kom inte och påstå att det inte handlar om ett fritt val.

Livet är inte rättvist. De som har råd behöver inte jobba. Vi andra måste det för att överleva. Jag tycker att det är bra att samhället sponsrar barnomsorg. Det är en viktig jämställdhetsreform så att båda föräldrarna kan jobba medan barnen är små.

Men att ge vårdnadsbidrag mosvarande dagiskostnader är ju att istället för att sponsra så att fler folk jobbar, så sponsrar man folk för att inte jobba. Det är inte samma sak och jag tycker absolut inte vi ska sponsra hemmafruar. Det är att gå tillbaka 60 år i tiden.

fast å andra sidan gäller de biraget bara tills barnet är 3 år, och då medans den föräldern är hemma med sitt barn kan nån annan få jobba, för de finns många som söker jobb men inte får nått.. och får ner dagisgrupperna som är så stora,och bristen på nya platser skulle minska med.. upp till 3 år har barnen de bäst hemma men såklart ska dom få träffa andra barn, men dom har inget behov av dagis när dom är så pass små..
jag vet inte så jätte koll på just kraven för de bidraget eftersom vi ändå inte kan få de i min kommun annars har ja sökt de..

Men, det är ju inte riktigt samma sak.

Hemmaförälder innebär ju att man väljer att ha sitt barn hemma fram till skolåldern, eller i alla fall längre än de flesta andra.

Frågeställningen i tråden var ju huruvida det var "rätt" att vara hemma även efter att barnet börjat i skolan.

Jag är hemma om dagarna själv när min sambo arbetar och min son går i skolan. Jag har inga problem med ordet hemmafru, men hemmaförälder är jag inte. Vår son går i skolan 8-15 om dagarna.

I många fall tror jag inte det handlar om ett fritt val, om alternativet är att bli uppsagd tex (givetvis av andra "officiella" skäl).

Det är där problemet ligger och det visar återigen hur ojämställt det fortfarande är i vårt samhälle. Varför har inte kvinnor samma möjlighet att ha ett välbetalt jobb? Hur många som helst kan säga att kvinnor har möjligheten, men vad är det som vi fortfarande ser i vårt samhälle?

som vanligt ingen som inkluderar ensamstående föräldrar som är det på heltid, dygnet runt, år ut och år in...

jag måste både ta hand om mitt barn på heltid och vara ensamförsörjare. Mitt val, ja, ville hellre skiljas. Men tänker ändå nånstans att det är på tok för mycket att både jobba och ha barn. fattar öht inte stigmatiseringen kring att vilja vara hemma med barn på heltid. Det hade jag varit om det hade gått ihop ekonomiskt.
Jag anser mig vara feminist med en sådan självklarhet att jag inte känner mig malplacerad att fortfarande säga att barn och att sköta hem och vardagssysslor ÄR ett heltidsjobb, som man lägger mer än 40 timmar i veckan på som förälder. Att jobba är för mig inget självändamål. Jag jobbar för att kunna ha råd att leva, jag lever inte för att kunna jobba. Det betyder inte att jag förespråkar hemmafrurollen med cup cakes och det perfekta hemmet. Att knyta samman önskan om att kunna överleva utan att jobba heltid när man har småbarn med en slags helt verklighetsfrämmande (medial) lyxhustru-trend är bara larvigt, anser jag. Det ger fel signaler.

Jag tror dessutom att skulle man ha den ekonomiska grundtryggheten att kunna vara hemma med barnen växer en ny jobbmarknad upp med jobba från-hemmet-entreprenörskap. Föräldrar skulle sätta villkoren för hur deras jobb bör se ut, inte arbetsgivare. Att ge social grundtrygghet där det finns barn med i bilden måste helt klart bli viktigare. Får jag det, kommer jag kunna skriva den där boken, starta det där företaget, etc. etc. Men jag skulle göra det på MINA villkor, utifrån barnets behov av mig. Jag skulle flexa. Som det ser ut nu är det bara förunnat kvinnor som gift sig med en karl som har någotsånär välbeställt.

Det där med att måsta arbeta 40 timmars veckor, annars är man bakåtsträvare, köper jag inte. Alls. Hur kan det vara bakåtsträvande att inse att det finns fler ensamstående föräldrar nu än för 60 år sedan, och att de aldrig får den där chansen att läsa på distans/vidareutveckla sig medan barnen är små, i sin egen takt, medan de tar hand om barn?

...eller ja, det är just vad jag gör (pluggar vidare heltid/jobbar heltid/barn på heltid, fast ensamstående), men jag går verkligen på knäna...och nu råkar jag vara slitstark och seg av mig, men kan ju inte räkna med att alla pallar det...

Vem har sagt att barnen har det bäst hemma upp till tre år?

Äh, varenda artikel man läser om kvinnor som startar företag medan barnen är hemma får en ju direkt att fundera på vad det är för tramsig hobby de bedriver under namnet företagande. Så här enkelt är det. Om man vill leva måste man äta. Om man vill äta så måste man dra in käket på ett eller annat sätt. Det är individens eget ansvar, helt och hållet. Att vi som samhälle sedan dels tar ett socialt ansvar för den som inte kan arbeta, alt. hittar på samhällsekonomiskt lönsamma alternativ för att se till att så många som möjligt kan arbeta, det är liksom inte detsamma som att jag ska jobba för att du ska gå hemma och skriva din lilla bok i den takt som din unge mår bra av. För vet du, OM din bok nu är så himla fantastiskt att den är lönsam och du kan försörja dig på den, ja då är det ju bara att sätta igång. Är den inte det, då är ju frågan varför någon anna ska arbeta och vara lönsan för att du ska gå där och hålla på med din hobbyverksamhet. Någon måste ju generera pengarna som du köper mat för. Och varför ska det vara jag, om du nu är fullt arbetsför och kapabel att göra det själv?

Aussie: kudos till dig. Jag växte upp med en ensamstående mamma. Jag är glad att jag har en bra man, det underlättar verkligen att vara två.

Jag skulle önska att normen i samhället blev att alla som har barn arbetar deltid, både kvinnor och män. Det tror jag hade blivit ett bättre samhälle med friskare och gladare vuxna, och möjligen även gladare barn.

Jag tycker de båda ska få vara hemma om de vill det men det skulle aldrig funka ekonomisk.Däremot kan den ena föräldern jobbar de första åren och sen så byter man . Eller så är den ena hemma medan de andra jobbat om paret trivs med det. Viktigast är att båda blir nöjda. Sedan när det gäller barnen anser jag att det är bra om en förälder är hemma när barnen går i skolan utofall det händer någon olycka.