Tillfälligt flytta, kan det hjälpa att få känslor tillbaka?

Hej!
Jag trodde att jag bestämmt mig för att flytta iväg ett tag från familjen och då ha barnen varannan vecka. Men nu börjar en sån där olust känsla infinna sig. Ska skriva på ett hyreskontrakt nästa vecka och nu börjar jag bli villrådig. Tanken var att bo där i 3 månader.
Här nedan kommer hur jag upplever förhållandet just nu och jag har varit motståndare till att gå på familjerådgivning, men det kanske ändå är bra. Men vad hjälper de till med? Hjälper de till med sexproblem också?

Får berätta att jag har 2 underbara ungar 4 och 7 år.
Jag står inför ett vägskäl känns det som...vi har varit tillsammans i hela 17 år, men jag känner att hon blir mer och mer inåtvänd och osocial, kanske inte mot mig. Men mot andra.
Jag är en person som är social och gillar träffa nya männsiskor och även vårda gamla bekantskaper, men nu känner jag att min ork inte räcker rill riktigt. Det är så gott som jag som tar sådana initiativ att bjuda hem släkt och vänner.
Jag känner att både min känslor är borta och att det enda som håller oss ihop nu är barnen. Vi bråkar inte direkt, men jag har inget engagemang kvar, då jag oftast får ett nej tillbaka när jag kommer med förslag...Det är väldigt tärande...detta har ju inte börjat nu utan säkert pågått i många år, men jag har försökt att gräva ner mina känslor och hoppats på att hon vill ändra sig.
En annan sak som också är jobbig är att vi inte har några intimt längre, samtidigt som jag nu inte heller skulle vilja det. Alltså personkemin måste ju stämma och den är som bortblåst. Ingen fysisk dragningskraft alls finns kvar och så kan jag inte leva resten av livet och det värsta är att hon är nöjd med detta. suck
 
Vi har nu talat om det och jag kom med ett förslag att jag flyttar till en lägenhet under några månader, så får vi se hur det blir och om känslorna kommer tillbaka. Hon vill inte detta och jag blir kluven ju mer det närmar sig att skriva på ett kontrakt...rikigt jobbigt..Vi ska ju inte sälja huset eller något sådant, då jag tycker att det är fel att förhast sig. Det kanske inte alls är så här jag vill ha det. Barnen vill ju såklart ha mamma coh pappa hos sig hela tiden.
Hade båda viljat detta så vore det förstås lättare och jag vill ju inte heller såra henne, men det är oundvikligt. Det värsta måste väl ändå vara om man skulle flytta rakt in i ett nytt förhållande, men det gör jag inte..utan vill bo själv ett tag med barnen varannan vecka.

Vad kan ni experter säga i ett sånt här läge..hur ska jag tänka.