Nu skiter jag i detta....orkar inte mera!!

emki, jag säger som de flesta andra. Ni måste få ivf NU. Ni har redan försökt längre än oss och vi har fått IVF via landstinget efter att ha stått 1 år i kö. Hittills 4 misslyckade insättningar av fina embryon varav 1 missfall (vårt första och enda plus någonsin kom alltså via ivf) så vi håller hoppet uppe ibland men ibland känns allt svart. Lovar att det kommer att kännas bättre (men kanske också tidvis sämre) om ni får hjälp via ivf.  Hoppas ni orkar hitta hoppet att försöka lite till. Kramar

Tack för alla svar :)

Jag ska prova en sista omgång nu av pergotime, jag har fått spola äggledarna denna månad för första gången...
Så den 9:e mars direkt efter mens var jag och spolades. Jag är nu på dag 17 och väntar på ÄL.

Vi har blivit ställda i kö till IVF, vårdgarantin gäller så inom tre månader så får vi prova. Jag är bara väldigt rädd för allt som har att göra med IVF, vet inte varför :(

Jag hoppas så innerligt att denna sista kur med pergotime + spolningen, ska ge oss ett pluss.
JAG HOPPAS HOPPAS HOPPAS!!! men innerst inne så vet jag ju, efter alla kurer jag provat så kommer nog inte denna heller lyckas!
Åhhhhh nu är en kompis gravid också.....jag vill också!!!!!

Hej! Har precis blivit medlem och började läsa din tråd. jag är också barnlös och har precis gått igenom en op där dom spolade äggledarna,några dagar efteråt ringde min läkare och berättade att äggledarna var för trånga och att hon vill skicka en remiss för IVF. Jag är också rädd för allt som har med IVF att göra och jag vet inte varför, men det är så skönt att se att jag inte är ensam om detta. Ska till min läkare på torsdag och få mer info och jag hoppas att min rädsla kan försvinna....

Jag önskar dig lycka till med allt :)

Hej där. Läste din tråd. Tycker inte att du ska ge  upp. De tipset fick jag och min sambo av hans mamma. Hon försökte i 3 år innan hon fick min sambo. Så ta de lugnt bara det kommer. :)

Lycka till:)

Jag känner tyvärr precis som du. Är rädd att jag aldrig kommer att få barn. Är rädd att jag ska genomgå en jäkla massa innan osv. Det är det sista jag vill. En sån tanke är jobbig. Eftersom att detär vad jag drömt om i några år.

Jag vet precis hur du känner dig! :(

Jag har dock inte försökt lika längre som dig, men har redan gett upp hoppet totalt.

Känns som om jag aldrig kommer få uppleva att vara gravid eller bli mamma.

Jag ser gravida överallt och mår dåligt hela dagarna, då det enda jag tänker på är att jag också vill bli mamma.

Jag har PCO och får ingen mens och ingen ägglossning. Ska börja med pergotime snart och får hoppas att det kan ge en ägglossning. men det känns rätt hopplöst trots allt...

:(

Adoptera?

Finns massor av barn där ute i världen vilka bara längtar ihjäl sig efter att få sig en mamma och pappa och kanske syskon.

Jag blev gravid under väntetiden på IVF; jag hade PCO och blev gravid efter en spolning av äggledarna + pergotime under kötiden...
Vill bara säga att det finns hopp & gå inte på prat (som du kanske fått höra på annat håll) om att "bara du slappnar aaaav" för det är ingen mirakelkur att slappna av & många tycks vilja säga NÄR man är gravid att (ja men det VAr nog för att du slappnade av) så man får höra det till urleda
Efter den graviditeten normaliserade sig min menstruationscykel och jag fick en spontangraviditet efter några jobbiga missfall <3 & är nu 2-barns mamma...

Jag förstår dina känslor, har varit där själv. Är väl fortfarande där eftersom jag inte riktigt tror på att jag är gravid. Jag hoppas att jag vågar tro efter mitt VUL på fredag.

Jag hoppas att ni vågar er på IVF, det funkar. Jag har nu någon i magen tack vare IVF, trodde aldrig att det skulle gå. Visst är det jobbigt men det är värt allt när man väl får det där plusset på stickan. Vad är det du är rädd för vad gäller IVF? Har ni fått information om vad det innebär? 

Jag står också i kö till ivf. Tycker med att det känns läskigt med provrör, men samtidigt så skulle jag genomgå precis allt för att få mitt barn! Hur ont, hemskt eller drygt det nu skulle kunna vara! Vi har försökt i två år, fick ett missfall i v13 förra sommaren. Efter det har det inte hänt ett skvatt. Vår utredning visade inte något speciellt, bara en viss misstanke om manlig immunologisk infertilitet. Men det verkade inte stämma. Så Ivf på Sahlgrenska för vår del. Det innefattas i vårdgarantin så vi blir nog kallade till möte i sommar skulle jag tro. Och sen dröjer det säkert tills själva behandlingen sker. Känns spännande men jäkligt nervöst med! Jag hoppas så innerligt att vi ska få ett plus nu innan det är dags, så vi slipper genomgå det hela! Men det verkar gå väldigt segt tyvärr! Lycka till allihop!

Jag blev gravid 2 månader efter min sista pergokur. Kroppen kom liksom igång efter 6 omgångar och jag ägglossade på egen hand. Har du haft något uppehåll? Livmoderslemhinnan (där ägget ska fastna) kan ju förtunnas om man äter en massa pergo och då kan det vara bra med ett uppehåll. 

Jag antar att din man också kollats? Jag (och läkaren) var så säkra att det var mig det var fel på eftersom att jag i princip aldrig hade mens. När min man väl kollats och vi fått tillbaka provresultaten (efter en evighet) visade det sig att han hade en inflammation i prostatan som ställde till det dessutom. 

Tack för alla svar=)

Vad gäller ivf så ska vi självklart prova det så fort vi får chansen, vet igentligen inte vad det är med ivf som skrämmer mig, inte då att det ska göra ont, det har jag inga problem med.....det är nog mest alla hormoner som skrämmer mig. Är väldigt rädd att bli deprimerad och få ångest då jag lidit av det som liten....Mår ganska dåligt ibland av pergo!

Min man har kollats och han och hans pung mår prima =)

Adoption finns inte med i bilden jusst nu, min man vill inte adoptera och faktist så vet jag inte om jag heller vill det! men vi hinner säkert ändra oss.....

allt känns så hopplöst...tur att vi renoverar huset så jag har nånting att fokusera på!

Jag menar inte att vara okänslig. Men personligen undrar jag vad det är du längtar till så mycket? Att få leva med någon som inte kan ta hand om sig själv, stökar till och bajsar och blir sjuk. Någon som hindrar dig ifrån att leva ett liv som du vill där du inte behöver tänka på någon annan. Vara tvungen att köpa saker till en person som du har satt till världen och inte kunna lägga dina pengar på människor i världen eller på att resa osv...

Men alla vill ju ha barn för att alla andra får barn så jag är bara konstig som tycker som jag gör...