Är det verkligen dagis som ska ta det beslutet???

Jisses vilka inskolningar, blir så ledsen när jag läser :( HUR kan någon pedagog ens i sin vildaste fantasi tor att NÅGOT barn ska hinna bli trygg med pedagoger, barn, rutiner, miljö mm på 1 eller 2 dagar?????

Hos oss kör vi med individuella inskolningar utifrån varje barns behov men INGA föräldrar får gå förrän barnen är trygga med pedagogerna, ca 8-10 dagar där föräldrarna är med hela dagen ca 9-14 (vi startar med ca 9-11 första dagen och sen 9-12 och ökar sen på utfirån vad barnet orkar). Detta gör att föräldrarna är trygga med vad som händer på förskolan, alla lär känna varandra och framförallt så hinner barnet bli trygg med pedagogerna. Vi har sällan barn som är ledsna när föräldrarna väl ska lämna och som sagt inte förrän barnen går med pedagogerna och vill leka, det är ok att byta blöjor, hjälpa till med maten, sov/vila mm lämnas barnen. Detta sätt ställer krav på mycket aktiva och lyhörda pedagoger men det är det absolut värt:)

Det jag blir förbannad över att jag tycker det låter som lathet! De tar bort problemet vilket drabbar honom ännu mer istället för att tala om för barnen som retas att de ska ursäkta uttrycket enbart vara tysta! Och ta det med deras föräldrar, för de har tidiga mobbare vilket för mig låter som det största problemet! Och de är inte särskilt stöttande mot din som när dr gör så här. Fy fan rent utsagt! Gå genast till rektorn och ta upp det här! Skulle min dotter retas skulle jag vara med på dagis tills det slutade, vad hände med ert dagis kamratskap och läran om att respektera att alla är lika olika!

Det som stör mig mest är det här med retande.  Tänker de att DIN SON ska göra en förändring så att han inte blir retad???  Det är väl personalens ANSVAR att sätta stopp i retandet och lär ut att alla är kompisar och ska behandla alla snällt. 

Sedan håller jag med förstås att det är ert beslut när pottträning ska ske (dock tror jag han kan avvänjas från både pippmugg och blöjer samtidigt eller ganska tätt - efter en månad sägs den nya rutinen känna normal, dvs en månad efter pippmugg, kan man börja med nästa förändring, förstås beroende på, men det är bara mitt tyckande - det var ändå jättefel av personalen att börja pottträna, och mars är förstås långt i från den ideala månaden att pottträna).

Och precis så bra som du beskriver kan det faktiskt vara också!

Vår dotter gick på en fantastisk förskola. Inskolningen gick som en dans. Vår dotters inskoningsfröken hade ägnat sommaren åt att läsa om adopterade barn, eftersom hon inte varit "ansvarsfröken" åt något adoptivbarn tidigare. Hon hade full förståelse för att vår dotter ibland behövde lite andra lösningar än genomsnittsbarnet. Samtidigt med vår dotter skolades en väldigt känslig pojke in. Han hade inte några yttre skäl till att vara annorlunda, han var "bara" blyg och hade svårt för förändringar. Även han fick de speciallösningar han behövde. Jag vet faktiskt ingen förälder som varit annat är supernöjd med denna förskola. Den har sjukt lång kö, men vi lyckades få förtur med en kombination av kontakter och hänsvisning till vår dotters behov av en trygg miljö med stabil personalgrupp.

Trots förskolans förträfflighet gick det ändå inte bättre än att vår dotter efter två år började reta ett par av de andra barnen. Vi fick genast full information av förskolan. Dotterns ansvarsfröken kunde ringa när som helst på dagen för att vi skulle få veta vad som hände direkt. Vi och personalen pratade mycket och kom överens om vad vi skulle göra, hur vi skulle prata med dottern, så att hon skulle se att alla vuxna var överens. Min man och jag tog även kontakt med en barnpsykolog som kunde ge oss lite mer verktyg och även förklaringar till dotterns beteende. Personalen på förskolan tog gärna till sig av de råd vi fick av psykologen och ansvarsfröken följde med oss dit en gång. Det tog ett par månader, men så småningom upphörde problemet helt. Vår dotter har fortfarande ett hetsigt humör och kan hamna i konflikter, men några fler tendenser till mobbning har vi inte sett.

Efter detta VET jag att det går att komma tillrätta med mobbning i förskolan. Vår son råkade ut för att bli retad (personalen kallade det själva till slut för mobbning) för något år sedan. Förskolan ansåg att de gjorde vad de kunde genom att sitta på samlingarna och prata om hur man är en god kamrat. Jag ansåg att de knappt börjat arbetet. Vi kom ihop oss lite grann, jag och pedagogerna, men det blev bättre när den avdelningsansvariga slutade. De som jobbar där nu känns mer samspelta och mer benägna att ta tag i problem. Att lösa mobbingsituationer är inte enkelt (jag jobbar själv med det, men på mellan- och högstadiet), men det går om man bara är beredd att jobba hårt och ta de obehagliga samtal som krävs med både barn och föräldrar. Och det är en del av pedagogernas jobb.

Låter bra!

När jag o mina kollegor inskolat adopterade barn, har vi noga frågat föräldrarna, om de tror att det är nåt särskilt vi ska tänka på. Även om barnen kommit hit som bebisar kan känslan från separationer i hemlandet inkl den från barnhemmet/fosterfamiljen, är det oftast ännu viktigare med de som varit över året, att veta hur barnet anpassat sig i sin nya familj och hur det levde före adoptionen. Och föra adoptivbarnen är det superviktigt, att man betonar att föräldrarna kommer tillbaka,när de lämnar förskolan.

Manchester: klart det går att få bort på en förskola! Det är små barn som håller på att bli olika individer, ju tidigare man samarbetar med alla involverade barn och föräldrar och förskolan så kan man få bort detta mönster som håller på att skapas. Är så trött på lata pedagoger, alla barngrupper är inte likadana och man måste lära känna varje barn. Och som du säger, reta är ett beteende som man måste avverka. Bra gjort av dig! Och vilken härlig förskola

Pedagogerna ska både förebygga o motverka mobbning gällande ALLA barn. Jag har inget adopterat barn, men ett barn som är annorlunda på annat sätt genom handikapp. Han hade blöja tills han var 5.5 år, men inge mobbning alls.

Här o nu: det ska inte spela någon roll vem barnet är och hur barnet är. Det ska, som du säger förebyggas och aldrig någonsin få ske!

Precis. Men man kan behöva va lite extra förberedd på att jobba med mobbning, när barnet har särskilda behov. Med kompetenta pedagoger förekommer inte mobbning särskilt ofta inom förskolan, där pedagogerna är nära barnen hela dagarna.

Nä självklart är det inte okej att fsk tar beslutet att avvänja honom! De borde absolut pratat med er och att ni gemensamt kommer fram till vad som passar bäst. Jag skulle också bli skitarg, för det är otroligt viktigt att de förstår hur långsamt man måste gå fram med dessa barn!
Jag kommer vara extremt noggrann med att tala om hur vi ska/borde gå fram med sonen, dessutom har jag bett specialpedagogen närvara under första samtalet med fsk så att hon i sin tur kan hjälpa till om problem uppstår samt ta samtal med pedagogerna om hur det går.
Jag har inte läst de andra inläggen här, men ska sätta mig ner och göra det nu.

Bra idé att be specialpedagogen vara med vid samtal! Det ska jag ta med mig när det blir dags för inskolning igen.

Ja det kan jag verkligen rekommendera!