Hur hade du reagerat om sjukvården sa....

Fast ett barn kan först räknas enbart som sen i utvecklingen eftersom barnet inte är så sen så det uppfyller en utvecklingsstörning.
Så ett barn som först bara är sen i utvecklingen kan alltså när han/hon blir äldre ha en utvecklingsstörning eftersom utvecklingen kommer mer och mer efter vad som anses normalt för åldern
Det är ganska svårt att få en utvecklingsstörnings diagnos som bebis, i alla fall en lindrig utvecklingsstörning kan inte sättas så tidigt

Min son var 5 år när han fick sin diagnos lindrig utvecklingsstörning. innan dess var han bara utvecklingssförsenad, men vid 5 år så låg han så mycket efter så det var en störning

Nej, en utredning gjordes efter att hon fyllt ett år och fortfarande veck sig dubbel, låg hypoton och relativt inaktiv, sökte inte kontakt och skrek bara till vid extram hunger. Hon hade inga fallskyddsreflexer eller grepp, kunde inte stå för sitt liv på sina två ben inte ens om man höll i henne, hon lystrade till sitt namn vid minst fem kall och hade steriotypiska rörelser.
Idag är hon delvis uppskattad till en 4månader babys utveckling, med autistiska inslag(pågår utredning om detta) Det konstaterades även att hon lider av en muskelförslappelse. hon kan inte precisera rörelser instinktivt utan måste få varje sådan rörelse inlärd. Allt hon kan idag är för att jag har varit hemma med henne och vi hade en mycket intensiv kontakt första halvåret med habiliteringen.

I will ;)

Men då är det antagligen därför de sa att hon var sen i utvecklingen innan
Man kan ju inte säga att ett barn har utvecklingsstörning utan en utredning utan då kan man bara säga sen utveckling.
Hur gammal är hon nu och hur går det för er?

Jag hade nog reagerat starkare negativt om man på BVC redan när barnet var, säg, 5 månader sagt att barnet var utvecklingsstört, eftersom det finns en så bred skillnad i utvecklingen som kan vara normal. Detta skulle då gälla om jag själv inte tänkt på det eller misstänkt något.
Men hade jag som du redan misstänkt en utvecklingsstörning hade det naturligtvis känts som om de bortsåg från vad jag sagt helt och hållet om man senare använde begreppet utvecklingsstörning.

Ja det håller jag med om... om det nu inte "kan" göra något vad är det man tittar på då under bvc kontrollerna? kontrollerna finns ju där för att upptäcka sådant här i tid... :S

Ja och det förstår jag fullt ut, men då står det hip som happ i barnets jornal att en misstanke finns om utvecklingsstörning men att till mig hette det sen utveckling.  Ja, deffinitivt är det ju inget som bara ska ställas så där utan en utredning, men varför remiterade man inte vidare om man såg att sannorligheten för att ta igen sig är liten... som du säger så är det ju inom det första året som det händer mkt, kunde de inte se att det var såpass "illa" att barnet inte tog igen i den vart den borde för att platsa inom mornaliteten för sen utveckling?
barnet är 2,5 år och ja det är en kamp. idagarna lärde barnet sig att dricka ur nappflaska själv i sittande position :D Blev man en stolt mamma.

Vad alla har sagt till mig både neurologer, barnläkare osv är att ju tidigare destu bättre, för då kan man precisionsträna de svagheter barnhar och på så sätt hjälpa till på traven när barn är så sena som mitt var.  Det är Därför de tre första levnads åren är så viktiga för de är under dessa 3 år som hjärnan lättast kopplar om.  Så för mig är det en stor tynd att man väntar ut ett barn med så tydliga tecken... kanske bvc borde se över sin praxis???
jag vet inte ,men jag vet att mitt barn tog ett stort kliv(för att vara mitt barn) i sin utveckling när barnet kom till Habiliteringen och intensivtränades första halvåret efter den första utredningen. Så då kan jag ju inte låta bli att ställa mig frågan, Hur stort hade klivet varit om barnet tränades från 6mån, 7mån osv... varje dag blir ju som en timer i den åldern....

:D

Vi var på BVC idag med vår fyraåring som inte ritar, inte räknar till 3 och fortfarande har blöja. Säkert sen med fler saker. Blev remitterad till barnpsykolog för en utvecklingsbedömning. Ska bedömas om det är en försening eller nåt "sjukligt" som de sa. Min första reaktion var att det var skönt att få hjälp och stöd för jag tror ju inte att han är sjuk på nåt sätt men nu börjar jag oroa mig. Tänk om det är nåt fel!

Ja tanken kommer att komma fler gånger innan en utredning är klar jag rekommenderar dig att befatta dig me tanken, inte accpetera eller på något sätt bearbeta, utan bara snudda vid tanken för att den inte ska vara så okänd. För när ni väl får utredningen och OM det  visar något, ja då kommer ni att slängas in i värld som heter duga.  DÅ hinner man inte...  men jag hoppas att det inte är något för barnets skull.  Jag ska hålla tummarna och tänka på er. skriv gärna och berätta hur det går!

Åh känner igen det där med hur stolt man blir
Blir överlycklig för minst lilla grej sonen lär sig, antagligen sånt jag inte alls reagerat på när det gäller de andra barnen

Ja man blir ju det :)

barn nr två gör ju allt bara sådär så det känns som man inte hinner upptäcka det... men jag har väntat i 2,5 år på allt barn nr2 gör så man blir så där glad som om man vore första gångs förälder :P

Nu är det klart, Barnet har markant utvecklingsstörning och Autism.

När jag hör ordet försenad utveckling tänker jag på att barnet är någon månad efter i utvecklingen.

Utvecklingsstörning tänker på att barnet är sen i sin utveckling och kommer ligga efter jämfört med barn födda samma åt.

Har sjäv en son som är sen i utvecklingen ligger på 8 månaders nivå och han är 21 månader så läkarna kommer väl klassa det som utvecklingsstörning snart.
Han har också slappa muskler, inget tal han förstår dock både tal och TAKK.