han tror att barnen är jobbiga för att jävlas med honom!

Min man tror att våra barn, som är vanliga barn (5 och 6), strular med påklädningen på morgonen, tömmer ut leksaker i vardagsrummet, vägrar gå och lägga sig etc. för att de vill förstöra hans liv, vilket han mer eller mindre säger åt dem, och så sätter de sig riktigt på tvären, och så är bråken i full gång.

Jag tror att de gör allt detta för att de är barn på 5 och 6 år, och det är sånt som barn gör i den åldern. De är inte särskilt sugna på att gå till dagis eller att gå och lägga sig, och de gillar att leka med sina leksaker i vardagsrummet. De tänker nog inte på att det blir jobbigt för oss, och det kan man väl knappast begära av 5 och 6-åringar? Man får väl säga oj då, och hjälpa dem att klä på sig eller plocka upp, eller vad det nu är?

I alla fall är det så mycket bråk och skäll hela tiden att jag känner mig helt olycklig. Ofta när han får utbrott säger jag ifrån när jag tycker att han går för långt, då blir han först ännu argare men ber sedan om ursäkt. Då tror man att vi kommit någon vart, men icke... Har också pratat med honom flera gånger om detta när allt varit lugnt, säger att detta är normalt beteende hos barn, att vi är vuxna men de är barn, och att han borde förstå att de inte menar illa. Då tycker han mest att vi gaddar ihop oss, jag borde tänka på honom också, och barnen är inte snälla mot honom och de borde veta/vara bättre... Han tycker synd om sig, jag tycker synd om mig och barnen. Jag vet inte vad jag ska göra åt detta, men har dåligt samvete för att barnen får så mycket skäll, som jag tycker orättvist, och jag har varje dag oro i magen för om han ska vara på dåligt humör =bråk, eller på bra= lugn och trevlig kväll. Det hela påverkar förstås barnens liv och mina känslor för honom börjar svalna. Även om jag inte vill skilja mig är jag så trött på detta och tycker att han är en stor barnunge själv.

Några tips??